Kulturmiljöunderlag tema på höstens kulturmiljödag
Publicerad: 5 december 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Fredagen den 22 november samlades nästan 100 personer på Stadsmuseet för att ta del av presentationer och samtala på temat kulturmiljöunderlag. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också många från konsultsektorn med flera.
Dagen inleddes efter välkomnande med korta presentationer från Järfälla, Södertälje, Danderyd och Vaxholms kommuner. De redogjorde samtliga för hur deras respektive kulturmiljöunderlag ser ut samt i grova drag hur de arbetar med kulturmiljö i samhällsplaneringen. Exemplen valdes för att ge en bredd av hur kommunerna resurssatt frågan, egen kompetens eller konsultstöd, samt också med anledning av underlagens utformning och ålder.
Pågående restaurering vid Ekudden i Vaxholms kommun. Foto: Vaxholms kommun.
Efter fikapausen informerade Riksantikvarieämbetet bland annat om sitt arbete riktat till kommunerna. Därefter följde ett panelsamtal samt frågestund. Dagen innehöll också en kort information från projektledaren för Byggnadsvårdsåret 50 år 2025 samt information om det pågående arbetet med en uppdatering av länets regionala kulturmiljöer.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för vårens träff är den 9 maj. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev för mer info.
Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
En sal för Oden
Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna.
Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.
Om Albertus Pictor
Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.
Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.
Målningarna och konsten att slå valv
Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.
Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.
Färgskalan
Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
Platsen
Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.
Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder. Foto: Rebecka Walan.
Hur gick det till?
Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem.
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.
Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
Konferens 14 februari 2025
Fredag 14 februari 2025 arrangerar vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet är att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Arbetar du med kultur eller kulturarv? Är du verksam inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande? Dagen är kostnadsfri att delta i och vi bjuder på fika. Lunch äter du på egen hand.
Foto: Lasse NilssonFoto: Erik ViklundFoto: Ola Berggren
Program
Moderator: Charlotte Ahnlund Berg från Riksantikvarieämbetet.
Förmiddagspass 9.00-11.45
Incheckning och fika 9.00-9.30. Vi bjuder på kaffe/te och Rimbobulle. Missa inte dansaren och koreografen Usha Balasundaram som bjuder på ett smakprov på den klassiska indiska danskonsten Bharathanatyam klockan 9.15. Programmet startar sedan klockan 9.30 och innehåller:
Charlotte Hyltén-Cavallius från Institutet för språk och folkminnen om Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet och hur arbetet sköts nationellt i Sverige.
Sara Linell Heed, Erik Samuelsson och Felicia Rydin från Upplands-Bro kommun om Cos-play och spelkonventet King Con mm.
Musa M. Isse, barnboksförfattare och initiativtagare till Somalisk Kulturfestival om språk och mat som generations- och kulturbryggor
Harald Grönroos, riksspelman och Louise Fladvad, berättarpedagog med spelpipa och muntligt berättande.
Lunch på egen hand 11.45-13.00
Eftermiddagspass 13.00-15.45
Under eftermiddagen bjuds det på kaffe/te och Sorundatårta
Lena Kristiansson från Sorunda Hemslöjdsvänner om hur de arbetar för att göra det möjligt för fler unga att bära Sorundadräkten.
Friedrike Roedenbeck från Nämnden för hemslöjdsfrågor om slöjd som immateriellt kulturarv.
Frida Spång, berättare från Fabula storytelling med berättelse och workshop
Paneldiskussion, deltagare:
Jonas Engman, Nordiska museet
Charlotte Hyltén-Cavallius, Institutet för språk och folkminnen
Ann Pettersson, Stockholms läns hembygdsförbund
Friedrike Roedenbeck, Nämnden för hemslöjdsfrågor
Felicia Rydin, Upplands-Bro kommun
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Vill du bidra?
Har du tips på ett levande kulturarv nära dig eller håller du kanske på med något själv? Det finns såklart fler exempel på vad immateriellt kulturarv kan vara än de exempel vi har tagit upp här. Vad sägs om fikakultur och matlagning, dräkter och sömnad, sagor och sägner, biodling eller fiske? Hör gärna av dig till oss via mail lansmuseet.kultur@regionstockholm.se
Foto: Raul Reyes Riffo Foto: Peter LammingFoto: Daniel Ponce De Leon
Kulturmiljödag om riksintressen för kulturmiljövården
Publicerad: 19 juni 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Sedan 2016 arrangerar Stockholms läns museum, Stadsmuseet i Stockholm och Länsstyrelsen i Stockholm gemensamma seminarietillfällen varje vår och höst för att öka och sprida kunskapen om aktuella kulturmiljöfrågor. Temat för vårens träff var riksintressen för kulturmiljövården.
