Röset
På toppen av det här berget ligger en hög med stora stenar. Människorna på bronsåldern byggde sådana stenrösen som syntes på långt håll. Under stenarna i mitten finns en grav. Personen i graven var antagligen en viktig person som härskade över ett område eller en stor släkt. Arkeologer som undersöker sådana här gravar har hittat saker från bronsåldern, som den döde fått med sig i graven. Det kan vara smycken, verktyg och vapen.
Det krävdes mycket arbete för att bära de tunga stenarna och bygga röset. Röset var ett sätt att visa att “det här är vår plats, här bor vi och våra förfäder vilar här”!
Alla människor som levde och dog på bronsåldern kan inte ha begravts så här. De flesta människor begravdes i enklare gravar, som kunde ligga i närheten av röset.
I Egypten byggde kungarna stora pyramider som gravar. Här i Stockholmsområdet fanns inga kungar som styrde över så många människor eller kunde samla ihop tusentals arbetare. Men det fanns mäktiga personer som styrde över ett mindre område och de byggde också gravmonument. De använde det material och den arbetskraft som de hade för att bygga gravrösen. Både pyramiderna och gravrösena är alltså gravar som visade en härskares makt. De har också det gemensamt att de fortfarande finns kvar efter alla tusentals år.
Huset
Under bronsåldern blev det vanligt med långhus. Här bodde en bronsåldersfamilj tillsammans med sina djur. Familjerna bestod av föräldrar och barn men ibland också av andra släktningar. Ibland kunde det ligga flera hus på samma plats, som en liten by.
Långhuset har inga innerväggar men är ändå uppdelat. I en del sover familjen, i en del äter de mat och i en annan arbetar de med olika hantverk. Längst bort i huset har de sina djur. En familj kunde ha kor, grisar, får och getter. Det fanns flera fördelar med att ha djuren i huset. Dels var de skyddade från rovdjur, dels gav djuren värme åt huset – som levande element. Men tänk dig hur det luktade inne i huset.
Häst och vagn
Hjulet var en nyhet på bronsåldern. Med hjul gick det att göra en vagn, som en häst kunde dra. Uppfinningen kom till vår del av världen från de stora slätterna i öst. Det platta landskapet där gjorde resor med hästdragen vagn väldigt effektiva.
På den här hällristningen i Vallentuna finns en bild av en vagn med fyra hjul och två hästar. Det var inte alla som hade råd med en häst. Det var nog mest de rika i samhället som hade häst och ännu färre som hade vagn. Till att börja med användes vagnen för att visas upp,
Det var först senare som det blev ett arbetsredskap.
Åkern
På bronsåldern var odling det viktigaste sättet för människor att försörja sig. Den vanligaste maten var grönsaker och gröt av bland annat korn och vete.
Ibland blev det också fisk eller kött. Men kött var inget som människor åt varje dag. Mjölk var också vanligt, både som dryck och i matlagning. Mjölken fick man från sina kor, getter eller får. Men djuren gav inte lika mycket mjölk som idag. Så mjölk var inget man kunde dricka varje dag.
Innanför staketet har familjen sina odlingar. Gårdens djur betar runt omkring huset och i skogen i närheten.
En man och en häst arbetar med jorden. Plogen var inte uppfunnen, istället använder bonden en årder – en rak pinne, som plöjer upp en fåra i jorden. Snart ska han lägga frön i fåran. De ska gro och bli växter som familjen kan äta nästa år.
Hällristningar
Det finns inga texter från bronsåldern i Sverige – men det finns bilder!
För 3000 år sedan knackade människor in bilder i släta klippor nära vattnet. Bilderna kallas hällristningar.
Nu, i vår tid fyller arkeologer i hällristningarna med färg så att de syns tydligare. Människorna på bronsåldern måste också ha använt färg på hällristningarna. De ville att bilderna skulle synas när båtar från andra platser kom dit. Det förstår vi eftersom ristningarna finns på platser där många båtar åkte.
På bronsåldern låg hällarna nära vattnet, men idag ligger de längre upp på land. Det beror på att landet långsamt höjer sig lite varje år efter istiden.
När du tittar på hällristningar kan du se människor, båtar, djur och olika mönster. Ingen vet exakt varför man gjorde bilderna.
Kanske berättade de sagor om viktiga personer?
Kanske visade de gudar som människor bad eller offrade till?
Vi kan bara gissa.
Brons i vattnet
Många av de saker som finns kvar från bronsåldern har någon hittat på platser där det var vatten för länge sedan.
Hur hamnade bronsföremål i en sjö eller å?
Någon kan ha tappat dem från en båt.
Men det mystiska är att föremålen ofta hittas många tillsammans eller två av samma sort. Det kan inte vara en olycka eller slump.
Arkeologer tror därför att de har lagts ner där med flit. Antagligen som ett offer till de gudar som människor trodde på. Kanske såg människorna vattnet som en portal till en annan värld. De försökte påverka gudarna genom att skänka värdefulla saker till dem. Samtidigt var det ett sätt för dem som offrade att visa sin rikedom – att de kunde offra till exempel ett bronssvärd till gudarna.
