Här i trappan i Sickla kan du slå dig ner i söderläge för en stunds sol, möte eller vila. Trappans utformning leder tanken till berömda sittplatser i världen som Piazza di Spagna i Rom och de antika amfiteatrarna i Grekland. Det är en helhetsgestaltning där konstnären tagit ett helt grepp om platsen och utformat den till en helhet. Förutom själva trappan finns också en ramp, ljud -och ljusinstallationer, växtlådor och en blå bakgrund.
Material
Trapporna löper längs med sidorna och rampen i ett sicksack mönster i mitten. Stenläggningen i trappan är mörkt grå medan rampen är av ljus betong. På varje plan finns sittbänkar och lådor med växter. Sommartid prunkar här marktäckande blommor och högt gräs. Sittbänkarna är rundade och konvexa i formen medan blomlådorna är konkava, urgröpta. Materialet är corténstål och för sittbänkarna även trä. Bakom sittbänkar och blommor är en ljusblå bakgrund med bilder av ett vattenfall.
Under kvällstid är både växtlådorna och den blå bakgrunden upplysta. Stålet i lådorna får då ett varmare ljus, och det blå ett kallare. Former och färger framhäver och förstärker varandra genom kontraster som mörkt och ljust, konvext och konkavt, varmt och kallt. Under sommarhalvåret bidrar ytterligare en färg till helheten genom den gröna växtligheten.
Bakgrund
När konstnären Maria Ängquist Klyvare skulle utforma konstverket i Sickla tänkte hon på Sicklas närhet till vatten. Hon tänkte också på naturens betydelse för industrialismen. Och även att naturen är viktig för oss i dag. Men konstverket har flera dimensioner. Det är inte bara en vacker och skön sittplats utan den innehåller också ljud. När du slår dig ner eller går förbi kan du höra ljudet av porlande vatten, vid varje hel- och halvtimme hörs klockklang och vid varje kvart ett körverk. Klockornas klang ska påminna oss om hur kyrkan förr i tiden ringde mitt i byn. Med körverket vill konstnären ge oss en känsla av stillhet och meditation. Ljuden gör också att du kan orientera dig i tiden. När ett nytt ljud hörs vet du att det har gått en kvart.
Förr i tiden ljöd fabriksvisslorna i industriområdet. Då visste arbetarna att rasten var slut. Här får du en mjukare påminnelse om att tiden har gått.
Maria Ängkvist Klyvare berättar själv om sitt verk:
“Du som stannar vid Sickla vatten får uppleva något oväntat – ljudet av porlande mitt i ett brusande handels- och arbetsplatsområde. Sätt dig ner en stund här – lyssna och känn hur vätskorna i din egen kropp får ny livsenergi.”
Maria Ängkvist Klyvare