Konstnären Mari Pårup har gjort över 100 halvklot på den gula tegelväggen på Vårby gårdsskola. De liknar pärlor. Tillsammans bildar de ett långt halsband som hänger och löper i olika längder. De är gjorda av stengodslera som bränts 1 280 grader och varierar i storlekar. De största är 50 cm breda och de minsta 15 cm. De har olika färg och uttryck. Ingen pärla är den andra helt lik. Ändå är halsbandet och pärlorna gjorda i en sammanhållen färgskala. Grönt, blått, guld.
Alldeles intill konstverket finns Vårby gravfält. Här hittade en en pojke 1871 den då största vikingaskatten i Södermanland. Pojken hette Otto Ludvig Jonsson och var 14 år gammal. På väg till sin gård gick han genom skogen och såg att det glimmade till i jorden. Bredvid en sten låg en stor silverring! Den såg gammal ut. Han började gräva med sina händer och hittade en stor ring till och snart också 42 kulor, mynt, pärlor, halsband, broscher. Platsen var Vårby skog i Huddinge intill Mälaren. Skatten har fått sitt namn efter platsen. Den kallas för Vårbyskatten.
Skatten bestod av nordiska föremål men även av föremål från andra delar av världen. Denna skatt har Mari Pårup tänkt på när hon gjorde konstverket.
Det ser ut som om halsbandet har gått sönder. Men pärlorna försvinner inte utan trillar ner i en skål. Konstverket kan ses som en uppmaning att tillvarata skatter – skatter som kan vara både människor och kunskaper, likväl som upphittade silverskatter.
Fältet där pojken en gång i tiden hittade skatten ligger bara 50 meter från konstverket och är utmärkt med en skylt.