Så här års, när ljuset obönhörligen börjar leta sig in i lägenhetens alla skrymslen och alla dammråttor plötsligt får liv, blir min längtan till sommarstugan nästan fysisk. Stugan är ny, ja, inte nybyggd utan ny i familjen. Vi hyr sedan i höstas och har ännu inte bott i huset. Längtan är stor, förväntningarna höga och det kliar i fingrarna. Det är ett riktigt gammalt hus. Bockhornsbeslagen och den låga takhöjden talar för sig själv. De dubbla murstockarna och planlösningen är omisskännlig – två större rum eller stugor, en förstuga och en kammare. En riktig parstuga och ett av traktens allra äldsta hus.
Gården hittas på en geometrisk avmätning från 1693 och jag känner att jag delar platsen med många före mig. Det känns fint att få förvalta detta och som arkitekturhistoriker och bebyggelseantikvarie känner jag ansvaret att ta hand om det. Tyvärr har byggnadsvården inte riktigt hittat fram till huset – betongpannor på taket, alla ursprungliga eldstäder rivna, moderna fönster och alkydoljefärger på dörrblad och snickerier. Slarvigt målat därtill. Det finns med andra ord en del för en byggnadsvårdare att göra. Alla grundfel ur byggnadsvårdsperspektiv som kan göras är gjorda. Huset har potential som man säger.
Det är med skräckblandad förtjusning jag närmar mig huset som stått tomt och ouppvärmt under vintern. Vilka har varit på besök, tro? Jag hoppas att det bara är mössen. Det skulle också kunna vara grävlingen eller vildsvinen, några av de gäster jag inte vill ha besök av, eller något ännu värre – andra människor. Men det är bara spår av möss. Ett av vårens alla projekt är att ta redan på var de kommer in. Eftersom jag inte har någon diskbänk med en rörgenomförning så behöver jag inte leta där. Det finns många springor och hål men jag har mina aningar var de kommer in. Det blir till att vara noggrann och täppa igen hålen med stålull. Möss har en särdeles förmåga att ta sig igenom små hål, några millimeter räcker för att en mus ska klämma sig igenom.
Vi har varken värme eller indraget vatten. Fördelen med att inte ha vatten indraget är att jag i alla fall inte behöver oroa mig för frusna rör och vattenskador. Nackdelarna är så många och uppenbara att de inte behöver nämnas. Har jag sagt förresten, att jag har två tonårsflickor. De är inte fullt lika glada över nytillskottet som jag. Kan tilläggas att vi inte heller har vare sig WC eller mulltoa utan torrdass. Men gödsel till trädgårdslandet har vi. Det blir lite av ett experiment att se hur det kommer att fungera med att hämta dricksvatten på granngården, återvinna regnvatten och bada i sjön hela sommaren, oaktat sämre väder.
Som ni kanske förstår är det en del att göra på huset om det ska förvandlas till den där sommarstugedrömmen som visas upp på tv eller i de många tidningar som spär på mina fantasier om sommartorpet med stort S. Jag har lovat mig själv att inte sätta i gång något större projekt under första året utan bara lära känna huset och platsen. Jag ska bara…. Lite måste dock göras innan sommarvistelsen tar sin början. Förutom att ta bort växterna närmast grund och fasad, låta sota skorstenarna och rensa hängrännor och stuprör så behöver huset vädras ut och vårstädas. Såpa får det bli. Sen ska jag ha kaffe, sitta under de 500-åriga ekarna på framsidan och känna historiens vingslag. Tur att vi i alla fall har el, och ganska nydragen dessutom. Om inte mössen har ätit upp sladdarna vill säga.
Bilden ovan visar en typisk parstuga med förstuga, kammare och två större rum – en vardagsstuga och en gäststuga med var sin eldstad vilka avtecknar sig i de dubbla murstockarna. Parstugan har medeltida rötter och blev mer förekommande under 1600-talet för att under 1700-talet som ett tecken på välstånd få ytterligare en våning. Parstugan användes som präst- eller ämbetsmannabostad på landsbygden långt in på 1700-talet och ingick i indelningsverkets uppsättning av normalbostäder för officerare från 1680-talet. 1682 ritar Erik Dahlberg, han med Suecia Antiqiua et Hodierna, ett antal typritningar för officersbostäder bland vilka parstugan var ämnad kaptensgraden. Foto: Stina Hagelqvist.
