Livet i järnåldersbyn

Bostadshuset

Bostadshuset är stort och har flera rum. Här bodde en familj men också äldre släktingar och tjänstefolk. Klicka på bilden för att få veta mer om de olika rummen.

I förrådet finns tunnor, krukor och verktyg. Den vanligaste maten var gröt och fisk. Ibland fick man kött till gröten. Hela familjen drack ofta öl eftersom det inte alltid fanns rent vatten. 

I det här rummet har någon sin sovplats men det är också ett rum för arbete.  Många av rummen användes till en sak på dagen och som sovplats på natten. Pojken mal mjöl och i bakgrunden ser du en vävstol.  

Mitt i huset låg ett stort rum där eldstaden fanns. Elden gav värme och ljus. Det var runt den som alla samlades för att äta och umgås. Det var också hit gästerna fick komma. Rummet kunde också användas för att sova i.  

Familjen behövde sina djur för att överleva. Därför fick djuren bo i samma hus. Då blev det lätt att hålla koll på dem och skydda dem mot rovdjur. Dessutom gjorde djuren att det blev varmare i huset.  

Det var viktigt att ha mat hela vintern. Därför har familjen torkat och sparat mat på loftet. Kött, bröd och säd till människorna och hö till djuren. Här är maten skyddad från fukt, mögel och hungriga djur. 

Vårdkasen

På berget står en vårdkase. Det är en hög av torra grenar. När folket i byn fick syn på ett fiendeskepp tände de eld på vårdkasen. Då såg människor längre bort att det brann och tände sin egen vårdkase. Det blev en signal som skickades vidare mellan olika gårdar. Signalen gick snabbare än människorna kunde färdas.  

Fornborgen

Bakom gården ligger en borg. Många av stenarna från borgens murar finns fortfarande kvar idag. Du kan se rester av sådana fornborgar på många höga berg. Från fornborgen kunde järnålderns människor hålla koll på skepp som närmade sig. Antagligen fanns staket av trä ovanpå stenmurarna för att göra dem högre och säkrare. 

Borgarna användes kanske som skydd mot fienden. I några finns spår av hus, så folk kan ha bott där under vissa perioder. Borgarna kan också ha varit platser där människorna utövade sin religion. Eller både och? Vi vet inte säkert.   

Det finns över 1200 fornborgar i Sverige. Flest finns i Södermanland (350 st) och Uppland (170 st). 

Skeppen

Under vikingatiden användes stora skepp för att segla långt. Skeppet hade en platt botten så att det kunde segla både på havet och på riktigt grunt vatten, ja nästan över allt. 

Det finns berättelser om hur vikingar från Skandinavien reste till olika länder i Europa och plundrade kyrkor, gårdar och byar. Men det var nog inte lika vanligt i verkligheten som på film och TV. 

Vikingarna reste främst ut i Europa för att handla och sälja saker. Stora segel och lätta skepp gjorde möjligt att resa långt bort i hela Europa. Vikingar från västra Skandinavien reste längs kusterna till områden som idag är England, Frankrike, Spanien. Och hela vägen in i medelhavet.  

De reste också till Island, Grönland och hela vägen till Nordamerika.  

Vikingarna från Östra Sverige färdades över Östersjön och vidare på floderna genom det som idag är Ryssland och Ukraina. De nådde den stora staden Konstantinopel, som idag heter Istanbul och är Turkiets huvudstad. På så sätt kom också de till Medelhavet.  

De sålde verktyg av järn och pälsar från vilda djur på sina resor. De köpte till exempel glas, exotiska stenar, men också mat och trälar som de tog med sig hem.      

Fisk var en av de vanligaste sakerna som människorna åt. Fisk till frukost, fisk till lunch och så lite sill till kvällsmat. Det vet vi för att arkeologer hittar ofta fiskben och fiskeredskap vid gamla boplatser vid havet. 

Gravfältet

I närheten av gården ligger familjens gravfält. Här vilar de som tidigare bott på gården.  

Gravbålet förbereds

En person har lämnat familjen. Familjen har byggt ett bål av ved och lagt den dödas kropp ovanpå. Det var vanligt att några av den dödas saker lades på bålet. Ibland fick ett husdjur följa med. Vad händer efter döden? Människorna på järnåldern trodde att livet fortsatte.

Gravbålet

Nu sätter de eld på gravbålet. Vi vet inte vilka ord som användes före ett sådant avsked, men i alla tider har det funnits traditioner att följa vid livets slut. Precis som idag så var det nog många som samlades för att ta ett sista farväl. 

Stensättning

När bålet brunnit upp så samlades benen från kroppen ihop. Benen lades i en kruka, tillsammans med sakerna som brunnit med den döde på bålet. Runt krukan byggde sedan familjen en grav av stenar. 

Gravar från järnåldern kan se olika ut. Här ser du fyra gravar med olika former. Många gravar från den här tiden finns fortfarande kvar. På ett gravfält kan det finnas gravar av flera olika former, vilket kan bero på att gravfältet används under en lång tid. 

Gravhögar

Vissa personer begravdes i större gravar, jordhögar som kan vara flera meter höga.  