Brons var en lyx som bara de rika hade råd med. Många människor ägde inget brons. Ännu färre kunde offra sina bronsföremål i en sjö. På bronsåldern var skillnaderna mellan dem som ägde mycket och dem som ägde lite större än på stenåldern. Många människor kanske inte ens såg brons under hela sitt liv.
Att göra brons
Här arbetar några personer med att göra saker av brons. Det behövs två olika metaller för att göra brons: tenn och koppar. Båda finns i Sverige – men det visste man inte på bronsåldern. Då bytte man till sig koppar och tenn från medelhavsområdet och från England. Därför var metallerna mycket värdefulla. I södra Europa hade människor gjort brons i flera tusen år innan kunskapen kom hit till Stockholmsområdet.
Att göra föremål i brons var svårt. Det gjordes i flera olika steg. Först gjorde man en gjutform. Mannen här täljer en träbit till den form som han vill att bronsföremålet ska ha. Nedanför ligger flera formar av lera som han format runt sådana träbitar. Formarna har två sidor som han sätter ihop. På varje sida finns ett avtryck av träbiten. Träbiten tar han bort så att det blir ett hålrum.
Den här mannen har gjort formar i ett enda stycke. Han ska snart gjuta en rakkniv. Först har han gjort en modell. Han har format vax till den form som han vill att kniven ska ha. Sedan har han bakat in den i lera och hettat upp leran med vaxmodellen inuti. Elden gjorde leran hård. Samtidigt smälte vaxet och rann ut ur lerformen. Inuti formen blev det ett hålrum med exakt samma form som vaxmodellen.
För att gjuta ett bronsföremål så var man tvungen att skapa hög värme med hjälp av en eld. Bara en riktigt het eld kunde smälta metallerna. Smeden blåste luft på elden för att få upp temperaturen. När metallen var mjuk hällde han den i gjutformen. Sedan fick metallen svalna. Då kunde han slå sönder formen av lera eller dela på den. Kvar blev föremålet av brons. För den som såg det för första gången måste det ha varit som ett trolleri.
När det nya bronsföremålet var klart hade det en svart och ojämn yta. Innan det kunde skina som guld var smeden tvungen att ta bort alla ojämnheter och polera det så att det blev jämnt och den gula färgen kom fram.
Boskap
Gårdens djur behövdes för att familjen skulle överleva. De hade till exempel får, grisar, getter eller kor som gav kött men också mjölk, ull, skinn med mera. Man åt också hästkött i början av bronsåldern.
När det var dags för djuren att slaktas så använde människorna de flesta delar av djuret till något. Senorna kunde bli starka rep. Pälsar kunde bli kläder. Blodet kunde användas i matlagningen. Kanske har du hört talas om palt, svartsoppa och blodpudding – maträtter som lagas med blod från olika djur.
Hundar var också vanliga. Hundar har bra luktsinne, hörsel och springer snabbt. De kunde hålla vakt och hjälpa till vid jakt.
Barn på bronsåldern
Det fanns ingen skola på bronsåldern, så barnen följde med de vuxna. De fick hjälpa till så mycket de kunde. På det sättet lärde de sig allt de behövde kunna när de blev stora.
Om du hade varit barn på bronsåldern så hade du kanske fått hjälpa till med att vakta elden eller bära grejer. När du blev lite äldre fick du göra fler saker, ta hand om djuren eller dina yngre syskon, följa med och jaga eller tvätta.
Samarbete med grannar
Det fanns inga affärer på bronsåldern. Människorna i bronsåldersgården tillverkade sina kläder, sina verktyg och sin mat själva. De samarbetade säkert med andra familjer och gårdar.
Kanske träffade de familjen som bor i gården en bit bort. Då kunde de byta saker med varandra. En gård kunde ha lättare att fiska och i en annan var de duktiga på att jaga. På det sättet behövde de inte göra allt själva utan kunde samarbeta med andra. Det var säkert också roligt att träffas och hitta på saker tillsammans.
Landskapet runt byn såg inte riktigt ut som idag. Det fanns mer lövskog och mindre barrskog. Det berodde på att klimatet var varmare under bronsåldern, mer likt hur det är runt Medelhavet idag.
Skeppen
Skeppet på bilden liknar båtarna som finns på många hällristningar från bronsåldern. Med sådana skepp reste människor långt bort. En anledning till de långa resorna var: metallen brons.
Brons var den första metall som människor använde. De gjorde vapen och verktyg men också smycken. Brons är en blandning av två andra metaller: tenn och koppar. Men ingen av dem bröts i Sverige.
Människor reste långt för att byta till sig metaller på andra platser. Det fanns inga vägar i vår del av världen så resan gjordes med skepp som de här. De reste längs kusterna och floderna, till östra och centrala Europa. Kanske hela vägen till Medelhavet. Där bytte de till sig brons, tenn och koppar mot sånt som de själva hade: slavar, honung, torkat kött, bärnsten eller pälsar.
Upptäck forntiden!
