Vårdkasen

På berget står en vårdkase. Det är en hög av torra grenar. När folket i byn fick syn på ett fiendeskepp tände de eld på vårdkasen. Då såg människor längre bort att det brann och tände sin egen vårdkase. Det blev en signal som skickades vidare mellan olika gårdar. Signalen gick snabbare än människorna kunde färdas.  

En missionär

Fornborgen

Bakom gården ligger en borg. Många av stenarna från borgens murar finns fortfarande kvar idag. Du kan se rester av sådana fornborgar på många höga berg. Från fornborgen kunde järnålderns människor hålla koll på skepp som närmade sig. Antagligen fanns staket av trä ovanpå stenmurarna för att göra dem högre och säkrare. 

Borgarna användes kanske som skydd mot fienden. I några finns spår av hus, så folk kan ha bott där under vissa perioder. Borgarna kan också ha varit platser där människorna utövade sin religion. Eller både och? Vi vet inte säkert.   

Det finns över 1200 fornborgar i Sverige. Flest finns i Södermanland (350 st) och Uppland (170 st). 

En båt är på väg

Det var nödvändigt att kunna resa på vattnet, särskilt för den som ville köpa och sälja varor. Vägarna på land var smala och buckliga. Det gick att rida eller gå på land, men det var svårare att få fram en vagn med varor.

Sjön Mälaren hade många långa vikar och öar. Det var vatten nästan överallt. Så det lättaste sättet att ta sig fram var på att segla eller ro. De flesta byar låg också vid vattnet. 

Myrmalm

I myrar, träsk och sjöar går det att hitta jord och stenar som innehåller mycket järn. Järnåldern har fått sitt namn av att människor lärde sig att ta fram järnet ur sådana klumpar med myrmalm.  

Det behövdes hög värme. Det fick man speciell typ av hög ugn, de ser ut som stubbar på bilden.

Järnet var en viktig handelsvara. Tidigare i historien hade människorna här i Norden bytt till sig koppar och brons men nu kunde de istället få fram en starkare metall: järn. En yxa av järn kunde till exempel användas för att hugga ner större träd. En del av järnet såldes, eller byttes mot andra varor. 

Trälar

En man är på väg till marknaden för att sälja tre trälar. Trälarna var slavar och ägdes av en annan människa. Under järnåldern var det vanligt att människor hade trälar som fick arbeta åt sin ägare. Trälarnas barn blev också trälar och fick jobba på gården. 

Det fanns inga lagar om människors lika rättigheter på järnåldern. Det betydde inte att människor fick göra hur de ville. Det fanns regler, men inte i skrift. Reglerna var olika för män, kvinnor, fria och trälar. Hövdingar styrde över en eller flera byar och såg till att människor höll sig till reglerna som gällde där. 

Det var hövdingen som bestämde vad som var rätt och fel. Ibland träffades flera hövdingar och tillsammans bestämde om viktiga saker och gemensamma regler.  

Garveriet

Vid ett hus nära vattnet arbetar några personer med garvning. De jobbar med djurskinn för att skinnen ska bli hållbara och användas till kläder och annat. 

Det här garveriet ligger i ett grophus. Halva huset består av en grop i marken. Den andra halvan är ovan jord.

Personerna som hjälper till är kanske trälar. De både bodde och jobbade i grophuset. 

Jakt

Att jaga vilda djur var viktigt för byn. De fångade och dödade rådjur, varg, hare, björn och andra djur i skogen. Från djuren fick människorna både mat och material till verktyg och kläder. Benbitar användes som fiskekrokar, senor gjordes till rep och pälsar blev kläder och skor. Djurens horn kunde bli en mugg eller täljas till andra saker. 

Pälsar och horn från djur var viktiga handelsvaror. De kunde bytas mot andra varor som inte fanns i närheten av byn.