Konst som lyser

Under vinterhalvåret präglas Sverige till stor del av mörker vilket gör oss beroende av ljus. Gatlyktorna tänds tidigare, vi plockar fram ljusstakar och tänder stearinljus. Fenomenet med ljus är också tydligt i den offentliga konsten. Många konstnärer har skapat konstverk som lyser på olika sätt.

Nobel Week Lights

Konst som lyser är särskilt aktuellt den 7─15 december genom Nobel Week Lights. Det är en gratis ljusfestival som firar idéer som förändrar världen. De lysande konstverken är inspirerade av upptäckter och insatser som har belönats med Nobelpris. Ljusfestivalen går av stapeln under den tid då nobelpristagarna kommer till Stockholm för att ta emot sina priser, det sammanfaller också med en av de mörkaste veckorna på året, då ljusinstallationer kommer som allra bäst till sin rätt. Det är Nobelmuseet som står för finansieringen med stöd av Stockholms stad och ett antal stiftelser.

Fotografi av Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i starka färger, mest orange.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Starka budskap

Ett lämmeltåg av människor var på väg mot Stadshuset och Klara Mälarstrand under lördagen. På Stadshusets fasad uppmärksammar 12 konstnärer de 66 kvinnor som fått Nobelpriset. Det är en ljud- och ljus installation med styrka i både innehåll och uttryck. En efter en dyker nobelpristagarna upp med röst och bild. Marie Curie ledsagar genom bild- och färgexplosionen. Det är ett ett starkt budskap som berör. Priset har delats ut till 976 personer. Kvinnorna utgör alltså sex procent. Omfattande forskning ligger bakom verket som har titeln Leading Lights.

Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i grått och blått.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Vid vattnet står en träbyggnad som påminner om en bastu. Varmt ljus sipprar ut genom plankorna. Installationen heter De aderton. Det syftar på antalet stolar i Svenska Akademin och på de arton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur. Porträtt av nobelpristagarna är uppsatta på väggen som ljuslådor. På väggarna står namnet på alla de som fått nobelpriset i litteratur, sammanlagt 121 personer. Männens namn i svart och kvinnornas i rött. Det kunde inte vara tydligare. En rödskrift här, och en där, ibland allt det svarta. Det är tydligt att i år det dags att uppmärksamma kvinnorna och den snedfördelning som varit rådande i nobelprissammanhang.

Träbyggnad med lysande porträtt av kvinnor högst upp.
De aderton av Elise Cervin och masterstudenter från KTH. Foto: Rebecka Walan

I ett annat verk, The Eye, som är ett stort lysande öga, bjuder Kram Studio in till en reflektion om klimatförändringar.

I ljus- och ljudinstallationen The Wave på Norrbro undersöker konstnärskollektivet Vertigo hur ny teknik kan hjälpa oss att förstå människokroppen.

Det kommer att finnas mycket att utforska och upptäcka under den lysande veckan i december. Genom det vackra och inbjudande manas vi till mera allvarliga eftertankar. Mer om Nobel week lights och de olika installationerna kan du läsa här: https://nobelweeklights.se/?lang=en

När ljusen släcks

När veckan är till ända släcks ljusen. Skulle den uppmärksamhet som ljusveckan fått kunna smitta av sig på den offentliga konsten? För dig som fått upp ögonen för konstverk med ljus finns mer att upptäcka. Det är många konstnärer som jobbar med ljus, en del har utvecklat sitt konstnärskap kring uttryck med ljus medan, några har gjort enstaka konstverk som lyser.

Kanske att det mest slående lysande konstverket är det som står ovanför plattan vid Sergels torg. I folkmun kallad Pinnen, men den ursprungliga titeln är Kristallvertikal accent i glas och stål. Verket kom till efter en tävling med sex konstnärer där Edvin Öhrström vann och blev klart 1974. I juryns utlåtande från 1964 står det:

”Detta förslag har en rikt facetterad och varierad skulptural form och är klart konstruktivt tänkt. Dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet. Skulpturen är kraftfullt komponerad tillsammans med vattenspelet, och det föreslagna materialet, glas och stål, ger en antydan om en både rik och festlig verkan vid en vidare utveckling. Den har en god verkan både på nära och långt håll.”

Först 1993 fick skulpturen sin belysning med en varmare färgskala på vintern och en kallare på sommartid. På fotot är den lysande röd mot den svartblåa kvällshimmeln.

Röd, lysande, hög skulptur i en storstad om kvällen.
©Edvin Fahlström/Bildupphovsrätt 2024. Foto: Rebecka Walan

En påminnelse om slitsamt arbete

Lite längre bort i Stockholms län, i Haninge, finns ett hus som det lyser om på kvällen. Vad är det för byggnad och varför står den mitt i en rondell på Tyrestavägen?

Det lysande huset är ett offentligt konstverk av den rikskände konstnären Peter Johansson. Verkets titel är Rent hus och det kom på plats 2002. Peter Johansson gjorde ordentlig research om platsen.

