Hur skriver länets invånare dagbok?

Under våren har Stockholms läns museum gjort en undersökning om dagboksskrivande. Undersökningen har utgått från en enkät som låg ute i ungefär en månad. Idag är det dagbokens dag, och vi avslutar projektet genom att berätta om de svar vi fått in från enkäten. Vi fick in hela 83 svar! Roligt att så många ville dela med sig av hur just de skriver dagbok. Tack till alla ni som bidragit! 

Länsmuseet samlar kontinuerligt in berättelser från länets invånare och vi ville undersöka nya sätt att samla in länets röster på. Vi undrade helt enkelt hur eller ens om människor skriver dagbok; På vilket sätt de gör det? Vad de skriver om? och Varför de gör det? Dagboksskrivande är intressant eftersom det representerar ett spontant sätt att anteckna sina egna tankar på.  

Vad är en dagbok för dig? 

En av de inledande frågorna vi ställde var vad är en dagbok för dig? För många är det en anteckningsbok där man skriver ner tankar och reflektioner från dagen som gått. Amanda 36 år, skriver till exempel att det är, ”En del av mig själv. Ett sätt att dokumentera och bearbeta mina tankar och känslor!”. Mio 65 år, berättar att det också kan vara en loggbok över intressen i livet ”Ett sätt att ordna tankar, följa ett skeende eller komma ihåg händelser. Ibland har jag skrivit träningsdagbok och trädgårdsdagbok”.  

Något som vi var nyfikna på att undersöka med projektet var hur skriver människor dagbok? Denna fråga tycker vi var intressant för den handlar om själva processen och berättar även om varför man skriver. Ulla 74 år, berättar: 

” Jag skriver dagbok varje dag. När jag var ung, då hade jag en årsdagbok. De böckerna, liksom en femårs-dagbok kastade jag när jag flyttade, för sju år sedan. Sedan några år tillbaka har jag en 10-årsdagbok. Jag skriver bara kort om vad jag har gjort eller varit respektive dag. Ibland något om vädret”. 

Alexandra 33 år, skriver också regelbundet: 

”Ja, ganska [regelbundet]. Flera gånger i veckan åtminstone. Jag gör det för att jag mår bättre av det, det är som en trygg plats där jag kan skriva ut allt jag känner och tänker på ett ocensurerat sätt. Jag gör det både i mobilen och i anteckningsböcker. Jag har skrivit dagbok sedan jag var ungefär 5 år gammal och har sparat alla mina dagböcker också”. 

Undersökningen visar också att det inte alltid behöver vara regelbundet, utan att vissa skriver periodvis som Minna 25 år

” Jag har under många år av mitt liv skrivit dagbok, men jag har också under vissa perioder slutat skriva. Mest för att jag har kommit av mig”. 

Citaten ovan visar att det finns flitiga dagboksskrivare i länet. En del personer berättade att de skriver dagbok väldigt sällan och vissa gjorde det inte alls. Dessa svar är också givande för oss eftersom vi även undersökte om länets invånare ens skriver dagbok. 

Att föra minnesanteckningar på andra sätt 

Dagboksskrivande associeras oftast till att skriva i en anteckningsbok. I enkäten framkommer det att flera använder andra sätt att dokumentera sina liv på. Många berättar att de antecknar i mobiltelefonen, men att fotografera också är populärt: 

”Jag skulle säga att alla foton jag tar är på många sätt en fotodagbok. Även om de bara finns i digital form så har jag tagit foton nästan hela mitt liv, med olika kameror och nu också telefonen. Så även under tiden då jag inte hade dagbok, så har jag foton” Minna 25 år

Jan 81, ser även almanackan som en slags dagbok, ”Inget utöver en hemgjord almanacka med kolumner för mig och familjemedlemmar. Avser t ex tider för planerade resor, läkarbesök, födelsedagar etc”: 

Ett exempel på en annan typ av dokumentation över vardagen är sociala medier. I enkäten handlade en fråga om det eftersom det är en stor del av vår samtid idag och för att många delar med sig av sitt liv där. Det fanns en del meningsskiljaktigheter kring sociala medier hos enkätsvararna. Lina 21 år, är en av de som lägger ut bilder på sociala medier ibland: 

”Jag brukar lägga ut om jag har gjort något kul, till exempel ätit på restaurang, rest osv. Men även bara bilder man tagit som man tycker är fina. Det är ett sätt att visa sina vänner och bekanta vad man håller på med, för att de man inte pratar med ofta också ska få veta, och för att man själv vill visa.” 

Amanda 36 år, tycker å andra sidan att ”det känns meningslöst, som att kasta sina tankar in i ett svart hål”. Likt dagboksskrivandet är sociala medier något vissa ägnar sig åt och andra inte. Dessa sätt att dokumentera på är intressanta eftersom de breddar synen på vad som är dagboksskrivande och hur man kan dokumentera sitt liv. 

