Fjolårsgräsbränning eller naturvårdsbränning

Att bränna eller svedja fjolårsmarken på våren när det blivit torrt, på gräsrika områden som varken betas eller slås, är en gammal tradition för att få en rikare blomning till sommaren. Metoden gynnar både växter och insekter och ger en mångfald av arter. Förr i tiden var det vanligt att bränna fjolårsgräset, så att den nya växtligheten skulle spira till försommaren. Dokumentation om hur metoden gick till är dock tunn, så kunskapen har främst gått i arv hos lantbrukare och bönder. Idag återtar man kunskapen inom naturvården, genom kurser och utbildningar. 

Bränningen gör att gräsväxten hålls tillbaka till förmån för blommande ängsväxter, vars frön annars konkurreras ut av en hög gräsväxt. I en svedd mark har ängsväxterna bättre chans att sprida sina frön, som i sin tur drar till sig bin, steklar och fjärilar som bygger bon. Insekterna hjälper till att pollinera blomstren, som blir ännu fler. På många platser har bin idag svårt att finna nektar, som i våra trädgårdar, bland alla hårt uppdrivna, planterade, importerade prydnadsväxter.  

Gräsbränning är inget projekt där bränningen tillåts ske på måfå. Det är att starkt förorda att någon med kunskap om naturvårdsbränning deltar. Till att börja med får det förstås heller inte råda eldningsförbud. Väderförhållandena behöver dock vara torra och med liten vind. Se alltid till att vara flera personer som kontrollerar elden och krattar och passar. Det är bra att vara ganska många personer, gärna ett dussin, som vattnar en avgränsning för elden och har god koll på vindriktningen. Eldningen bör ske i mild motvind, så att elden inte sprider sig för fort. Om geografin medger, använd till exempel ett vattendrag, eller en hårdgjord yta som avgränsning åt något håll. Ett mindre gräsområde eldas sedan och övervakas. Detta räfsas och krattas sedan omkring kontrollerat och sprids ut över en yta, som blir svedd och svartnar. 

Var medveten om att askan ligger och glöder och pyr i flera dygn, även om området till synes ser släckt ut. Efter någon knapp månad kommer marken att grönska. 

Det stämmer inte att metoden tar mer än den ger, när det gäller dödandet av insekter och djur, utan vinsterna med bland annat ängsblommornas nektar gynnar både fåglar, insekter och små djur. Det rekommenderas dock att svedja olika områden från år till år, och att försiktigt inspektera misstänkta högar för igelkottar innan bränningen. Ett sparat parti åker ger också den variation som arterna behöver, i form av boplatser och föda. En del djur trivs trots allt i fjolårsmarken. 

close-icon