Konst som lyser

Under vinterhalvåret präglas Sverige till stor del av mörker vilket gör oss beroende av ljus. Gatlyktorna tänds tidigare, vi plockar fram ljusstakar och tänder stearinljus. Fenomenet med ljus är också tydligt i den offentliga konsten. Många konstnärer har skapat konstverk som lyser på olika sätt.

Nobel Week Lights

Konst som lyser är särskilt aktuellt den 7─15 december genom Nobel Week Lights. Det är en gratis ljusfestival som firar idéer som förändrar världen. De lysande konstverken är inspirerade av upptäckter och insatser som har belönats med Nobelpris. Ljusfestivalen går av stapeln under den tid då nobelpristagarna kommer till Stockholm för att ta emot sina priser, det sammanfaller också med en av de mörkaste veckorna på året, då ljusinstallationer kommer som allra bäst till sin rätt. Det är Nobelmuseet som står för finansieringen med stöd av Stockholms stad och ett antal stiftelser.

Fotografi av Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i starka färger, mest orange.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Starka budskap

Ett lämmeltåg av människor var på väg mot Stadshuset och Klara Mälarstrand under lördagen. På Stadshusets fasad uppmärksammar 12 konstnärer de 66 kvinnor som fått Nobelpriset. Det är en ljud- och ljus installation med styrka i både innehåll och uttryck. En efter en dyker nobelpristagarna upp med röst och bild. Marie Curie ledsagar genom bild- och färgexplosionen. Det är ett ett starkt budskap som berör. Priset har delats ut till 976 personer. Kvinnorna utgör alltså sex procent. Omfattande forskning ligger bakom verket som har titeln Leading Lights.

Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i grått och blått.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Vid vattnet står en träbyggnad som påminner om en bastu. Varmt ljus sipprar ut genom plankorna. Installationen heter De aderton. Det syftar på antalet stolar i Svenska Akademin och på de arton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur. Porträtt av nobelpristagarna är uppsatta på väggen som ljuslådor. På väggarna står namnet på alla de som fått nobelpriset i litteratur, sammanlagt 121 personer. Männens namn i svart och kvinnornas i rött. Det kunde inte vara tydligare. En rödskrift här, och en där, ibland allt det svarta. Det är tydligt att i år det dags att uppmärksamma kvinnorna och den snedfördelning som varit rådande i nobelprissammanhang.

Träbyggnad med lysande porträtt av kvinnor högst upp.
De aderton av Elise Cervin och masterstudenter från KTH. Foto: Rebecka Walan

I ett annat verk, The Eye, som är ett stort lysande öga, bjuder Kram Studio in till en reflektion om klimatförändringar.

I ljus- och ljudinstallationen The Wave på Norrbro undersöker konstnärskollektivet Vertigo hur ny teknik kan hjälpa oss att förstå människokroppen.

Det kommer att finnas mycket att utforska och upptäcka under den lysande veckan i december. Genom det vackra och inbjudande manas vi till mera allvarliga eftertankar. Mer om Nobel week lights och de olika installationerna kan du läsa här: https://nobelweeklights.se/?lang=en

När ljusen släcks

När veckan är till ända släcks ljusen. Skulle den uppmärksamhet som ljusveckan fått kunna smitta av sig på den offentliga konsten? För dig som fått upp ögonen för konstverk med ljus finns mer att upptäcka. Det är många konstnärer som jobbar med ljus, en del har utvecklat sitt konstnärskap kring uttryck med ljus medan, några har gjort enstaka konstverk som lyser.

Kanske att det mest slående lysande konstverket är det som står ovanför plattan vid Sergels torg. I folkmun kallad Pinnen, men den ursprungliga titeln är Kristallvertikal accent i glas och stål. Verket kom till efter en tävling med sex konstnärer där Edvin Öhrström vann och blev klart 1974. I juryns utlåtande från 1964 står det:

”Detta förslag har en rikt facetterad och varierad skulptural form och är klart konstruktivt tänkt. Dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet. Skulpturen är kraftfullt komponerad tillsammans med vattenspelet, och det föreslagna materialet, glas och stål, ger en antydan om en både rik och festlig verkan vid en vidare utveckling. Den har en god verkan både på nära och långt håll.”