Dagböcker och framtiden 

Något som överraskande i enkätsvaren var de funderingar om dagböcker och framtiden. Anna 65, har funderar på det ett tag: 

”Jag har klurat i många år på vad som ska hända med mina anteckningar när jag dör. Ska de kremeras med mig eller ska någon få ärva dem på uppställda villkor. Ska jag skänka dem till ett museum? Jag har fortfarande inte kommit fram till något beslut”. 

Birgitta 78 år, reflekterar över innehållet i dagböckerna: 

”Funderar på vad som ska hända med mina dagböcker när jag dör. Lämna till barnen? Men kanske vill jag inte att de ska veta allt. Hur intressanta är mina dagböcker?” 

Det är lätt att fråga sig om ens egna berättelser är intressanta, men det är de! Länsmuseets verksamhet består till stor del av människors berättelser vara sig det är runstenar, Samtidsbild eller en intervju till en utställning om Sollentuna. Således är länsinvånarnas berättelser om livet viktiga för oss. Undersökningen har visat att det finns ett engagemang för att berätta hur man dokumenterar sitt liv, vilket är en värdefull kunskap för oss och något vi tar med oss för framtida arbete. Till alla som deltagit i vår undersökning och svarat på enkäten, återigen ett stort tack! 

Nu fortsätter länsmuseets vidare arbete med att samla in länets historia! 

En praktikants dagbok

Kära dagbok, 

Just nu praktiserar jag på Stockholms läns museum. Jag ska vara här en hel termin och mer än hälften av tiden har gått. Du kanske undrar vad jag har gjort? Jag ska berätta. 

Till att börja med, varför sökte jag praktik på Stockholms läns museum? Att praktisera är en chans att få använda kunskaper från en utbildning på en arbetsplats, och få en inblick i ett framtida arbetsliv. Jag har studerat etnologi, ett kulturvetenskapligt ämne som undersöker människors vardagsliv och kulturella uttryck, alltså hur människor lever, tänker och förstår sin värld. Jag sökte till Stockholms läns museum för att jag ville arbeta på ett museum och för att länsmuseet jobbar mycket utifrån det etnologiska perspektivet. 

Samtidsinsamling är något länsmuseet arbetar aktivt med och det har även präglat mycket av min tid här. Jag har fått hålla i ett pilotprojekt om dagboksskrivande. Det övergripande syftet med projektet var att undersöka hur museet på ett mer spontant och enkelt sätt skulle kunna samla in berättelser från länsinvånarna. Dagboksskrivande blev därmed en anteckningsform som representerade detta bra. 

När jag blev tilldelad projektet tänkte jag ”kul!”, men även ”hur ska jag undersöka detta?”. Frågor som Hur skriver människor dagbok? Gör de ens det? Använder de anteckningsbok eller mobilen? och Sociala medier kanske kan ses som en typ av dagbok? resulterade i en omvärldsbevakning i länet för att få svar på dessa frågor. Jag utformade en enkät med frågor om dagboksskrivande, som fortfarande går att svara på. Den är länkad nedan och är öppen tills den 21 april. Ska bli jätteroligt att läsa svaren! 

En sida i en dagbok, texten är skriven med snirklig handstil. Dagboken är från 1910.

Projektet avslutas passande nog till dagbokens dag den 12 maj, då ska jag skriva ett blogginlägg utifrån de svar vi fått in och hoppas kunna ge länsmuseet några idéer kring hur insamling av berättelser i dagboksform skulle kunna se ut. 

Men jag har fått göra andra saker också. Till exempel har jag intervjuat två punkare i Täby och skrivit flera inlägg till våra sociala kanaler, speciellt till olika temadagar. Jag har lärt mig om exempelvis alla hjärtansdag, skottdagen och våffeldagen. Jag visste till exempel inte att skottdagen var den dagen kvinnor historisk fick fria på! Lite snålt kan jag tycka, men intressant. 

En annan kul grej är att jag fick vara med på var att sitta i juryn till ”Hyllmeter åt kvinnorna!”. Ett projekt i samarbete mellan Stockholms län museum och Stockholms Kvinnohistoriska som handlar om att få in fler kvinnor i arkiven. Väldigt inspirerande att läsa alla nomineringar om häftiga kvinnor som verkar och har verkat i Stockholms län.  

