Den medeltida sockenkyrkan

 

Det finns närmare nittio medeltida kyrkor i Stockholms län som är helt eller delvis bevarade. En kraftig byggverksamhet inleddes på 1100-talet i takt med sockenbildningen och pågick några decennier in på 1200-talet. I Uppland tillkom nya kyrkor under decennierna kring sekelskiftet 1300 under 1400-talets senare del.

Trots att de medeltida kyrkorna från framför allt den äldre medeltiden har en liknande stil skiljer sig utformningen något mellan kyrkorna norr respektive söder om Mälaren. Den romanska kyrkans tydliga 1100-tals form med torn, långhus och kor modifieras med gotikens formvärld, tegelvalv och tillbyggnader som sakristia och vapenhus, vilka tillkommer under 1200- och 1300-talen. (in med ett tredje exempel)

En stenkyrka.
En stenkyrka.
  1. Markims kyrka har kvar sin äldre uppdelning med absid, lågt kor och ett högre långhus.
  2. Kyrkan i Orkesta är en av länets få kyrkor som har kvar sin äldre uppdelning med absid, kor och ett högre långhus.
  3. Bromma kyrka
    Fotograf Elisabeth Boogh

Sveriges äldsta kyrkor ger ledtrådar

Under medeltiden används i princip två olika träbyggnadstekniker för att bygga en träkyrka, dels knuttimring, dels stolpverkstekniken som förekommer i de norska medeltida stavkyrkorna. Dessa finns också i Hedareds stavkyrka i Västergötland från 1500-talet, Sveriges enda bevarade stavkyrka. Bilder på tekniken in här

Den äldsta nu bevarade träkyrkan i Sverige är Granhults kyrka i Småland. Den byggdes på 1220-talet och även om den sedan dess blivit ombyggd flera gånger så visar den hur en medeltida träkyrka i Stockholms län kan ha sett ut. Granhults kyrka är uppförd i timmer, har släta väggar och saknar så kallade utknutar, det vill säga utstickande knutskallar. BIld på knutskalle

Granhults kyrka är sannolikt byggd på 1220-talet och Sveriges äldsta bevarade timmerbyggnad.

Spår av medeltida träkyrkor

De tidigaste kyrkorna som byggdes i Stockholms län var gjorda av trä. Träkyrkorna byggdes av stormän på 1000 – och 1100-talen, för att demonstrera deras nya tro och maktposition. Även om några av dem stod kvar även efter medeltiden finns inga av dem kvar i Stockholms län idag; flera brann ner och andra revs och ersattes en ny kyrka av sten.

På 1200-talet kom kunskapen att bygga större stenbyggnader och de kyrkor som byggdes då byggdes i sten snarare än trä. Arkeologiska lämningar visar tydligt att vissa stenkyrkor föregicks av en äldre kyrka och ibland byggdes den nya kyrkan ovanpå den gamla.

Det finns flera exempel på hur man på olika sätt se hur rester från den äldre träkyrkan ligger under den yngre stenkyrkan. Ett exempel är Össeby kyrkoruin där sakristian är äldre än långhuset. Detta tyder på att sakristian ursprungligen uppförts i anslutning till en träkyrka som sedermera rivits och ersatts med ett långhus av sten. I andra fall är det koret som är äldst och uppförts för en träkyrka som försvunnit.

En indikation på att stenkyrkan haft en föregångare i trä är kyrkans placering. Vanligen är kyrkan placerad symmetriskt i förhållande till kyrkogården, men om man byggde en ny stenkyrka på en gammal kunde placeringen istället bli asymmetriskt i förhållande till kyrkogården. Ett annat exempel är lämningar från gravplatser som är äldre än den bevarade stenkyrkan, eller där gravar hittats under stenkyrkans murar som vid exempelvis Lovö kyrka.

Det finns också exempel från kyrkans interiör. I Danderyds kyrka, byggd på 1400-talet, finns bevarade inventarier som är äldre än stenkyrkan och därför troligtvis hör samman med en tidigare kyrka. Både triumfkrucifixet och de rester av en äldre dopfunt som finns i Danderyds kyrka är daterade till 1200-talet.

Närvaron av sena runstenar och gravmonument med runinskrifter kan vara ett tecken på att stenkyrkan föregåtts av en träkyrka. Stenkistan vid Botkyrka kyrka gjordes till minne av Sankt Botvids bror Björn och är formad som en kyrka, troligtvis den träkyrka som enligt legenden Björn lät uppföra vid Hammarby efter att Sankt Botvids kvarlevor flyttats från Salems kyrka.

De romanska stenkyrkornas torn

De allra äldsta stenkyrkorna i länet utmärks i princip av samma uppbyggnad och består av en låg absid med ett inre hjälmvalv, kor samt ett lite högre långhus. Både Markims och Orkesta kyrkor visar tydliga och välbevarade exempel på denna uppbyggnad. Vanligen fick de romanska kyrkorna också torn i väster. Dessa kunde vara smalare men ibland lika breda som långhuset. Tornen utrustades ofta med ett valv i bottenvåningen och ibland även ett altare.

