Sveriges första feminist

Kvinnokraft

Sophia Elisabeth Brenner (1659-1730) är Sveriges första kvinnliga författare som skriver under eget namn. Hon är en kändis i sin tid, skriver skickligt på flera språk, och blir berömd långt utanför Sveriges gränser.

 

Sophia räds inte att tänka egna tankar och gå sin egen väg. I och med det blir hon även Sveriges första feminist, tvåhundra år före de feminister som vågade ifrågasätta och förändrade kvinnors möjligheter i samhället.

Målning av Sophia Brenner

Sophia Brenner. Målning av Georg Engelhard Schröder. Foto: Hans Thorwid, Nationalmuseum.

Sophia växer upp i Gamla stans borgerskap och får sin utbildning i Tyska skolan. Hon visar sig ha oerhört lätt för språk och läser svenska, tyska, franska, holländska och italienska.

Läraren i skolan stöttar henne. Han övertalar hennes far att hon ska lära sig latin, något som egentligen endast pojkar fick göra. Kunskapen i latin skulle senare visa sig vara avgörande för hennes författarskap.

Äkta makarna ska vara jämlika och ’hiärtan skall sammanstämma’.

När hon är 21 år gifter hon sig med en konstnär som målar miniatyrer. Paret får 15 barn, varav fem överlever barndomen. Trots att hon blir förälder har Sophia möjlighet att fortsätta skriva.

Kanske hjälps makarna åt i hushållet? I sin poesi betonar hon nämligen vikten av att de äkta makarna ska vara jämlika och ”hiärtan skall sammanstämma” och hon råder flickor att sky män som ägnar sig åt ”spel, lätia, fylleri, slagsmål”.

Hennes första bok handlar just om jämställdhet. Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar kommer ut 1693.

Försättsblad

”Poetiske dikter. 1713-1732. Andra delen af Sophiæ Elisabeth Brenners poetiske dikter uti åtskillige språk, tider och tilfällen författade, och efter des död i liuset framtedde.” Universitetsbiblioteket, Lunds universitetet.

Men mest känd blir hon för sina dikter. Hon skriver dem till bröllop, födelsedagar och begravningar. Tack vare att hon behärskar latin får de spridning utomlands. År 1723 belönas hon som första kvinna med statlig författarpension.

I hyllningsdikten till Ulrica Eleonoras kröning 1719 skriver hon:

Wår kropp är annat ei än Siälens utan-foder som hela skillnan gör emellan han och hon,  hwad Siälen kommer wid, så är den lika goder.

Visste du att efter sin död, blev hon kritiserad för att skriva dåligt. Trots alla framgångar hon hade när hon levde. Att kvinnor ofta får kritik för hur de skriver istället för vad de skriver, är något som sker än idag. 

Kvinnokraft
close-icon