När arkeologer har undersökt sådana gravhögar så har de hittat fler fina gravgåvor jämfört med andra gravar. Det tyder på att personerna som vilar här hade stor makt på sin tid. Människor måste ha arbetat länge för att bygga så stora gravhögar. 

Kristen begravning

I slutet av järnåldern började fler människor tro på kristendomen och många familjer begravde sina döda på det kristna sättet. De lade då kroppen i en kista eller svepte in den i tyg och grävde ner den i marken istället för att bränna upp den på ett bål. 

Runstenen

Någon har ställt upp en stor sten intill vägen. På den finns en text skriven med järnålderns bokstäver. De kallades runor och ristades eller höggs in i stenen så att vi kan läsa dem än idag. 

Runorna är huggna i en ormslinga. Mitt i stenen ser vi ett kors, det visar att de som reste stenen var kristna.  

Vissa runor liknar de bokstäver som vi har idag, andra är helt annorlunda. Eftersom runor oftast höggs in på en sten eller ristades på metall, är runorna mer kantiga är våra bokstäver.  

Stenen på bilden är mycket lik en verklig runsten från Haninge. Så här står det på stenen:

Texten på stenen berättade ofta vem som gjort runsten och om en död släkting. Runstenar var inte gravstenar, men ofta minnesstenar.  

Det var rika personer som reste runstenar och ville berätta om sin mäktiga släkt. 

Myrmalm

I myrar, träsk och sjöar går det att hitta jord och stenar som innehåller mycket järn. Järnåldern har fått sitt namn av att människor lärde sig att ta fram järnet ur sådana klumpar med myrmalm.  

Det behövdes hög värme. Det fick man speciell typ av hög ugn, de ser ut som stubbar på bilden.

Järnet var en viktig handelsvara. Tidigare i historien hade människorna här i Norden bytt till sig koppar och brons men nu kunde de istället få fram en starkare metall: järn. En yxa av järn kunde till exempel användas för att hugga ner större träd. En del av järnet såldes, eller byttes mot andra varor. 

Vävstugan

Nu har vi gått in i vävstugan. Där sitter väverskan och hennes dotter. Väverskan spinner ull, det betyder att hon snurrar ihop ullen till en lång tråd eller garn.  

Framför väverskan och den lilla flickan står en vävstol där kan hon väva ihop massor av trådar till ett längre stycke tyg. Genom att använda olika färger på ullen kan hon väva tyger med mönster. 

De flesta kläderna under järnåldern var gjorda av fårens ull. Kläder kunde också göras av växttrådar, till exempel lin som var lite lättare än ull. De rikaste kunde även ha kläder i siden, men dessa gjordes långt från Sverige och var svåra att få tag i.

Trälar

En man är på väg till marknaden för att sälja tre trälar. Trälarna var slavar och ägdes av en annan människa. Under järnåldern var det vanligt att människor hade trälar som fick arbeta åt sin ägare. Trälarnas barn blev också trälar och fick jobba på gården. 

Det fanns inga lagar om människors lika rättigheter på järnåldern. Det betydde inte att människor fick göra hur de ville. Det fanns regler, men inte i skrift. Reglerna var olika för män, kvinnor, fria och trälar. Hövdingar styrde över en eller flera byar och såg till att människor höll sig till reglerna som gällde där. 

Det var hövdingen som bestämde vad som var rätt och fel. Ibland träffades flera hövdingar och tillsammans bestämde om viktiga saker och gemensamma regler.  

Smedjan

Nu har vi gått in i smedjan. Där arbetar smeden och pojken, hans assistent. Järn var en ny metall i början av järnåldern. Tidigare använde människorna brons som är en mjuk metall och lyser som guld. Järn är hårt och en bättre metall för att göra verktyg och vapen av.  

Mitt i rummet ser vi städet där smeden ska börja hamra ut järnet. Det ska bli en ny kniv. Pojken står och pumpar luft i elden med två bälgar. När elden får mer luft blir den varmare och järnet mjukare. 

På väggen bakom smeden och pojken ser vi alla verktyg som smeden använde i sitt arbete. Många ser liknande ut idag. Kanske har du använt något av dem i slöjden?  

Garveriet

Vid ett hus nära vattnet arbetar några personer med garvning. De jobbar med djurskinn för att skinnen ska bli hållbara och användas till kläder och annat. 

Det här garveriet ligger i ett grophus. Halva huset består av en grop i marken. Den andra halvan är ovan jord.

Personerna som hjälper till är kanske trälar. De både bodde och jobbade i grophuset. 

Jakt

Att jaga vilda djur var viktigt för byn. De fångade och dödade rådjur, varg, hare, björn och andra djur i skogen. Från djuren fick människorna både mat och material till verktyg och kläder. Benbitar användes som fiskekrokar, senor gjordes till rep och pälsar blev kläder och skor. Djurens horn kunde bli en mugg eller täljas till andra saker. 

Pälsar och horn från djur var viktiga handelsvaror. De kunde bytas mot andra varor som inte fanns i närheten av byn.