Först 1993 fick skulpturen sin belysning med en varmare färgskala på vintern och en kallare på sommartid. På fotot är den lysande röd mot den svartblåa kvällshimmeln.

Röd, lysande, hög skulptur i en storstad om kvällen.
©Edvin Fahlström/Bildupphovsrätt 2024. Foto: Rebecka Walan

En påminnelse om slitsamt arbete

Lite längre bort i Stockholms län, i Haninge, finns ett hus som det lyser om på kvällen. Vad är det för byggnad och varför står den mitt i en rondell på Tyrestavägen?

Det lysande huset är ett offentligt konstverk av den rikskände konstnären Peter Johansson. Verkets titel är Rent hus och det kom på plats 2002. Peter Johansson gjorde ordentlig research om platsen.

Bakgrunden till verket är den tvätteriverksamhet som ägde rum i Haninge under den första hälften av 1900-talet. Att tvätta och torka kläder och lakan var en viktig inkomstkälla för de boende i Vendelsö i Haninge. Här fanns också goda förutsättningarna genom närheten till vatten i området kring Gudån. Många tvättade åt rika stockholmare och även åt hotell i innerstan. Verksamheten var så omfattande att vi kan tala om en näring. Att vara tvätterska var ett hårt arbete som började tidigt på morgonen och varade till kvällen. För att det skulle gå fort att torka tvätten hängdes den upp i så kallade torklador, byggnader där det var varmt och som hade särskilda vädringsluckor.  

Det var just en torklada som var utgångspunkten för verket Rent hus. På kvällen sipprar ljus ut mellan plankorna. Det är lätt att föreställa sig att det är full aktivitet därinne med människor som hänger och viker tvätt. Idag tvättar vi enkelt med en tvättmaskin. Rent hus blir en påminnelse om en annan tid då tvättandet var ett slitsamt arbete.

Ett lysande hus i en rondell om kvällen.
©Peter Johansson/Bildupphovsrätt. Foto: Ridde Johansson.

Kusin på Lidingö

”Man kan inte lysa upp världen och ändå se stjärnorna.”

Så säger konstnären Monika Gora. Hon har gjort många skulpturer som lyser och glöder. Här är ett exempel med konstverket Kusin från Lidingö.

Titeln kommer sig av att konstnären tidigare gjort en skulpturgrupp som hon kallade “Familjen” på Malmö sjukhus. Där hängde skulpturerna från taket. Hon tänkte att konstverken var släkt med varandra och då kunde de som står på marken vara kusiner. Några skulpturer som också har en likhet med Kusiner är de hon kallar Jimmys. Ibland förekommer Kusiner som grupp och ibland är de solitärer.

En bakgrund till konstverket var ett besök i Australien när hon satt på klipporna på Uluru och såg klippformationerna Kata tjuta. Stora orangea, mjukt formade klippor som var så släta att de tycktes vara polerade av havet. Monika tyckte att de såg ut som stora sovande djur.

Upplevelsen från Australien omvandlade hon så småningom till form och ljus. Det började med att hon arbetade med en skola och tog fram de bubbliga skulpturerna. Då var de mera djurliknande än nu, menar hon själv. Kusiner finns också i Österåker och i Höganäs kommun. De är sittvänliga och tål att leka på. Här på Lidingö glöder verket Kusin med ett rött ljus om kvällen. Färgen och det glödande skenet påminner om eld och samlingar vid brasan.

Lysande röd skulptur med bubbliga former i snö.
©Monika Gora/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anneli Mannberg.