Kulturmiljödagen vänder sig till de som är yrkespraktiserande och kommer i kontakt med kulturmiljö- och riksintressefrågor i sitt arbete.
Åldermansstugan på Wira bruk i Österåkers kommun. Foto: Ingvar Lundkvist.
Fredagen den 17 maj samlades nästan 100 personer på för att ta del av presentationer och samtala om riksintressen för kulturmiljövården. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också representanter från konsultsektorn och statliga myndigheter.
Dagen inleddes efter välkomnande med en presentation från Länsstyrelsen i Stockholm och Riksantikvarieämbetet kring bakgrund, kriterier, översyn och tillämpning av riksintressen för kulturmiljövården. Den pågående översynen av kulturhistoriskt intressanta miljöer i länet belystes också.
Kulturmiljödag med tema riksintressen på Stadsmuseet i Stockholm. Foto: Daniel Sahlén.
Därefter presenterades Stockholms stads vyprojekt. Ett spännande exempel på ett fördjupande kunskapsunderlag som ska kunna användas i kommunens planering framöver.
Avslutningsvis reflekterade Haninge kommuns antikvarie över kommunens praktiska tillämpning och en önskelista lästes upp. Flera av de reflektioner som gjordes kopplar an till det arbete som redan idag görs på länsmuseet. Bland annat kommer arbetet återupptas med att stärka länets antikvarier genom nätverksträffar.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för höstens träff är den 22 november. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev.
Publicerad: 12 maj 2024 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum
Under våren har Stockholms läns museum gjort en undersökning om dagboksskrivande. Undersökningen har utgått från en enkät som låg ute i ungefär en månad. Idag är det dagbokens dag, och vi avslutar projektet genom att berätta om de svar vi fått in från enkäten. Vi fick in hela 83 svar! Roligt att så många ville dela med sig av hur just de skriver dagbok. Tack till alla ni som bidragit!
Länsmuseet samlar kontinuerligt in berättelser från länets invånare och vi ville undersöka nya sätt att samla in länets röster på. Vi undrade helt enkelt hur eller ens om människor skriver dagbok; På vilket sätt de gör det? Vad de skriver om? och Varför de gör det? Dagboksskrivande är intressant eftersom det representerar ett spontant sätt att anteckna sina egna tankar på.
Vad är en dagbok för dig?
En av de inledande frågorna vi ställde var vad är en dagbok för dig? För många är det en anteckningsbok där man skriver ner tankar och reflektioner från dagen som gått. Amanda 36år, skriver till exempel att det är, ”En del av mig själv. Ett sätt att dokumentera och bearbeta mina tankar och känslor!”. Mio 65år, berättar att det också kan vara en loggbok över intressen i livet ”Ett sätt att ordna tankar, följa ett skeende eller komma ihåg händelser. Ibland har jag skrivit träningsdagbok och trädgårdsdagbok”.
Något som vi var nyfikna på att undersöka med projektet var hur skriver människor dagbok? Denna fråga tycker vi var intressant för den handlar om själva processen och berättar även om varför man skriver. Ulla 74år, berättar:
” Jag skriver dagbok varje dag. När jag var ung, då hade jag en årsdagbok. De böckerna, liksom en femårs-dagbok kastade jag när jag flyttade, för sju år sedan. Sedan några år tillbaka har jag en 10-årsdagbok. Jag skriver bara kort om vad jag har gjort eller varit respektive dag. Ibland något om vädret”.
Alexandra 33 år, skriver också regelbundet:
”Ja, ganska [regelbundet]. Flera gånger i veckan åtminstone. Jag gör det för att jag mår bättre av det, det är som en trygg plats där jag kan skriva ut allt jag känner och tänker på ett ocensurerat sätt. Jag gör det både i mobilen och i anteckningsböcker. Jag har skrivit dagbok sedan jag var ungefär 5 år gammal och har sparat alla mina dagböcker också”.
