En två meter lång sovsäck i brons är synlig när du kommer till Beckombergaskolans skolgård i Bromma. Men för att se vem som ligger i den måste du gå närmare och böja dig ner. Fridfullt ligger där en rufsig figur och sover med huvudet på armen. Vem då? Vem där? Jag bestämde mig för att ringa upp konstnären för att få veta mer om tankarna bakom skulpturen, eftersom jag fått ett uppdrag att visa verket för elever och lärare på skolan. Uppdraget gladde mig. Konst på skolor hamnar lätt i skymundan.
Skulpturen visade sig vara gjord av Lisa Jeannin. Under lång tid har hon använt sig av spindlar i sina konstverk, framförallt i de animationer som hon blivit känd för. Titeln på verket är Luffarspindel. Men innan jag kontaktade konstnären ville jag ta reda på vad en luffarspindel var för något. Det visade sig vara en spindelart som tros ha luffat till Sverige, eftersom den först påträffades vid järnvägsspår och vid Öresundsbron. Det är en giftspindel. Om den kläms kan den bita till vilket kan ge vävnadsskador. Detta väckte frågan: Varför finns det en skulptur av en giftspindel på en skolgård?
Jag ringde upp konstnären och vi pratade i en halvtimme. Om spindlar. Och lite annat. Men mest om spindlar.
Vad betyder spindeln för dig? Varför finns spindlar i din konst?
Den är ett slags självporträtt, en konstnär som väver. Det är en skör existens, rätt vad det är kan spindelnätet bara försvinna. Spindeln ser också ur ett annat perspektiv. Den kan hänga upp och ned, det den befinner sig i är ingen stabil konstruktion, inget är konstant för spindeln. Den skapar också sin egen verklighet genom att den spinner sitt eget nät.
När kom du på idén att börja använda spindlar?
Det var 2003. Jag skulle välja ett alter ego. De är magiska varelser men ofta är de missförstådda. Man tänker att de är onda, men djur kan ju inte vara onda, djur jobbar för sin överlevnad. Spindlarna finns också i mina filmer. De bor lite ruffigt, de har inte så mycket möbler. De har ateljéer. De bor i ett hopplock av saker. Det finns en grå spindel som är hårig, i den spindeln finns en gammal själ. Den har en kusin som är rödblond, den är lite nyare. Lite yngre.
Spindeln är lite av en mytologisk varelse, den har med drömmar att göra, liksom man väver sina drömmar väver spindeln sina nät.
Samtidigt som spindeln är väldigt missförstådd har den otroliga förmågor. Den kan till exempel dyka, den kan göra sin egen luftbubbla och ta sig genom vattenytan och vara där under i sin egen luft. Kolla filmer på Youtube så får du se.
Varför har du valt att kalla spindeln på Beckomberga skolan för Luffarspindeln, det är ju en giftig art?
Jag tänkte inte så mycket på att den är giftig, det handlar om att den reser. Den har kommit hit med tåg och har kommit över Örseundsbron. Den är en resenär och har sett en del. Spindeln på skolgården är den gråa med gammal själ.
Det ligger ett munspel en bit ifrån, inne på dagisets gård bredvid. Varför har du valt att lägga en del av verket så långt ifrån? Kan det vara så att spindeln har tappat bort sitt munspel?
Nej, det är inte säkert att den har tappat bort det. Men det är spindelns munspel som ligger på dagiset. Spindeln har lagt den där. Jag ville göra en koppling till barndomen, och påminna barnen på skolan om att de också varit små, ännu mindre en gång i tiden och inte för så värst länge sedan. Ofta tänker man på barn som barn, men det är skillnad på barn i olika åldrar. Jag tycker också om att göra kopplingen till musik. Det finns ofta musik i mina filmer. Där spelas det både munspel och på såg.
Vad tycker du om att göra offentlig konst?
Det är roligt! Det finns möjlighet att blåsa upp allt och göra det stort. Jag jobbar ju mest med små lerfigurer. När jag gör offentlig konst kan dessa bli stora. Jag gillar brons och anlitar ett konstgjuteri i Malmö som heter Maiale konstgjuteri. Det är ett eget hantverk och innebär så många steg.
Sedan är det både kul och viktigt att det finns konst i det offentliga rummet, eftersom inte alla har tillgång till konst. Inte alla barn har föräldrar som har tid att visa dem kultur. Därför är det så viktigt med konst i det offentliga rummet. På så sätt kan alla kan få tillgång till konst.
När vi lagt på luren inser jag att jag för alltid kommer att se på spindlar på ett nytt sätt. Med mera respekt, eller kanske snarare en slags vördnad.
Vad tycker barnen?
När jag visar konstverket för barnen säger de att de vet att det heter Luffarspindel. Ändå kallar de det för “Trollet”, de tycker att det liknar ett troll där det ligger och sover i sin sovsäck.
Jag undrar om de brukar använda konstverket på något sätt och får fler svar. “Vi brukar sitta på det och prata. När solen lyser värms bronsen upp. Då är det så skönt att sitta här.”
“Ibland leker vi herre på täppan och knuffar ner varandra.”
Jag får se prov på detta under rasten och tycker att det går rätt vilt till, men ingen skadar sig som tur är.
“När vi leker Bluff brukar vi gömma oss bakom det.”
Barnen är märkbart stolta över att ha en känd konstnärs verk på sin skolgård – jag hade tidigare berättat att Lisa Jeannin ställt ut på Moderna Museet. Samtidigt verkar det som de varit stolta över sitt konstverk även utan den informationen. Det är en flitigt använd skulptur, det syns genom att bronsen är guldpolerad av barnens kasande, hasande rumpor på sovsäcken.
Om skribenten
Rebecka Walan har en fil kand i konstvetenskap och arbetar på Stockholms läns museum som konstintendent med särskilt ansvar för förmedling av offentlig konst.