En mor tröstar sitt barn. Hon håller om barnet med både armar och ben, kroppen bildar ett omslutande skydd. Mamman är vänd mot gatan medan barnet har ansiktet åt andra hållet. Det uttrycker förtvivlan. Båda sitter så tätt samman att de sammansmälter till en gestalt. Båda är nakna. Kvinnan har lugg och hästsvans. Pojkens hår är kortklippt. Mammans rygg är bred och muskulös, fötterna är breda och har en något fyrkantig form.
Skulpturen är fint placerad på en stenhäll en bit upp i slänten vid korsningen Tullingebergsvägen och Månstorpsvägen.
Motivet mor och barn är ett återkommande tema genom konsthistorien. Det är en allmänmänsklig bild av en relation som handlar om kärlek, närhet och omtanke. Så här sa konstnären om sin skulptur:
”Se gärna denna skulptur likt en symbol för den självklara tryggheten, som förvägras så många människor, inte minst tänker jag på många av jordens barn”.