Ett konditori för möss och människor

Ute på Värmdö i Gustavsberg finns ett mycket litet konstverk. Det lyser inbjudande från det pytte-lilla konditoriet på Chamottevägen. Du måste vara under fem centimeter för att handla något av bakverken i skyltfönstret. Konditoriet är insprängt i betongväggen och är cirka 30 x 20 centimeter stort. När du kikar in genom fönstret ser du ett rum som är möblerat med stolar, bord och soffor. Om du tittar noga så ser du också hur möblerna är tillverkade. Sittdynorna är gjorda av kapsyler, den mysiga vinröda plyschsoffan är en plånbok. Om du läser det finstilta på dörren kan du upptäcka att betalningsmedlet antingen är “Maustrocard” eller “Chisakort”.

Ett upplyst fönster på en vägg ungefär som ett tittskåp.
©Anonymouse/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anonymouse.

De som ligger bakom konstverket är gruppen Anonymouse. De kallar sig själva för ”ett löst sammansatt nätverk av möss och människor”. Gruppen utgår ofta från platsers historia och har varit verksam sedan mars 2016. I sina installationer leker de med tanken på en parallell värld som vi människor inte kan se.

Kan ett konditori ha med nobelpriset att göra? Det ringer en liten klocka någonstans. Titeln på verket Ett konditori för möss och människor är inte långt ifrån boktiteln Möss och människor, skriven av John Steinbeck 1939. Och jodå, han belönades med nobelpriset i litteratur 1962.

Utan mörker inget ljus

Även om installationerna på festivalen Nobel Week Lights endast varar under en vecka kommer de förmodligen att sätta spår i människor. Ungefär som vi kan bära med oss en stark teaterföreställning under lång tid. Offentlig konst som lyser har sin särskilda historia. Den är knuten till platser och kan mana till reflektion. Den kan vara allvarlig, fyndig och vacker. Mörkret är dess förutsättning. De stora formaten finns vid sidan av de små. Men monumentalitet kan upplevas även i det som är litet. När vi människor går omkring under den mörka tiden på året, glåmiga och trötta, och försöker hitta energi finns den lysande konsten där. Likt fyrar lyser konstverken i mörkret.

Albertus Pictor och målningarna i Odensala kyrka

Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.   

En kyrka står mitt i landskapet, putsen är gul. Löven på träden börjar skifta färg.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

En sal för Oden

Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna. 

Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.  

Om Albertus Pictor

Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.  

Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland. 

Bild inuti Odensala kyrka, taket är fullt av kalkmålningar och ornament.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.

Målningarna och konsten att slå valv

Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.  

Detaljbild på ett av motiven i taket på Odensala kyrka. Kalkmålningarna är färgglada.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.

Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.  

Närbild på kalkmålning. Flera figurer syns i bilden.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.

Färgskalan

Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton. 

Detaljer från kalkmålningarna i taket på Odensala kyrka.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

Platsen

Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.  

Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade. 

Detaljbild från kalkmålningar i taket i Odensala kyrka.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder.
Foto: Rebecka Walan.

Hur gick det till?

Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem. 

Utställningen Medeltida kyrkor

Vill du veta mer om medeltida kyrkor i Stockholms län? Besök utställningen Medeltida kyrkor – Stockholms läns museum

Konst och vatten

Det skvalar, porlar och rinner. Ibland stänker det. Många offentliga konstverk och gestaltningar är utformade med vatten som bärande element. En del är gjorda som fontäner medan andra har en annan lösning. De sätts igång i slutet på maj och stängs av i mitten av september. Vintertid har de en annan funktion, men bäst upplever du dem nu under sommaren när vattnet är i gång. Inget verk är det andra lik. En del har många år på nacken medan några är av senare datum.

Carl Milles står för flera av de äldre mera klassiska fontänerna. I Solna i Råsunda finns sedan 1918 Solglitter. En flicka rider på en delfin i flygande fart. Hon håller ett fast tag om delfinens fena. I bassängen hoppar fiskar, också de gjorda av Milles.

