Av Martin Rundkvist, forskare i arkeologi vid Universitetet i Łódź
År 2016 fick amatörarkeologen Robert Bytner hobbytillstånd av länsstyrelsen för att gå med sin metallsökare i en skogsbacke utanför Tumba. Nedanför backen låg en gång 1700-talstorpet Gustavsdal, för länge sedan rivet. Enligt reglerna får allmänheten inte leta fokuserat efter fornfynd med metallsökare. Arkeologerna på Kulturmiljöenheten bedömde dock att den där backen var ett ganska hopplöst ställe för arkeologi, långt ifrån alla kända fyndplatser och fornlämningar. Men till allas häpnad anmälde Bytner snart att han hade hittat en bronsåldersdepå. Det var den första som påträffats i Mälardalen på 40 år!
Under bronsåldern för 3000 år sedan lade folk ofta ner bronsföremål i eller intill vattendrag. Vanligast är små gjutna holkyxor med ögla. Yxskaftet var V-format: man stack skaftets kortare ben i yxans holk och så surrade man fast den med en rem genom öglan. Varför folk lade ner bronsföremål såhär vet vi inte riktigt eftersom det är en tid helt utan skriftliga källor. Men många forskare menar att det rör sig om offer till gudarna. I vissa fall skulle det kunna vara gravgåvor som begravts på en helt annan plats än den döde. Ibland ger föremålen intryck av att vara gammal skrotbrons som samlats ihop för omsmältning, men det förklarar inte varför de begravdes.
I Skåne och Danmark är det inte ovanligt att man hittar 30 bronsföremål i samma grop. Det kallar vi för en bronsåldersdepå. Men i Mälardalen var tillgången på brons nerifrån kontinenten mycket sämre. Här är depåerna både färre och mindre. Innan Bytner gick ut med sin detektor hade ingen ny påträffats sedan 1986. Före Andra världskriget kom det tre gånger så många depåer per årtionde, för på den tiden torrlade man mycket våtmark för odling och bete. Dessutom plöjde man med häst, vilket innebar att lantbrukaren gick bakom plogen och såg vad som kom upp ur marken. Nu för tiden sitter man på traktorn framför plogen och ser ingenting.
Fyndet vid Gustavsdal var två holkyxor och en halv holkmejsel, med andra ord tre verktyg för trädfällning och snickeri. Föremålens design är typisk för tiden omkring 900 f.Kr., under den yngre bronsåldern.
När folk gör viktiga fornfynd brukar arkeologer efterundersöka platsen. Syftet är dels att det kan finns fler saker där, dels att man vill ha information om fyndsammanhanget i form av gropar, stolphål, husgrunder och annat. I Gustavsdals fall trillade ärendet mellan stolarna och blev liggande i sex år. 2022 tog jag, som är universitetsforskare, och min kollega Daniel Sahlén, som har hand om arkeologiska frågor på Stockholms läns museum, självmant tag i saken och organiserade en fältundersökning. När vi gav oss ut i fält i början av oktober fick vi med tre metalldetektorer och elva duktiga frivilliga. De flesta var studenter från arkeologiprogrammet på Stockholms universitet, men en av deltagarna är styrelseledamot i Sveriges Metallsökarförening och som tog ledigt från jobbet för att vara med.
Tillsammans grävde vi ut nio kvadratmeter på fyndplatsen och sållade jorden. Sammanlagt gjorde vi 17 persontimmars metallsökning. Tyvärr hittade vi ingenting mera från bronsåldern. De flesta av fynden var patronhylsor från moderna jaktgevär, både finkalibriga kulvapen och hagelbössor. Vi hittade också en del sentida hushållssopor, förmodligen från de sista innevånarna på torpet nere vid kullens fot.
Men varför grävde då någon ner tre värdefulla redskap just på denna intetsägande plats den där gången för nästan 3000 år sedan? Det lär vi aldrig få veta. Klart är att han eller hon inte agerade efter de vanliga traditionerna som styrde bronsålderns offernedläggelser. I närheten fanns den inre änden av en långsmal havsvik som idag avtecknar sig som Tumbaån, Tullingesjön och Albysjön. Men avståndet från fyndplatsen till bronsålderns strandkant är mycket större än vanligt. Och likaså fattas det fornlämningar av bronsålderstyp i närheten, särskilt skärvstenshögar och de skålformade hällristningar som förr kallades älvkvarnar. Utan metallsökarhobbyn hade vi aldrig fått se yxorna och mejseln från Gustavsdal.
På fyndplatsen finns alltså inte mycket att titta på. Men Botkyrka är berömt för sina bronsålderslämningar. De som bor på Bronsgjutarvägen i Hallunda har till exempel sina hem på en av Nordens mest berömda forntida hantverksplatser. Här kan yxorna från Gustavsdal ha tillverkats. Och nedanför Slagsta Motell och Botkyrkaleden ligger en underbar hällristning från samma tid, full med skepp, hästar och skålgropar. Bronsåldern är aldrig långt borta.