Undersökningen visar också att det inte alltid behöver vara regelbundet, utan att vissa skriver periodvis som Minna 25 år:
” Jag har under många år av mitt liv skrivit dagbok, men jag har också under vissa perioder slutat skriva. Mest för att jag har kommit av mig”.
Citaten ovan visar att det finns flitiga dagboksskrivare i länet. En del personer berättade att de skriver dagbok väldigt sällan och vissa gjorde det inte alls. Dessa svar är också givande för oss eftersom vi även undersökte om länets invånare ens skriver dagbok.
Att föra minnesanteckningar på andra sätt
Dagboksskrivande associeras oftast till att skriva i en anteckningsbok. I enkäten framkommer det att flera använder andra sätt att dokumentera sina liv på. Många berättar att de antecknar i mobiltelefonen, men att fotografera också är populärt:
”Jag skulle säga att alla foton jag tar är på många sätt en fotodagbok. Även om de bara finns i digital form så har jag tagit foton nästan hela mitt liv, med olika kameror och nu också telefonen. Så även under tiden då jag inte hade dagbok, så har jag foton” Minna 25 år.
Jan 81, ser även almanackan som en slags dagbok, ”Inget utöver en hemgjord almanacka med kolumner för mig och familjemedlemmar. Avser t ex tider för planerade resor, läkarbesök, födelsedagar etc”:
Ett exempel på en annan typ av dokumentation över vardagen är sociala medier. I enkäten handlade en fråga om det eftersom det är en stor del av vår samtid idag och för att många delar med sig av sitt liv där. Det fanns en del meningsskiljaktigheter kring sociala medier hos enkätsvararna. Lina 21år, är en av de som lägger ut bilder på sociala medier ibland:
”Jag brukar lägga ut om jag har gjort något kul, till exempel ätit på restaurang, rest osv. Men även bara bilder man tagit som man tycker är fina. Det är ett sätt att visa sina vänner och bekanta vad man håller på med, för att de man inte pratar med ofta också ska få veta, och för att man själv vill visa.”
Amanda 36år, tycker å andra sidan att ”det känns meningslöst, som att kasta sina tankar in i ett svart hål”. Likt dagboksskrivandet är sociala medier något vissa ägnar sig åt och andra inte. Dessa sätt att dokumentera på är intressanta eftersom de breddar synen på vad som är dagboksskrivande och hur man kan dokumentera sitt liv.
Dagböcker och framtiden
Något som överraskande i enkätsvaren var de funderingar om dagböcker och framtiden. Anna 65, har funderar på det ett tag:
”Jag har klurat i många år på vad som ska hända med mina anteckningar när jag dör. Ska de kremeras med mig eller ska någon få ärva dem på uppställda villkor. Ska jag skänka dem till ett museum? Jag har fortfarande inte kommit fram till något beslut”.
Birgitta 78år, reflekterar över innehållet i dagböckerna:
”Funderar på vad som ska hända med mina dagböcker när jag dör. Lämna till barnen? Men kanske vill jag inte att de ska veta allt. Hur intressanta är mina dagböcker?”
Det är lätt att fråga sig om ens egna berättelser är intressanta, men det är de! Länsmuseets verksamhet består till stor del av människors berättelser vara sig det är runstenar, Samtidsbild eller en intervju till en utställning om Sollentuna. Således är länsinvånarnas berättelser om livet viktiga för oss. Undersökningen har visat att det finns ett engagemang för att berätta hur man dokumenterar sitt liv, vilket är en värdefull kunskap för oss och något vi tar med oss för framtida arbete. Till alla som deltagit i vår undersökning och svarat på enkäten, återigen ett stort tack!
Nu fortsätter länsmuseets vidare arbete med att samla in länets historia!
En praktikants dagbok
Publicerad: 17 april 2024 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum
Kära dagbok,
Just nu praktiserar jag på Stockholms läns museum. Jag ska vara här en hel termin och mer än hälften av tiden har gått. Du kanske undrar vad jag har gjort? Jag ska berätta.
Till att börja med, varför sökte jag praktik på Stockholms läns museum? Att praktisera är en chans att få använda kunskaper från en utbildning på en arbetsplats, och få en inblick i ett framtida arbetsliv. Jag har studerat etnologi, ett kulturvetenskapligt ämne som undersöker människors vardagsliv och kulturella uttryck, alltså hur människor lever, tänker och förstår sin värld. Jag sökte till Stockholms läns museum för att jag ville arbeta på ett museum och för att länsmuseet jobbar mycket utifrån det etnologiska perspektivet.
