En glad gris sitter på torget i Kungsängen. Titeln La Culture, c’est moi är franska och betyder: Kulturen, det är jag. Kring halsen har grisen en lagerkrans. Från den hänger en medaljong och här finns en inristning som också gett skulpturen dess titel.
Konstnärens idé
Konstnären själv har sagt att det är ett självporträtt. På ryggen finns en liten skåra som från början var öppen som på en spargris. Här kunde man lägga ner pengar. Den fylldes igen eftersom även annat slängdes ner i grisen. Förutom att skulpturen är ett självporträtt menar konstnären att verket också har en koppling till den till den fornnordiska sagan om Särimner. Sagan handlar om en gris som man kunde äta upp på kvällen och som sedan återuppstod nästa dag. På så sätt fanns det alltid mat på bordet.
Olika tolkningar
Det finns olika sätt att se på verket. Konstnären själv har gett oss vägledning. Han säger att det är ett självporträtt. Det vill säga att detta är Carl Fredrik själv och att det är han som är kulturen. Men han har också hänvisat till sagan om Särimner. Kanske är det kulturen som ständigt återuppstår? Även om vi konsumerar kultur varje dag så finns det mer kultur nästa dag. Men så var det detta med spargris. Hur går det i hop? Kanske att vi måste betala för vår kultur. Först då kan den återuppstå dagen därpå. Och då blir den som grisen här. Välmående och glad. Eller vad tror du?
En berest gris
Grisen har flyttat några gånger. Skulpturen fick sin första placering när kommunalhuset invigdes i Upplands Bro 1992. Då låg kommunalhuset i Tibble. Carl Fredrik Reuterswärd hade redan gjort skulpturen 1989 i Lausanne där han var bosatt. På förfrågan från HSB:s konsult i konstfrågor, Cilla Jahn tackade han ja till att upplåta den som offentlig konst utanför kommunalhuset. När kommunalhuset sedan flyttade till Kungsängen 2007 följde grisen med och fick en ny placering utanför det nya huset. Så det är en berest gris som sitter på torget.