Vad har jag lärt mig då? Jag kom till länsmuseet med en kandidat i etnologi där jag bland annat fått göra insamlingar och analyser av källmaterial utifrån olika teoretiska utgångspunkter och perspektiv, vilket var till stor hjälp i exempelvis projektet med dagboksskrivande. Under min tid på Stockholms länsmuseum har jag fått ett vidgat perspektiv på samtidsinsamling, alltså bevarandet av vår tid för framtiden. Det är en konst i att ha ett finger i luften om vad som är intressant just nu och som även kommer vara det längre fram i tiden.  

Ett annat perspektiv jag kommer ta med mig från min tid på länsmuseet är arbetet utåt och förmedling av kulturarv till länsinvånarna. Det är spännande i en region som Stockholm, som är så stor och har många olika typer kulturmiljöer, exempelvis både stads- och lantmiljö. Att alltid ha ett länsperspektiv var jag inte van vid innan jag kom hit, men nu känns det självklart. 

Det var lite om vad jag har gjort här på länsmuseet. Min praktikperiod är inte slut än, flera veckor är kvar. Men jag måste sluta skriva nu, finns fika i köket och måste skynda dit innan det tar slut.  

PS. Glöm inte att svara på enkäten om dagboksskrivande, den finns länkad nedan. 

Vi hörs! 

Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum. 

Till enkäten

Skriver du dagbok? (esmaker.net)

Vi undersöker dagboksskrivande

Under de kommande veckorna undersöker vi dagboksskrivande. Men varför ska vi göra det? Jo, reflektioner och beskrivningar är viktiga för att i framtiden kunna förstå hur livet har varit i olika tider.

Länsmuseet samlar kontinuerligt på människors berättelser, men vill nu hitta nya sätt att bevara länets röster för framtiden. Första steget är att ta reda på hur just du skriver dagbok. Detta gör vi genom en enkät som du hittar nedan. Den går att besvara fram till den 21 april. Undersökningens resultat presenteras på dagbokens dag, den 12 maj.

Svara på enkäten och berätta hur du skriver dagbok! 

Till enkäten

Skriver du dagbok? (esmaker.net)  

Två sätt att föra dagbok på. Du kanske gör på ett helt annat sätt? Berätta i enkäten! Bilden till vänster är uppladdad till Samtidsbild av Pi Ohlsson. Bild till höger, dagboksanteckningar från 1910. Foto: Katarina Schoerner Carr.

Samtidsbild i Fisksätra

Kvinnor samlade runt en mobiltelefon
Stella visar appen Samtidsbild för biblioteksbesökare i Fisksätra. Foto: Elisabeth Boogh.

Hej!

Vi har precis startat ett nytt projekt på Stockholm läns museum. Projektet är en del av Samtidsbild, museets digitala plattform för insamling av nutidens bilder. Jag heter Stella och har fått förmånen att arbeta med detta från augusti till december. Jag är en musei- och kulturarvsvetare som tidigare har arbetat på museum och drivit projekt som inneburit ett samarbete mellan museet och dess publik. Jag har även arbetat på Skansen och tagit emot hundratals besökare i de historiska husen.

Men i höst ska jag vara på Stockholms läns museum och mitt uppdrag kommer vara att bjuda in fler grupper att dela med sig av sina bilder till Samtidsbild. I museets arbete fokuserar vi på olika platser och genomför olika aktiviteter i länet. Vi kan helt enkelt inte vara överallt samtidigt och därför gör vi nedslag på olika ställen. I höst har turen kommit till Fiskis!

Fisksätra är en förort i Nacka kommun, med inte mindre än 8000 invånare, detta gör faktiskt platsen till Sveriges mest tätbefolkade tätort! Här lever människor från över 120 nationer och här talas ungefär 60 olika språk. Jag skulle vilja påstå att platsen är unik – ett miljonprogram från 70-talet, inbäddat mellan villasamhällen och stora skogsområden, med både hav och sjö runt knuten. Många upplever platsen som en liten by, där alla känner alla och flera av de allra första hyresgästerna bor kvar i flera generationer.

Jag kommer vara på plats på Fisksätra bibliotek under nästan hela hösten. Där kommer jag vlogga, prata med människor om bilder, varför vi fotograferar och hur vi delar med oss av våra bilder. Jag kommer berätta om Samtidsbild och bjuda in personer till att vara med och skapa vårt gemensamma minne genom att bidra med fotografier. Årets tema för Samtidsbild är ”vardag” och för att göra det extra spännande att delta, arrangerar vi tillsammans med Fisksätra bibliotek, en fototävling i Fisksätra, där den bästa vardagsbilden utses. Vinnaren och några utvalda bidrag kommer dessutom presenteras i en utställning på biblioteket.