Samtidsinsamling är något länsmuseet arbetar aktivt med och det har även präglat mycket av min tid här. Jag har fått hålla i ett pilotprojekt om dagboksskrivande. Det övergripande syftet med projektet var att undersöka hur museet på ett mer spontant och enkelt sätt skulle kunna samla in berättelser från länsinvånarna. Dagboksskrivande blev därmed en anteckningsform som representerade detta bra.
När jag blev tilldelad projektet tänkte jag ”kul!”, men även ”hur ska jag undersöka detta?”. Frågor som Hur skriver människor dagbok? Gör de ens det? Använder de anteckningsbok eller mobilen? och Sociala medier kanske kan ses som en typ av dagbok? resulterade i en omvärldsbevakning i länet för att få svar på dessa frågor. Jag utformade en enkät med frågor om dagboksskrivande, som fortfarande går att svara på. Den är länkad nedan och är öppen tills den 21 april. Ska bli jätteroligt att läsa svaren!
Projektet avslutas passande nog till dagbokens dag den 12 maj, då ska jag skriva ett blogginlägg utifrån de svar vi fått in och hoppas kunna ge länsmuseet några idéer kring hur insamling av berättelser i dagboksform skulle kunna se ut.
Men jag har fått göra andra saker också. Till exempel har jag intervjuat två punkare i Täby och skrivit flera inlägg till våra sociala kanaler, speciellt till olika temadagar. Jag har lärt mig om exempelvis alla hjärtansdag, skottdagen och våffeldagen. Jag visste till exempel inte att skottdagen var den dagen kvinnor historisk fick fria på! Lite snålt kan jag tycka, men intressant.
En annan kul grej är att jag fick vara med på var att sitta i juryn till ”Hyllmeter åt kvinnorna!”. Ett projekt i samarbete mellan Stockholms län museum och Stockholms Kvinnohistoriska som handlar om att få in fler kvinnor i arkiven. Väldigt inspirerande att läsa alla nomineringar om häftiga kvinnor som verkar och har verkat i Stockholms län.
Vad har jag lärt mig då? Jag kom till länsmuseet med en kandidat i etnologi där jag bland annat fått göra insamlingar och analyser av källmaterial utifrån olika teoretiska utgångspunkter och perspektiv, vilket var till stor hjälp i exempelvis projektet med dagboksskrivande. Under min tid på Stockholms länsmuseum har jag fått ett vidgat perspektiv på samtidsinsamling, alltså bevarandet av vår tid för framtiden. Det är en konst i att ha ett finger i luften om vad som är intressant just nu och som även kommer vara det längre fram i tiden.
Ett annat perspektiv jag kommer ta med mig från min tid på länsmuseet är arbetet utåt och förmedling av kulturarv till länsinvånarna. Det är spännande i en region som Stockholm, som är så stor och har många olika typer kulturmiljöer, exempelvis både stads- och lantmiljö. Att alltid ha ett länsperspektiv var jag inte van vid innan jag kom hit, men nu känns det självklart.
Det var lite om vad jag har gjort här på länsmuseet. Min praktikperiod är inte slut än, flera veckor är kvar. Men jag måste sluta skriva nu, finns fika i köket och måste skynda dit innan det tar slut.
PS. Glöm inte att svara på enkäten om dagboksskrivande, den finns länkad nedan.
Vi hörs!
Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum.
Publicerad: 26 mars 2024 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, praktikant på Stockholms läns museum
Under de kommande veckorna undersöker vi dagboksskrivande. Men varför ska vi göra det? Jo, reflektioner och beskrivningar är viktiga för att i framtiden kunna förstå hur livet har varit i olika tider.
Länsmuseet samlar kontinuerligt på människors berättelser, men vill nu hitta nya sätt att bevara länets röster för framtiden. Första steget är att ta reda på hur just du skriver dagbok. Detta gör vi genom en enkät som du hittar nedan. Den går att besvara fram till den 21 april. Undersökningens resultat presenteras på dagbokens dag, den 12 maj.
Svara på enkäten och berätta hur du skriver dagbok!
