Carl-Gustav Ekberg debuterade med en utställning i Stockholm 1996 när han var 65 år gammal. Konstnärsbanan började med ett besök i Axel Wallenbergs ateljé. Sedan gick han i lära hos Wallenberg en gång i veckan. Han berättar hur det började:
”Jag fick efter tips från min fru, silversmeden Kerstin Ekberg, kontakt med den kände skulpturen Axel Wallenberg. Han var elev till Carl Milles och mångårig intendent på Millesgården och jag blev elev hos honom. Efter sju år skrev han ett intyg och utnämnde mig till skulptör, och därefter har jag ägnat mig åt det på heltid.”
Innan Carl-Gustav Ekberg blev skulptur hade han jobbat som civilingenjör inom byggbranschen.
När han ska göra en stor skulptur börjar han jobba med frigolit som han sedan klär med gips, innan den gjuts i brons.
Formerna är ofta avskalade och fria från detaljer. Även titlarna har en allmängiltighet. Flera av dem har anknytning till naturens element och krafter. Medvind, Livskraft och Samspel är några exempel. De rena avskalade formerna tillsammans med de fria titlarna skapar en frihet för betraktaren att använda sin egen fantasi. Han har också gjort flera porträtt av människor, till exempel operasångerskan Margareta Dellefors vid Dalhalla. Carl-Gustav Ekberg har gjort offentlig konst över hela Sverige.
Han säger:
“En skulptur ska fungera som en kraftkälla och få oss att må bra.”