På en hög sockel i fontänen reser sig skulpturgruppen “Den lyckliga familjen”. Den föreställer mamma, pappa och barn. Föräldrarna har spänstiga och muskulösa kroppar. Mamman håller det lilla barnet i sin famn. Pappan står nära intill och tittar på det lilla barnet. Deras poser är beskyddande. Verket är som en dåtida vision om framtiden och återspeglar bilden av 1930-talets idealfamilj genom en klassiskt komponerad skulpturgrupp. Så här skulle den lyckliga familjen se ut.
Att familjekonstellationerna är nu är förändrade blir tydligt när vi betraktar skulpturen. Om idealfamiljen såg ut på det här sättet under 30-talet kan vi fundera över hur dagens familjer ser ut? Frågan är om det överhuvudtaget finns någon idealfamilj?
Föräldraparet speglar också ett kroppsideal som på många sätt är förlegat och ifrågasatt, men som samtidigt lever kvar. Inte minst genom reklamen som vi dagligen möter. Kvinnan är smal med mjuka former och mannen muskulös.
På fontänens sidor hittar du fyra reliefer med arbetande amoriner, små kärleksgudar i form av barngestalter. Relieferna är en hyllning till Sundbybergs industrier, som Kronans brödfabrik, Siverts kabelverk, bryggeriet Kronan, Plåtslageriet, Parfymfabriken, bagerinäringen och Maraboufabrikens chokladtillverkning. Dessa industrier finns inte längre i Sundbyberg och vittnar om en svunnen tid.
Henning Trone-Holst som var direktör för Maraboufabriken under 30-talet var mycket konstintresserad. Det var han som donerade fontänen till staden. När den tog plats på torget 1934 hade den en mer framträdande plats än idag. Fontänen placerades symboliskt framför dåvarande Stadshuset som idag är det en privatägd fastighet. Fontänen vittnar på olika sätt om att samhället förändrats, den kan ses som ett monument över en annan tid.