Två sätt att föra dagbok på. Du kanske gör på ett helt annat sätt? Berätta i enkäten! Bilden till vänster är uppladdad till Samtidsbild av Pi Ohlsson. Bild till höger, dagboksanteckningar från 1910. Foto: Katarina Schoerner Carr.
Hyllmeter åt kvinnorna: arkiv fylls med nya berättelser
Publicerad: 15 mars 2024 | Skribent: Karolina Hedström, projektledare och fotoantikvarie och Moa Beskow, etnolog på Stockholms läns museum
I nästan alla Sveriges arkiv finns det ett stort jämställdhetsglapp. Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska vill vara med och förändra detta med projektet Hyllmeter åt kvinnorna.
Genom att årligen avsätta plats på hyllorna i länsmuseets arkiv skapas en plattform för att lyfta fram något eller någon som har betydelse för kvinnohistorien som kanske vanligtvis inte hamnar i arkiven. Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är ett långsiktigt initiativ för att synliggöra kvinnors historia i Stockholms län och öka representationen i våra arkiv. En viktig del är också att lyfta diskussioner om vems berättelser som sparas för framtiden.
I länsmuseets arkiv avsätter vi hyllmeter för kvinnors historia. Foto: Jenny Bergensten.
Projektgruppen består av representanter från Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska. Tillsammans har vi utformat projektet och under arbetets gång har det även diskuterats hur vi kan nå ut till allmänheten och kanske det viktigaste av allt, vilka kriterier som ska gälla för nomineringarna. Det vi har tittat på bland nomineringarna är: att de ska ha relevans för Stockholms län, ha betydelse för kvinnohistorien och lyfta diskussionen om vems berättelser som sparas i våra arkiv och varför.
Men vad är egentligen relevant för just Stockholms län? Vad menar vi med kvinnohistoria? Vilken typ av material ska vi arkivera och hur? På dessa frågor finns inga enkla svar och diskussionerna som uppkommer är minst lika viktiga. Genom samarbetet får vi nya kunskaper och insikter.
Först ut att arkiveras
Efter att ha granskat över 200 nomineringar som skickats in av allmänheten har projektets referensgrupp noggrant undersökt och diskuterat dem innan vi landade i ett beslut. I urvalsgruppen ingick förutom delar av projektgruppen representanter från Hembygdsförbundet och Stockholms stadsarkiv. Vi har år 2023 valt att inleda projektet med att arkivera en person och en händelse, för att under det första året visa upp bredden av vad som kan arkiveras.
De två första att arkiveras är:
Kristiina Kolehmainen (1956–2012), en finsk-svensk bibliotekarie som grundade Serieteket och skapade plats för fler kvinnor i serievärlden. Motiveringen var bland annat att många inte känner till henne och behöver därför lyftas fram och få en plats i historien.
Hammarby Fotbolls damernas guldsäsong 2023 som följdes av en enorm och växande supporterskara med en läktarkultur som uppmärksammades världen över. Det är intressant att se hur en framväxande supporterkultur och damfotbollens ökade status kan arkiveras och få en plats i historien.
Nästa steg i arbetet
Nu börjar arbetet med att samla in material och att sammanställa handlingar, för att i november – på Arkivens dag, lägga materialet på hyllan i länsmuseets arkiv. Du bjuds in att följa processen! Med projektet vill vi att fler ska få en inblick i hur arkivering kan fungera. Därför kommer vi dela med oss av våra tankar och funderingar under hela projektet.
Mer information om projektet och uppdateringar under arbetets gång samlas på Kvinnohistoriskas webbplats. Prenumerera på vårt nyhetsbrev eller följ oss i sociala medier för att få uppdateringar.
Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är ett samarbete mellan Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska. Initiativet är också en del av Arkivism – Stockholms Kvinnohistoriskas stora satsning för att hitta, lyfta och bevara kvinnors berättelser.
Konsten i Botkyrka
Publicerad: 30 november 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum
Bord i form av persiska mattor, en mini-stad av betong, en silverglänsande åtta i rostfritt stål. Konsten i Botkyrka har både internationell och nationell prägel. Samlingen med offentlig konst är här väl värd att ta del av.
