Trädet Sina Lignum är en 7,5 meter hög stålkonstruktion som har formen av ett träd. I trädets krona gnistrar blåa blommor. När konstnären utformade verket använde han sig av material från Gustavsbergs porslinsfabrik: Rostfria stålrör, rörkopplingar och ventiler som har pumpat runt flytande lera under produktionen av keramik. På så sätt knyter Rikard Fåhraeus an till platsen där porslin har tillverkats ända sedan 1825.
Platsens historia
Blå blom-parken har fått sitt namn av servisen Blå blom. Servisen började tillverkas 1874 och har sedan dess stått på många kaffebord i Sverige. Parken ligger i det större parkstråket som heter Fajansparken. Även detta namn har koppling till platsen och dess historia. Fajans är tillverkat av lera som är täckt av vit glasyr, ofta dekorerad med måleri och ordet fajans kommer ursprungligen från en ort i Italien som heter Faenza, där man började tillverka föremål på detta sätt under 1400-talet.
Konstnärens tankar
Sina Lignum är latin och betyder porslinets träd. Konstnären tänkte på hur Gustavsberg växte med porslinsproduktionen, förgrenade sig och skapade ett mentalt grenverk som sträckte sig över hela världen. I trädets krona gnistrar åtta blåa belysta blommor som är en fri association till servisen Blå blom. Det är alltså frågan om ett platsspecifikt verk där konstnären genom både material och utformning har knutit an till platsens historia.
Han säger:
“Blå Blom-parken är en central plats i kvarterets nya parkstråk Fajansparken. Här finns en lekplats, en större gräsyta och en dagvattendamm som är ihopkopplad med en dagvattenränna, klädd med blått kakel, vilket löper genom hela parkstråket. Lekplatsen planeras ha inslag av rör-leksaker i form av lek-duschrum av talrör. Dessa inslag vill jag koppla till trädet, antingen direkt eller associativt.”