Fontän med skulptur av en flicka som rider på en delfin, även skulpturer av två fiskar i dammen. Grönska och bladverk runtomkring.
Solglitter©Carl Milles/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 1918.

I Jakobsberg har Mette Wihlborg gjort en fontän på torget. Den har den traditionella fyrkantiga formen men både i och utanför fontänen hittar du spännande stenformationer. Konstnären berättar att hon var fascinerad av häxkittlar, det vill säga stenar som inlandsisen fört med sig och som med vattnets kraft snurrade runt i berget och skapade hålrum. Med lite fantasi liknar stenarna i fontänen en sköldpadda. På bassängens botten simmar fiskar, kan man tro, men fiskarna är i själva verket gjutna i bottnen. Vattnet porlar rogivande från fontänen. Här vill man gärna slå sig ner.

Fyrkantig fontän med vatten och stenar i. Två stora urnor med flerfärgade blommor runtomkring.
Källan©Mette Wihlborg/ Bildupphovsrätt 2023 Foto: Rebecka Walan. Jakobsberg i Järfälla. Från 1995.

Tre guldglänsande drakar står på torget i Barkarbystaden. En stor och två små. Titeln är Dogfight. Den som kan flygets terminologi vet att det är vad en strid i luften mellan två flygplan kallas. Konstnären Fredrik Wretman var inspirerad av Barkarby flygplats som en gång legat här. Här bildar vattnet inte någon traditionell fontän utan fylls på underifrån och täcker plattsättningen där drakarna är placerade. Vattnet utgör bara ett tunt lager och rinner undan efterhand. Men vad gör drakarna egentligen? Är det två busiga drakungar och en förälder? Kanske försöker den stora draken få ordning på sina barn. Eller beskyddar dem med ett stort vrål? Vad tror du?

Tre skulpturer av guldfärgade drakar på en blöt rektangulär plattsättning.
Dogfight©Fredrik Wretman/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Barkarbystaden i Järfälla. Från 2015.

Hur skulle en essens av skärgården kunna se ut? Om du åker till Åkersberga kan du få en idé om det. Här hittar du Thomas Nordströms gestaltning Arkipelag. Det är en organiskt formad fontän gjord av stensorten diabas. I mitten av fontänen sprutar vattnet ur rundade svarta former. Ibland sprutar det kraftig och ibland rullar det mjukt över kanterna. I fontänen finns också små öar som den leksugne kan hoppa på. På kvällen lyser fontänens vulkaner i olika färger och tillför en ny dimension till verket.

Fontän med svart böj kant, vatten sprutar ur runda former inuti fontänen.
Arkipelag©Thomas Nordström/ Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Åkersberga. Från 2011.

Stjärnskott heter Sophie Totties gestaltning av den plats där Gamla Råsunda en gång låg. Här porlar det i fyra olika dammar. I mitten finns en mässingsstjärna och i botten glimmar stjärnor likt diamanter. Konstnären tänkte på idrottsstjärnor som exempelvis Pelé som slog igenom på Råsunda 1958 men också på de stjärnor som gått ut och in genom Filmstadens dörrar där flera filmer spelats in genom tiderna. Du hittar också himlavalvets stjärnbilder. Det är en plats med många lager och här finns mycket att upptäcka.

Dammar med vatten som sprutar och runda vita klot på svart gatsten.
Stjärnskott©Sophie Tottie/ Bildupphovsrätt 2022. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 2022.

Fontäner och verk som är skapade med vatten som bärande element är som oaser i vårt offentliga rum under sommartid. Passa på att besök några av dem nu när de visar sig från sin bästa sida.

Vill du veta mer om offentlig konst så kan du kolla in vår hemsida. Här finns också längre texter om de olika verken. Klicka här för att läsa mer Offentlig konst