En flicka sitter bak och fram på en hund. I händerna håller hon en boll som hon tankfullt tittar ner på. Hunden står alldeles stilla. Blicken är fokuserad på något som tycks vara långt bort. Hunden är kraftfull medans flickans kropp är späd. Hennes ben hänger utmed hundens kropp.
Modell till flickan var Mats Åbergs frus dotterdotter. Flickan som hette just Celeste föddes för tidigt, men växte så småningom upp till en självständig flicka med stark vilja. Mats Åberg framhåller att konsten har en förmåga att snarare ställa frågor än ge svar, men han menar också att hunden som flickan sitter på kan symbolisera trygghet.
Så här säger han om Celeste:
“Symboliken, betydelsen av ett barn på en hund, är svårfångad men det är i sin ordning. Konsten illustrerar inte idéer utan håller fram gåtor. Konsten är ju inte en vägskylt med en bestämd innebörd utan en bild som vi både kan titta på och mentalt bära med oss. Ungefär som ett minne.”
“För mig är det tankeväckande hur det tycks vara barnen som ger föräldrarna mening och kraft att gå vidare i livet. Det är på ett plan barnen som bär sina föräldrar. Jag har svårt att förklara mig mer än så men jag önskar att skulpturen ska utstråla något av all den aura av kärlek och kraft som jag erfar att ett barn kan göra. Hunden som flickan så tryggt sitter på får också gärna symbolisera vänfasthet och trygghet.”
Mats Åberg
Det finns olika riktningar i skulpturen. Hunden som tittar åt ett håll och flickan som har blicken åt motsatt håll, riktad mot bollen hon håller i händerna. Det leder också betraktaren blick åt olika håll. Vad är det hunden så koncentrerat fokuserar på? Kanske något som rasslar till buskaget på andra sidan ån?
Skulpturen tycks handla om tillit. Barnets tillit till föräldrar, men också föräldrars tillit till att barn har en förmåga att klara sig. Och flickans tillit till hunden. Hon sitter där lugnt och stilla, trots att hunden skulle kunna sticka iväg i vilket ögonblick som helst.