På FN-dagen den 24 oktober var det dubbelinvigning i Fittja. Ett nytt konstverk invigdes på Konstkuben i Fittja centrum, och samtidigt lanserade vi Botkyrkas medverkan i appen Upptäck konsten. Det var folkfest i Regnbågsparken med musik som dundrande ur högtalare, korvgrillning, poesiläsning och ett tal om appen Upptäck konsten och Botkyrkas offentliga konst.
Att invigningen skedde på FN-dagen var ingen slump. Konstkuben med de fyra färgstarka och innehållsrika målningarna är ett projekt präglat av delaktighet. Här har invånare mellan 8 och 80 år varit med och skapat. Det är konstnären och konstpedagogen Saadia Hussain som lett projektet. I målningarna på väggarna hittar du porträtt av människor som bor i Botkyrka. Till exempel en omtyckt fritidslärare med 11 barn i famnen och ett porträtt av poeten Nicole Charro, som också läste sina dikter under porträttet av sig själv. Alla barn som medverkat fick varsin pensel. Borden var dukade med papper där barn och vuxna satt och målade. Hela evenemanget präglades delaktighet. Och stolthet.
Den offentliga konsten är en demokratisk form av konst, genom att alla kan besöka den utan att betala inträde. Det är konst som alltid är öppen och placerad i det offentliga rummet. Dessutom är det tillåtet att ta och känna på den, till skillnad mot konst på museer.
Låt oss titta närmare på några av konstverken i Botkyrka. På Fittjahöjden bakom konsthallen står två bord bland blommor och växtlighet. Borden, eller bänkarna, är utformade som persiska mattor. När du kikar närmare ser du till och med mattfransrana, och att de är välkammade. Det är vackert, exotiskt och självklart på samma gång. Konstverket har titeln Vandrande ö och är gjort av Mandana Moghaddam.
Verket minner om andra platser, det för oss till mellanöstern, till Iran där Mandana Moghaddam växte upp. Så här säger hon om verket:
”Ett gammalt minne som har blivit förstenat. Minnet som tar oss med sig till en annan tid och rum.”
På Falkbergsskolans skolgård i Tullinge står Eva Hilds SUPER 8 och glänser som silver. När jag och fotografen Jenny Bergensten kom dit var skolgården tom, vilket var tur eftersom det är otillåtet att ha barn med i bild utan tillstånd. Jenny kunde fotografera i lugn och ro. Precis när vi var klara ringde det ut och barnen sprang ut på skolgården. Två flickor klättrade då genast upp och satte sig i åttan. Det såg riktigt bekvämt ut. Därifrån hade de också utsikt.
”SUPER 8 är en skulptural kropp som handlar om rörelse, flöde och öppningar. Den sammanhängande rörformen kan ses som en tredimensionell teckning – formen är lika mycket luft och volym som den faktiska massan. Skulpturens loop består av en dubbelåtta, det finns ingen fram- eller baksida, ingen början eller slut. Verket kopplar till filmens värld, både i namnet som anspelar på ett äldre film-format och i formens rörelse och spegling”
Vi avslutar med ett besök i Alby. Här intill gångstråket vid Lagman Lekares väg finns en hel liten stad uppbyggd av betong. Flera mindre hus, några högre och ett hus som påminner om en helig byggnad. Den som har gjort konstverket är den egyptiske konstnären Tarek Zaki. Under en tid bodde han i Botkyrka som en del av Botkyrka konsthalls ateljé- och vistelseprogram Residence Botkyrka. Hans konstnärskap kretsar kring tid, historia, minnen och monument. Han tillbringade mycket tid i Fittja och norra Botkyrka och intresserade sig för kommunens historia med rötterna till järnåldern. Han bor och är verksam som konstnär i Kairo.
Detta var några få smakprov på den offentliga konsten i Botkyrka. Här finns en mångfacetterad samling med konst som ger perspektiv och utblick, och inblick. Konsten kan hjälpa oss att förstå oss själva.
Appen Upptäck konsten kan laddas ner gratis från AppStore eller GooglePlay. Foto: Stockholms läns museum.
Vill du veta mer om den offentliga konsten i Botkyrka kan du ladda ner appen Upptäck konsten. Här finns 19 konstverk som du får veta mer om, och även konst i 12 andra kommuner. Så klart är appen gratis. Du hittar den i AppStore och i GooglePlay.
