Sexualitet

Kvinnokraft

Kvinnlig sexualitet, rätten att få älska vem som helst och att få bestämma över sin egen kropp har löpt som en infekterad tråd genom historien.

I förgrunden står idén om att kvinnans viktigaste uppdrag är att vara mor. Men bara inom äktenskapet, som en garant för släktens fortlevnad. Lust, njutning och självbestämmande för sin egen skull har därför setts som något omoraliskt eller rent av betraktats som sjukdomssymptom.

Lust, njutning och självbestämmande för sin egen skull har setts som något omoraliskt eller rent av betraktats som sjukdomssymptom.

Dessa idéer har märkts i samhällets syn på husaga, våldtäkt, abort och hbtq-frågor. Sexualbrott sågs som ett moraliskt problem och var framförallt ett brott mot Gud. Både förövare och offer straffades lika hårt. Det Sagerska målet 1848 är känt som första gången en kvinna anmälde en förövare och vann målet i domstol.

Trasigt försättsblad med Sofia Anderssons porträtt

Sofia Andersson dog i sviterna efter en olaglig abort. Barnmorskan hade sprutat in gift i hennes kropp. Försättsbladet på skriften ”Cigarrhandlerskan Sofia Anderssons fasansfulla död genom fosterfördrifning” av Per Cederborg. 1882. Utgiven av J. W. Svenssons boktryckeri. Stadsmuseet i Stockholm.

Fram till 1944 är det ett brott i Sverige att ha sexuellt umgänge med någon av samma kön – för både män och kvinnor. När förbudet avskaffas 1944, införs en åldersgräns på 18 år för sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Avkriminaliseringen ledde inte till att acceptansen för homosexuella ökade. Fram till 1979 klassades det som en psykisk sjukdom. Och sågs som både skadligt och omoraliskt i samhället. Däremot ökade synligheten och diskussioner började föras i pressen.

Kvinnokraft
close-icon