En liten pojke försöker ta sig upp på en häst men hans små ben räcker inte riktigt till. Det ena benet är sträckt över hästens rygg. Med båda händer greppar han tag om hästens rygg. Övningen är svår, barnet är lite för litet för att riktigt kunna nå upp. Pojken har en kortklippt frisyr och luggen är rak.
Hästen har en grimma och manen är kortklippt. De liknar varandra, hästen pojken med de runda formerna. Hela skulpturen är uthuggen ur ett enda block. Av den anledningen ser också pojken ut att vara en del av hästen, och tvärtom. En bit framför hästen står ett kar, eller en ho som vi kan tänka oss att hästen kan dricka ut. Hästen står och tittar ner mot karet. Djuret väntar tålmodigt på den lille ryttaren. Den trilskas inte. På Lidingö finns en annan hästskulptur av samma konstnär med titeln Hästskojare, där hästen gnäggar och stretar emot.
Det är något ömsint över skulpturen som kommer av de runda formerna, och även av att pojken får kämpa med sina korta ben för att ta sig upp på hästryggen. Samtidigt har han ett godmodigt uttryck i ansiktet, ett litet leende på läpparna. Det får oss att ana att han inte kommer att ge upp i första taget. Kanske kommer han att lyckas. Eller vad tror du?