Fåglarna

Fåglarna

Konstnär: Axel Wallenberg

Tillkomstår: 1971

Material: Brons, röd granit


Kommun: Vallentuna

Besöksmålstyp: Djur, Offentlig konst

Adress: Sörgårdens torg

Närmaste SL-hållplats: Vallentuna

En skulptur av två stora fåglar mot en blå himmel. Buskar och hus i bakgrunden.

©Axel Wallenberg/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.

Högt upp mot skyn flyger två fåglar. Du får böja på nacken för att se dem ordentligt, för konstnären har placerat dem högt uppe på en hög sockel. Att sockeln är smal bidrar till att ge fåglarna ett svävande uttryck.

Skulpturen är gjord av grönaktig brons och sockeln av röd granit. De båda kontrastfärger framhäver och förstärker varandra. Konstnären har lyckats med en svår balansakt på så sätt att endast en liten yta av fåglarnas vingar är fästade i varandra.

Två stora fåglar i sten.
Fåglarna. ©Axel Wallenberg/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.

Deras former är förenklade, de har vare sig dun eller teckning.  Sockelns höjd och de förenklade formerna gör att fåglarna tecknas skarpt mot bakgrund av himmelen. De får en tydlig silhuett.

Fåglarna liknar svalor. En av dem är på väg i luften, den visar upp sig med smäcker form och briljerar med sin flygning. Den andra verkar sitta i sitt bo. Till formen är den sittande fågeln som en rundad skål. Den böjer huvudet uppåt och verkar kommunicera med den flygande svalan. Kanske är de ett par där den ena ruvar på ägg medan den andra skaffar mat. Eller vad tror du att de gör?

Konstnären Axel Wallenberg började under 1960-1970-talet att göra mera abstrakta former. Fåglarna här är inte abstrakta, vi ser vad de föreställer, men formerna är förenklade. Mellan 1966-1977 gjorde han en skulptur som heter “Animal form”. Den finns i Kulturhusets trädgård i Nässjö, konstnärens födelsestad. Idén till den skulpturen fick han när han såg en tornsvala i ateljéfönstret i Stockholm. Om den upplevelsen har han berättat, vilket också är belysande för skulpturen här i Vallentuna.

“En egendomlig upplevelse denna fågelform, slät i sin blanka fjäderdräkt, och stora ögon; hela denna varelse var ett under.”

Axel Wallenberg