Bakgrunden till verket är den tvätteriverksamhet som ägde rum i Haninge under den första hälften av 1900-talet. Att tvätta och torka kläder och lakan var en viktig inkomstkälla för de boende i Vendelsö i Haninge. Här fanns också goda förutsättningarna genom närheten till vatten i området kring Gudån. Många tvättade åt rika stockholmare och även åt hotell i innerstan. Verksamheten var så omfattande att vi kan tala om en näring. Att vara tvätterska var ett hårt arbete som började tidigt på morgonen och varade till kvällen. För att det skulle gå fort att torka tvätten hängdes den upp i så kallade torklador, byggnader där det var varmt och som hade särskilda vädringsluckor.  

Det var just en torklada som var utgångspunkten för verket Rent hus. På kvällen sipprar ljus ut mellan plankorna. Det är lätt att föreställa sig att det är full aktivitet därinne med människor som hänger och viker tvätt. Idag tvättar vi enkelt med en tvättmaskin. Rent hus blir en påminnelse om en annan tid då tvättandet var ett slitsamt arbete.

Ett lysande hus i en rondell om kvällen.
©Peter Johansson/Bildupphovsrätt. Foto: Ridde Johansson.

Kusin på Lidingö

”Man kan inte lysa upp världen och ändå se stjärnorna.”

Så säger konstnären Monika Gora. Hon har gjort många skulpturer som lyser och glöder. Här är ett exempel med konstverket Kusin från Lidingö.

Titeln kommer sig av att konstnären tidigare gjort en skulpturgrupp som hon kallade “Familjen” på Malmö sjukhus. Där hängde skulpturerna från taket. Hon tänkte att konstverken var släkt med varandra och då kunde de som står på marken vara kusiner. Några skulpturer som också har en likhet med Kusiner är de hon kallar Jimmys. Ibland förekommer Kusiner som grupp och ibland är de solitärer.

En bakgrund till konstverket var ett besök i Australien när hon satt på klipporna på Uluru och såg klippformationerna Kata tjuta. Stora orangea, mjukt formade klippor som var så släta att de tycktes vara polerade av havet. Monika tyckte att de såg ut som stora sovande djur.

Upplevelsen från Australien omvandlade hon så småningom till form och ljus. Det började med att hon arbetade med en skola och tog fram de bubbliga skulpturerna. Då var de mera djurliknande än nu, menar hon själv. Kusiner finns också i Österåker och i Höganäs kommun. De är sittvänliga och tål att leka på. Här på Lidingö glöder verket Kusin med ett rött ljus om kvällen. Färgen och det glödande skenet påminner om eld och samlingar vid brasan.

Lysande röd skulptur med bubbliga former i snö.
©Monika Gora/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anneli Mannberg.

Ett konditori för möss och människor

Ute på Värmdö i Gustavsberg finns ett mycket litet konstverk. Det lyser inbjudande från det pytte-lilla konditoriet på Chamottevägen. Du måste vara under fem centimeter för att handla något av bakverken i skyltfönstret. Konditoriet är insprängt i betongväggen och är cirka 30 x 20 centimeter stort. När du kikar in genom fönstret ser du ett rum som är möblerat med stolar, bord och soffor. Om du tittar noga så ser du också hur möblerna är tillverkade. Sittdynorna är gjorda av kapsyler, den mysiga vinröda plyschsoffan är en plånbok. Om du läser det finstilta på dörren kan du upptäcka att betalningsmedlet antingen är “Maustrocard” eller “Chisakort”.

Ett upplyst fönster på en vägg ungefär som ett tittskåp.
©Anonymouse/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anonymouse.

De som ligger bakom konstverket är gruppen Anonymouse. De kallar sig själva för ”ett löst sammansatt nätverk av möss och människor”. Gruppen utgår ofta från platsers historia och har varit verksam sedan mars 2016. I sina installationer leker de med tanken på en parallell värld som vi människor inte kan se.

Kan ett konditori ha med nobelpriset att göra? Det ringer en liten klocka någonstans. Titeln på verket Ett konditori för möss och människor är inte långt ifrån boktiteln Möss och människor, skriven av John Steinbeck 1939. Och jodå, han belönades med nobelpriset i litteratur 1962.

Utan mörker inget ljus

Även om installationerna på festivalen Nobel Week Lights endast varar under en vecka kommer de förmodligen att sätta spår i människor. Ungefär som vi kan bära med oss en stark teaterföreställning under lång tid. Offentlig konst som lyser har sin särskilda historia. Den är knuten till platser och kan mana till reflektion. Den kan vara allvarlig, fyndig och vacker. Mörkret är dess förutsättning. De stora formaten finns vid sidan av de små. Men monumentalitet kan upplevas även i det som är litet. När vi människor går omkring under den mörka tiden på året, glåmiga och trötta, och försöker hitta energi finns den lysande konsten där. Likt fyrar lyser konstverken i mörkret.