Vi undersöker dagboksskrivande

Under de kommande veckorna undersöker vi dagboksskrivande. Men varför ska vi göra det? Jo, reflektioner och beskrivningar är viktiga för att i framtiden kunna förstå hur livet har varit i olika tider.

Länsmuseet samlar kontinuerligt på människors berättelser, men vill nu hitta nya sätt att bevara länets röster för framtiden. Första steget är att ta reda på hur just du skriver dagbok. Detta gör vi genom en enkät som du hittar nedan. Den går att besvara fram till den 21 april. Undersökningens resultat presenteras på dagbokens dag, den 12 maj.

Svara på enkäten och berätta hur du skriver dagbok! 

Till enkäten

Skriver du dagbok? (esmaker.net)  

Två sätt att föra dagbok på. Du kanske gör på ett helt annat sätt? Berätta i enkäten! Bilden till vänster är uppladdad till Samtidsbild av Pi Ohlsson. Bild till höger, dagboksanteckningar från 1910. Foto: Katarina Schoerner Carr.

Samtidsbild i Fisksätra

Kvinnor samlade runt en mobiltelefon
Stella visar appen Samtidsbild för biblioteksbesökare i Fisksätra. Foto: Elisabeth Boogh.

Hej!

Vi har precis startat ett nytt projekt på Stockholm läns museum. Projektet är en del av Samtidsbild, museets digitala plattform för insamling av nutidens bilder. Jag heter Stella och har fått förmånen att arbeta med detta från augusti till december. Jag är en musei- och kulturarvsvetare som tidigare har arbetat på museum och drivit projekt som inneburit ett samarbete mellan museet och dess publik. Jag har även arbetat på Skansen och tagit emot hundratals besökare i de historiska husen.

Men i höst ska jag vara på Stockholms läns museum och mitt uppdrag kommer vara att bjuda in fler grupper att dela med sig av sina bilder till Samtidsbild. I museets arbete fokuserar vi på olika platser och genomför olika aktiviteter i länet. Vi kan helt enkelt inte vara överallt samtidigt och därför gör vi nedslag på olika ställen. I höst har turen kommit till Fiskis!

Fisksätra är en förort i Nacka kommun, med inte mindre än 8000 invånare, detta gör faktiskt platsen till Sveriges mest tätbefolkade tätort! Här lever människor från över 120 nationer och här talas ungefär 60 olika språk. Jag skulle vilja påstå att platsen är unik – ett miljonprogram från 70-talet, inbäddat mellan villasamhällen och stora skogsområden, med både hav och sjö runt knuten. Många upplever platsen som en liten by, där alla känner alla och flera av de allra första hyresgästerna bor kvar i flera generationer.

Jag kommer vara på plats på Fisksätra bibliotek under nästan hela hösten. Där kommer jag vlogga, prata med människor om bilder, varför vi fotograferar och hur vi delar med oss av våra bilder. Jag kommer berätta om Samtidsbild och bjuda in personer till att vara med och skapa vårt gemensamma minne genom att bidra med fotografier. Årets tema för Samtidsbild är ”vardag” och för att göra det extra spännande att delta, arrangerar vi tillsammans med Fisksätra bibliotek, en fototävling i Fisksätra, där den bästa vardagsbilden utses. Vinnaren och några utvalda bidrag kommer dessutom presenteras i en utställning på biblioteket.

För mig är det viktigt att alla människor inkluderas i det gemensamma historieberättande och att museets samlingar återspeglar samhället som det ser ut. En förutsättning för detta är att alla har samma möjligheter till att ladda upp bilder på Samtidsbild. Men alla är inte lika vana vid digitala verktyg och det är långt ifrån alla som känner till Stockholms läns museum och vår verksamhet. Därför kommer jag, i samarbete med Fisksätra bibliotek, arrangera en serie workshops där vi visar och förklara hur appen och webbportalen fungerar, hur man laddar upp bilder och vilka villkor som gäller.

Man som sitter i skuggan vid ett bord och dricker kaffe.
Fika med far. Foto: Leila Khazal.

