”Ibland måste vi blunda för att se oss själva”, säger konstnären Tomas Lacke om sitt konstverk på Stallbacken. Skulpturen är synlig på långt håll och tar en självklar plats mellan de två äldre byggnaderna. Vattnet utgör en fond när du kommer till Edsviken kultur, och om du står med ryggen mot vattnet får verket en annan bakgrund.
Bakgrund
När vi blundar antogs till höstsalongen 2017 och placerades då på samma plats där verket nu är beläget. När Edsvikens konsthall gick i konkurs 2019 plockades verket ner och återvände till konstnärens ateljé. Många boende i Sollentuna hörde av sig och undrade vad som hänt. Varför var verket plötsligt borta? Kommunen beslöt att köpa in konstverket 2019 för att ge det en permanent placering.
Verket handlar om att vi ibland måste stanna upp, ta en liten paus och fundera. Vad håller vi på med? Gör vi rätt eller fel? På sätt och vis handlar konstverket om att vara människa.
Beskrivning
Skulpturen är gjord i två delar, som en diptyk. De två delarna bildar tillsammans ett ansikte. Huvudet är tillbakalutat, halsen blottad och ena axel uppskjuten. Kanske ser du först inte vad stålet är för något, men så avtecknar sig ansiktet och visar sig. Eftersom verket inte är helgjutet utan ofyllt så blir bakgrunden och himmelen en del av gestalten. Att skulpturen är i avsaknad av detaljer gör att du själv får fylla ut bilden och ge den det innehåll som du önskar. Vem är det? Hur känner sig personen?
Sorg
En tår trillar ner från ena ögat. Att se inåt kan innebära att uppleva sorg. Tomas Lacke berättar att linjen som ser ut som en tår är en lösning för att få ge skulpturen stadga. Men visst kan det vara så? Att tårar ibland är nödvändiga för att få oss att känna förankring.
Rebecka Walan intervjuade Tomas Lacke den 9/9 2022.