Publicerad: 11 oktober 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum
Häromveckan lanserade museet ett nytt spår i appen Upptäck konsten tillsammans med Järfälla kommun. I appen får du veta mer om konsten och konstnärerna bakom verken. Vår förhoppning är att besökare och invånare kan se på konsten på ett nytt sätt om man får veta mer om tankarna bakom. För tankar finns det. Inte sällan får konstnärerna lämna in skisser och projektbeskrivningar till sina verk. Samtidigt är utrymmet i det offentliga rummet begränsat. En skylt bredvid kan berätta om titel, upphovsperson och årtal, men inte så mycket mer. Appen är tänkt som en länk mellan konstverk och besökare.
Nu är tolv kommuner en del av appen. I Järfälla presenteras 17 konstverk i tre områden: Kallhäll, Barkarby och Jakobsberg. Flest konstverk finns i Jakobsberg, här finns en samling med konstverk som ligger tätt, det är enkelt att gå en konstvandring. Här får du ett smakprov på några av de spännande verk som finns i Jakobsberg.
I hörnet av centrumets lilla park finns en taktil karta av kommunen gjord i brons. Verket heter Järfälla bygd och natur och är gjort av Lennart Andersson. Kartan är skalenlig. Här höjer sig träd, hus, och djur som alla är typiska för kommunen. Du hittar Bolinders fabriker, ett flygplan där Barkarby flygfält en gång legat och Jakobsberg med sina höga hus. Mikael Falk som är konstansvarig kultursekreterare i Järfälla kommun berättar att han brukar börja sina vandringar här eftersom det blir en fin ingång till kommunen.
Cirka 20 meter bort hittar du en bronshund med en liten vagn bakom sig. Verket heter Pian och är gjort av Johanna Karlsson. Idén fick hon av ett fotografi av en Sankt Bernhardshund som drog en vagn och i vagnen satt ett litet barn. Det var en äldre släkting som hade fotot hemma på väggen och barnet i vagnen var släktingen. ’Tänk att få sitta i en sådan vagn’ tänkte Johanna under uppväxten. Nu kan det bli verklighet för de små invånarna för tanken är att barn ska få sitta i vagnen. Konstverket är fastsatt rakt i marken och står inte på någon sockel, varför det också är lätt att klappa hunden. Och jo, släktingens hund hette Pian.
Om du kommer med pendeln och går upp mot torget så är Pojken av Lars Nilsson det första konstverk som möter dig. Pojken är av brons och står barfota direkt på marken. Han är endast iklädd kortbyxor, men ofta förses han med en mössa eller en halsduk av invånare som tycker att det ser kallt ut. Pojken blickar förvånat uppåt. Vad är det han ser på? De höga husen? Från början var Pojken en del av en installation på ett galleri där han stod och tittade på ett oformligt berg, som påminde om en slags meteorit. Men han är också vänd emot ett stort djur som skymtar en bit bort bakom träden.
För här står minsann en giraff gjord i naturlig storlek av aluminium. Giraffen är 4,3 meter hög och konstnären bakom är Thomas Karlsson, han som har gjort Årsta Zoo och som nu också ligger bakom en av de nya tunnelbanestationernas konst. På Nacka station kommer ett jättelikt elefanthuvud och en noshörning att ta plats. Om varför det blivit så mycket djur säger han:
”Djur har en symbolisk laddning. Det är något ursprungligt och som många kan relatera till. Jag gör inte svenska djur, utan djur som kommer från andra delar av världen. Det blir något oväntat, ett möte som uppstår.”
Det finns fler verk i centrum, detta var ett axplock. Konsten i Jakobsberg utgör en fin samling konst. Att så många verk är på marknivå gör att de också är taktila, du kan känna på dem och upptäcka med dina händer. Fast när det gäller giraffen får vi nöja oss med att känna på benen.
Ett tips är ta någon med dig när du går på konstpromenad eftersom det att samtala om konst bidrar till att vi får nya perspektiv.
Om den offentliga konsten säger Mikael Falk så här:
”Med den offentliga konsten når vi ut till invånarna. Man kan säga att konsten kommer till folket istället för att de behöver komma till konsten. Och genom appen Upptäck konsten blir den offentliga konsten ännu mer tillgänglig”.
Sammanlagt presenteras i Upptäck konsten i nuläget 130 konstverk och konstnärer. Appen växer med fler kommuner varje år.
Appen kan du ladda ner gratis via Googleplay eller Appstore.