Som ett avslut på detta blogginlägg vill jag dela med mig av ett foto som redan finns i Samtidsbilds arkiv. Titeln är ”Fika med far” och bilden är tagen av Leila Khazal. Detta är ett exempel på hur en vardagsbild kan fungera som en dokumentation över den tid vi lever i. Exemplet visar också på hur viktig bildens kontext är. Leila har skrivit att ”Pappa har kört från Uppsala så vi kan träffas utomhus där vi kan hålla behörigt avstånd. Han har skaffat ett Corona skägg som gör honom olik sig, men rätt stilig tycker jag. Han dricker sitt kaffe ur en Ayran mugg och klagar över att det smakar yogurt. Jag hoppas att han skojar.”

Jag hoppas ni vill följa mig i detta projekt, jag tycker att det ska bli jättekul!

/Stella Waldenström, insamlingsassistent

Vardagen – det lilla i det stora

Bild på ett vardagsrum.
Foto: Marianne Bergman

Den här bilden är tagen av Marianne Bergman i Eldtomta som ligger mellan Södertälje och Tungelsta. Fotografiet togs förra veckan, den 20 april år 2021 och laddades upp på Samtidsbild och ingår där i en samling vardagsrumsbilder. Bildtexten lyder ”Vårt stökiga vardagsrum/kök, med massor av frön och odlingsgrejer på bordet. Dessutom corona-tider så ingen utomstående kommer in och kan se ’stöket’. ”

Varför är den här bilden intressant, jo den rymmer tusen och åter tusen ledtrådar som berättar något om den tid vi lever i. Som också kommer att kunna berätta för framtidens människor om vår tid. Hur vi åt, umgicks, vad vi omgav oss med för typer av föremål, och bildtexten berättar också något om hur pandemin gör avtryck i vardagen. Zooma in i bilden och studera vad som ligger på köksbordet, eller vad som står på köksbänken i bakgrunden. Finns det något i bilden som påminner om ditt hem? Eller som skiljer sig från det liv du lever?

Försvinnande kulturer och digitala bilder

I slutet av 1800-talet började diskussioner på lärosäten, och bland forskare att det behövdes en vetenskap som studerande vanligt folks vardag. Det växte också fram en oro kring de gamla bondesamhällena som höll på att försvinna, Känslan under 1900-talets början och mitt var att nu måste vi skynda oss att spara historien. Folklivsforskningen, eller etnologin som ämnet senare fick heta, tog form och forskarna reste runt och intervjuade, fotograferade och spelade in ljud för att fånga ett försvinnande kulturarv.

Nordiska museet har sedan 1920-talet använt sig av frågelistor och fasta meddelare för att skriva ner det tidstypiska och vardagliga. Sedan 2011 har Stockholms läns museum samlat digitala fotografier. Tanken är densamma som för etnologerna för hundra år sedan. Vad händer med alla dessa bilder vi har i våra mobiler, i datorernas hårddiskar eller i ett moln någonstans? Om vi inte samlar dessa bilder nu riskerar de att försvinna.

Var med och samla för framtiden!

Så nu intresserar vi oss för vardagen, ett fenomen jag alltid har gillat. Den där självklara enkelheten som bara är. En vanlig lite halvtrist dag kanske någon skulle tänka, men oj vad den bär på mening! Tänk alla tusentals små detaljer som gör just din vardag till vad den är. Porslinet du dricker kaffe eller te ur på morgonen. Varifrån kommer det? Hur har det hamnat hemma hos dig? Vilka händer har skapat dess former och hur många människor har investerat tid, tanke och kärlek i just den här koppen? Alla gånger den diskats, torkats. Kanske tappats i golvet och tagits upp igen.

Om du verkligen studerar varje val, varje föremål och varje syssla i din egen vardag kommer du upptäcka hur du är förbunden med världen och ingår i något mycket större än du själv. Den större bilden är det som bildar vår gemensamma kultur och så småningom också berättelsen om oss.

Var med och samla vår historia! (Du vet, man saknar inte kon förrän båset är tomt!)

Så här gör du: Ta en bild av ditt vardagsrum. Ladda upp bilden i appen Samtidsbild eller på vår webb. Tagga den med #vardagsrum och skriv i bildtexten hur du använder rummet.