Högt upp på en sockel står hon, flickan i brons som har fått titeln Vårdagjämning, alltså den dag på året då dagen blir lika lång som natten efter den långa vintern. Hon har vikten på ena benet i en ställning som med en konstvetenskaplig term heter kontraposto. Uttrycket uppstod för att beskriva utvecklingen i tidiga grekiska konsten, där skulpturer av människor som tidigare hade stått med vikten på två ben, stället lättades upp genom att ha vikten på ett ben. Posen påverkar hela kroppen som får en mera avslappnad hållning.
Ställningen gör att hon får en avslappnad hållning, även om det fortfarande finns en vaksamhet hos gestalten. Huvudet är vänt åt sidan och flickan är helt naken.
Från början stod skulpturen vänd mot Järnagatan, men efter att den blivit vandaliserad vid ett tillfälle passade man på att vända flickan så att hon i stället hälsar resande från tåget välkomna. Skulpturen står i en fyrkantig damm. Runt denna finns ett gallerverk av brons. Så här beskrev konstnären själv sin skulptur:
“En ung flicka strax innan hon blivit kvinna, som ser livet i sagoskepnad som relieferna visar. Baksidan visar tidningspojken, framsidan Södertäljekringlor med gummorna och de två andra visar arbetet med sin stress, fritiden och kafébesök.”
Sonja Katzin
Kan du se urskilja de olika fenomenen som Sonja Katzin räknar upp?