En dag ska jorden bliva vår är inte bara en strof ur Internationalen utan också mottot på det tävlingsförslag som Kooperativa förbundets arkitektkontor bidrog med i en av många arkitektur- och stadsplanetävlingar vilka genomfördes under 1930-talet. Decenniet kännetecknas inte bara av den inledande Stockholmsutställningen utan också av utvecklings- och experimentlusta med den goda bostaden och det goda livet för ögonen.
År 1932 anordnade Stockholms stad en tävling i syfte att utveckla ”enkla, verkligt billiga och goda bostäder, avsedda för familjer i små villkor” vilket står att läsa om i tävlingsprogrammet.
De önskade en ny ordning
Majoriteten tävlande följde tävlingsprogrammets instruktioner och lämnade in förslag på lägenheter i så kallade smalhus, det vill säga flerfamiljshus som var mellan åtta och tio meter breda, men inte KF:s arkitektkontor. De hade vidare ambitioner än så. De önskade, som antytts genom tävlingsförslagets motto, en ny ordning och i väntan på revolution, ett alternativ till hyreskasernen – en god bostad i form av radhus med en egen trädgård. Arvid Fougstedts perspektiv* som illustrerade tävlingsförslaget visade på en uteplats, en täppa och några träd samt livet som skulle levas där med avkoppling, umgänge och odling för husbehov. Något pris fick inte KF:s arkitektkontor men omsatte till slut sina ambitioner om goda bostäder för arbetarfamiljer i Gustavsberg.
KF köpte Gustavsbergs porslinsfabrik
Kooperativa förbundet köpte Gustavsbergs porslinsfabrik 1937 och satte igång med att utveckla produktionen inte bara av porslin och sanitetsgods utan också av bostäder. KF:s arkitektkontor bildades 1924 i syfte att skapa i första hand kostnadseffektiva och funktionella butikslokaler men också fabriker, kvarnar, silos, lager, inredningar, restauranger, förpackningar och i förlängningen även bostäder åt sina anställda. Till kontoret rekryterades Eskil Sundahl som chef, medskapare av såväl Stockholmsutställningen 1930 som det funktionalistiska manifestet acceptera 1931 och snart var en ung radikal grupp arkitekter anställda som ville förbättra världen med hjälp arkitektur. Funktionalismen pulserade i arkitektkontorets blodomlopp.
I Gustavsberg kunde KF förverkliga sina idéer om den goda bostaden och det goda samhället. Som främsta arbetsgivare på orten kom Gustavsberg att fungera som ett brukssamhälle i modern tappning. Fabriksledning och kommunledning hade gemensamt intresse i det goda samhällsbygget och KF:s arkitektkontor kom att rita bostäder, skolor, centrumanläggning och kommunhuset Runda huset, förutom porslinsfabriker av olika slag.
Ett antal av de bostadsområden som KF lät uppföra i Gustavsberg var radhus och småstugor med egna trädgårdar likt 1932-års tävlingsförslag. Radhuset låg arkitektkontoret särskilt varmt om hjärtat och återkom i ytterligare tävlingar som arkitektkontoret medverkade i: Stockholms stads bostadstävling 1940 och Industrins bostadstävling 1946.
Olof Thunström arkitekt i Gustavsberg
Olof Thunström, arkitekten som stod för merparten av den nya bebyggelsen i Gustavsberg, dömde ut de befintliga arbetarbostäderna. De var med några undantag opraktiska, dragiga och ohygieniska. Undantagen, menade Thunström, förebådade dock de bostäder han själv skulle rita för kooperationens räkning.
Hans första område i Gustavsberg, Höjdhagen (1938 – 1940), planlades med ett sjuttiotal småstugor, de så kallade vinkelbodarna, om två rum och kök med matrum i anslutning till köket och öppet mot vardagsrummet. Det mest kännetecknande för småstugorna är de vinkelställda byggnadskropparna som öppnar sig mot sydväst. Här fanns en insynsskyddad terrass. När de första hyresgästerna flyttade in fick de fruktträd och bärbuskar att plantera, i övrigt skulle naturen i princip lämnas okultiverad, inga häckar eller staket skulle skilja tomterna åt, befintliga stora träd som tall, björk och ek bevarades liksom stenhällar och nivåskillnader.
Thunströms nästa bostadsområde blev ett radhusområde – Grindstugärde, som uppfördes 1943 – 1945 mitt under brinnande krig. Radhuset förenade flerfamiljshusets ekonomi och ytsnålhet med villans marknära läge och sågs som en optimal hyresbostad åt arbetarfamiljen. Genom att förskjuta byggnadsvolymerna var det möjligt att skapa insynsskyddade uteplatser s om kunde förbinda dagligrummen inomhus med uterummen. När Grindstugärde stod färdigt anordnade KF en bosättningscirkel och en utställning i fyra av radhusen i samarbete med Svenska Slöjdföreningen. Husen skulle inte bara planeras optimalt för det goda livet utan också inredas och möbleras på rätt sätt. Också i Hästhagen uppfördes radhus efter Thunströms ritningar.
Genomgående för kooperationens arkitektur är den för tiden höga ambitionsnivån och standarden. Under Eskil Sundahls ledning bidrog arkitektkontoret till att höja levnadsstandarden, att sätta prägel på det svenska folkhemmet och att sprida den funktionalistiska arkitekturen ut i landet. När Sundahl går i pension 1958 inleds en ny era i både arkitektkontorets, kooperationens och Sveriges historia. Men det är en annan historia.
Riksintresse för kulturmiljövården
Idag är Gustavsbergs brukssamhälle ett riksintresse för kulturmiljövården. Kooperationens miljöer från 1930-, 40- och 50-talen, bland andra nämnda bostadsmiljöer, bygger vidare på den gamla brukstraditionen. Här finns industrimiljöer, offentliga byggnader och bostäder av olika typ och för olika sociala grupper. Thunströms bostadsområden, vinkelbodarna i Höjdhagen, radhusen i Grindstugärde och Hästhagen, har höga kulturhistoriska värden och får därför inte förvanskas.
* En dag ska jorden bliva vår. Ett exteriörperspektiv och två interiörperspektiv utförda av Arvid Fougstedt i gouache, akvarell och täckvitt på kopia finns i Arkitektur- och designcentrums (Arkdes) samlingar.