För mig är det viktigt att alla människor inkluderas i det gemensamma historieberättande och att museets samlingar återspeglar samhället som det ser ut. En förutsättning för detta är att alla har samma möjligheter till att ladda upp bilder på Samtidsbild. Men alla är inte lika vana vid digitala verktyg och det är långt ifrån alla som känner till Stockholms läns museum och vår verksamhet. Därför kommer jag, i samarbete med Fisksätra bibliotek, arrangera en serie workshops där vi visar och förklara hur appen och webbportalen fungerar, hur man laddar upp bilder och vilka villkor som gäller.

Man som sitter i skuggan vid ett bord och dricker kaffe.
Fika med far. Foto: Leila Khazal.

Som ett avslut på detta blogginlägg vill jag dela med mig av ett foto som redan finns i Samtidsbilds arkiv. Titeln är ”Fika med far” och bilden är tagen av Leila Khazal. Detta är ett exempel på hur en vardagsbild kan fungera som en dokumentation över den tid vi lever i. Exemplet visar också på hur viktig bildens kontext är. Leila har skrivit att ”Pappa har kört från Uppsala så vi kan träffas utomhus där vi kan hålla behörigt avstånd. Han har skaffat ett Corona skägg som gör honom olik sig, men rätt stilig tycker jag. Han dricker sitt kaffe ur en Ayran mugg och klagar över att det smakar yogurt. Jag hoppas att han skojar.”

Jag hoppas ni vill följa mig i detta projekt, jag tycker att det ska bli jättekul!

/Stella Waldenström, insamlingsassistent

Vardagen – det lilla i det stora

Bild på ett vardagsrum.
Foto: Marianne Bergman

Den här bilden är tagen av Marianne Bergman i Eldtomta som ligger mellan Södertälje och Tungelsta. Fotografiet togs förra veckan, den 20 april år 2021 och laddades upp på Samtidsbild och ingår där i en samling vardagsrumsbilder. Bildtexten lyder ”Vårt stökiga vardagsrum/kök, med massor av frön och odlingsgrejer på bordet. Dessutom corona-tider så ingen utomstående kommer in och kan se ’stöket’. ”

Varför är den här bilden intressant, jo den rymmer tusen och åter tusen ledtrådar som berättar något om den tid vi lever i. Som också kommer att kunna berätta för framtidens människor om vår tid. Hur vi åt, umgicks, vad vi omgav oss med för typer av föremål, och bildtexten berättar också något om hur pandemin gör avtryck i vardagen. Zooma in i bilden och studera vad som ligger på köksbordet, eller vad som står på köksbänken i bakgrunden. Finns det något i bilden som påminner om ditt hem? Eller som skiljer sig från det liv du lever?

Försvinnande kulturer och digitala bilder

I slutet av 1800-talet började diskussioner på lärosäten, och bland forskare att det behövdes en vetenskap som studerande vanligt folks vardag. Det växte också fram en oro kring de gamla bondesamhällena som höll på att försvinna, Känslan under 1900-talets början och mitt var att nu måste vi skynda oss att spara historien. Folklivsforskningen, eller etnologin som ämnet senare fick heta, tog form och forskarna reste runt och intervjuade, fotograferade och spelade in ljud för att fånga ett försvinnande kulturarv.

Nordiska museet har sedan 1920-talet använt sig av frågelistor och fasta meddelare för att skriva ner det tidstypiska och vardagliga. Sedan 2011 har Stockholms läns museum samlat digitala fotografier. Tanken är densamma som för etnologerna för hundra år sedan. Vad händer med alla dessa bilder vi har i våra mobiler, i datorernas hårddiskar eller i ett moln någonstans? Om vi inte samlar dessa bilder nu riskerar de att försvinna.

Var med och samla för framtiden!

Så nu intresserar vi oss för vardagen, ett fenomen jag alltid har gillat. Den där självklara enkelheten som bara är. En vanlig lite halvtrist dag kanske någon skulle tänka, men oj vad den bär på mening! Tänk alla tusentals små detaljer som gör just din vardag till vad den är. Porslinet du dricker kaffe eller te ur på morgonen. Varifrån kommer det? Hur har det hamnat hemma hos dig? Vilka händer har skapat dess former och hur många människor har investerat tid, tanke och kärlek i just den här koppen? Alla gånger den diskats, torkats. Kanske tappats i golvet och tagits upp igen.

Om du verkligen studerar varje val, varje föremål och varje syssla i din egen vardag kommer du upptäcka hur du är förbunden med världen och ingår i något mycket större än du själv. Den större bilden är det som bildar vår gemensamma kultur och så småningom också berättelsen om oss.

Var med och samla vår historia! (Du vet, man saknar inte kon förrän båset är tomt!)

Så här gör du: Ta en bild av ditt vardagsrum. Ladda upp bilden i appen Samtidsbild eller på vår webb. Tagga den med #vardagsrum och skriv i bildtexten hur du använder rummet.