Med hjälp av georadar har forskare identifierat en tidigare okänd stormannagård på Birka. Gården kan ha tillhört en man vid namn Herigar som var kungens ställföreträdare på Birka och som omnämns i de skriftliga historiska källorna. Undersökningarna ger bevis för dess läge vid Korshamn på Björkö. Resultaten har publicerats i den internationella vetenskapliga tidskriften Archäologisches Korrespondenzblatt.
Det var under våren 2016 som ett antal husterrasser identifierades i området vid Korshamn. Korshamn var en av de viktigaste hamnvikarna på Björkö, och ligger utanför vikingastaden Birkas stadsvall. I september 2016 genomfördes mätningar med hjälp av georadar på platsen, en icke-förstörande geofysisk metod. Georadarundersökningarna visar tydliga spår av ett cirka 40 meter långt vikingatida hallhus. Hallen är ansluten till ett större inhägnat område som sträcker sig från huset ner mot den intilliggande hamnbassängen.
– Denna typ av vikingatida högstatusmiljöer har tidigare bara identifierats på ett fåtal platser i södra Skandinavien, till exempel vid Tissø och vid det kungliga residenset Lejre i Danmark. Det är känt att det inhägnade området vid sådana storgårdar var kopplat till religiösa aktiviteter, säger Johan Runer som är arkeolog vid Stockholms läns museum.
Ytterligare en gård identifierades vid undersökningen, en föregångare till den vikingatida stormannagården. Denna gård brukades under den så kallade Vendeltiden, före etableringen av vikingastaden Birka. Båda de identifierade byggnaderna och deras kontinuerliga brukningstid från vendeltid till vikingatid stämmer väl överens med den skriftliga information som finns tillgänglig i ärkebiskop Rimberts bok ”Vita Ansgarii”, som omtalar Birkas kungliga tillsyningsman Herigar och hans gård. Herigar kristnades av Ansgar under hans första besök på Birka omkring år 830 e.Kr. och Herigar byggde även den första kyrkan på sin mark.
– Konsekvenserna av våra upptäckter kan inte överskattas; med hänsyn till uppkomsten av vikingastaden Birka, dess kungliga administration och den första kristna missionen till Skandinavien, säger Sven Kalmring, forskare vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie, Schleswig.
– Resultaten visar även på fördelarna med att använda icke-förstörande geofysiska undersökningar för att dokumentera och lokalisera arkeologiska strukturer i marken. Återigen har georadarmetoden visat sig vara ett ovärderligt verktyg för att upptäcka och dokumentera byggnader från järnåldern, säger Andreas Viberg, forskare vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Resultaten kommer att publiceras i den internationella vetenskapliga tidskriften Archäologisches Korrespondenzblatt volym 2017/1.
Archäologisches Korrespondenzblatt (web.rgzm.de) (på tyska)
Forskningen är ett samarbete mellan Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie, Stockholms läns museum och Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Om skribenten
Johan Runer. Tidigare medarbetare på Stockholms läns museum. Johan Runer har doktorerat i arkeologi.