I vissa fall verkar tornen ha haft en försvarsfunktion. Ruinen av Överhölös kyrkotorn saknar ljudgluggar vilket indikerar att det inte funnits klockor här utan att tornet möjligen använts som försvar vid väpnade konflikter. I Solna, Munsö och Bromma kyrkor uppfördes under 1100-talet som rundkyrkor, som också kunde haft ett försvarssyfte. Detta antyder att perioden var allt annat än politiskt stabil. Här behövs en skiss med detaljer utpekade och/eller collage av kyrkor

I Sörmlands romanska kyrkor saknas ofta absiden och koret har istället en rak avslutning som i Botkyrka kyrka från 1176. Kolla om denna mening verkligen ska vara med i detta avsnitt

Endast undantagsvis placeras tornet som hos Skånela kyrka och Husby-Ärlinghundra kyrka i öster. Vissa kyrkor har till och med haft två torn, ett i öster och ett i väster, som Ytterenhörna kyrka. Denna hade från början två torn och under 1700-talet revs östtornet. Utformningen kallas klövsadelkyrkor och innebär att kyrkan har ett lägre mellanparti mellan två högre ändpartier, och liknar en klöv-sadel i formen. Det finns teorier om att även denna sorts arkitektur med två torn var en sorts maktmanifestation.

Sigtunas kyrkor

De allra äldsta stenkyrkorna i länet hittas i Sigtuna, Sveriges första stad och ett tidigt biskopssäte. Mynt präglade i Sigtuna av Olof Skötkonung under 990-talet bär det kristna korset. I början av 1000-talet var staden också ett starkt kristet centrum. De första stenkyrkorna i Sigtuna, Sankt Per (ruin sedan 1600-talet), Sankt Lars och Sankt Olof (ruiner sedan 1500-talet), uppfördes redan i början 1100-talet och visar genom sin storlek och utformning om stadens och kyrkornas storhet. Det är troligt att de tre stenkyrkorna föregicks av kyrkor i trä.

År 1134 flyttades biskopsstolen till Uppsala och staden kan ha förlorat i religiös betydelse. Till skillnad från majoriteten av kyrkor hade både Sankt Per och Sankt Olof korsarmar, torn över korsmitten och flerskeppiga kor med absider. Sankt Per utmärker sig genom sitt tvåskeppiga långhus, transeptarmar med öppningar mot korsmitten, absider i öst och ett långsträckt absidkor. Spår av ännu en äldre stenkyrka har påträffats på platsen för Sankt Olof. Ytterligare kyrkor och kapell har grävts ut i staden. Faktaruta med termer

De romanska särdragen

Gemensamt för de romanska kyrkorna på 100-talet är öppningar med en rundad bågform. Denna form finns i både de äldsta sockenkyrkorna och Sigtunas stadskyrkor. Den runda bågformen återkommer både i dörröppningar, fönster och valvbågar som i triumfbågen mellan långhus och kor. Fönster och dörrar har i allmänhet förstorats under senare tiders ändringar och renoveringar, som i Täby kyrka. Men i exempelvis Odensala kyrka finns ett bevarat romanskt fönster, synligt från vapenhusets vind. I Markim och Husby-Sjuhundra kyrka hittar vi höga, smala rundbågiga dörröppningar mot söder som sannolikt är ursprungliga. Bild på rundbåge

Vid flera tillfällen har mindre rundbågiga fönster som överensstämmer med de romanska formerna tagits upp i murarna vid senare tillfällen, som till exempel i Skånelas kyrkas absid. Genom tornets små, rundbågiga öppningar ges kyrkan ett ålderdomligt uttryck. De öppningar vi ser idag är om-murade efter en omfattande brand 1806. Före branden hade kyrktornets fönster öppningar uppdelade av kolonnetter med baser och tärningskapitäl i sandsten, karaktäristiskt för den romanska kyrkoarkitekturen. Bild på Skånela kyrka

De romanska sockenkyrkorna delar särdrag med kontinentens mer monumentala katedraler, som absid, rundbåge, kolonnetter tärningskapitäl och tunnvalv. Särskilt Sankt Per, som anses ha varit Sigtunas biskopskyrka, bär likheter med de karolingiska katedralerna genom sitt utbyggda västparti som rymmer ett kapell i bottenvåningen, flankerat av trappor upp till en emporvåning. Idag har flertalet sockenkyrkor välvda långhus och kor men från början hade de romanska kyrkorna antingen helt öppna takstolar eller platta undertak. Massor av termer…

Träbyggnadstekniken levde vidare

Träbyggnadstekniken fortlevde och utvecklades trots utbredningen av nya kyrkor i sten från 1100-talet. Ovan valven, på vinden i Estuna och Söderby-Karls kyrkor syns fortfarande spåren efter träbyggnadstekniskt avancerade trepassformade eller klöverbladsformade valv av trä från något av 1200-talets allra sista decennier. På långhusvinden i Ösmo kyrka syns konturen efter ett klöverbladsformade trävalv. Även Grödinge kyrka har haft ett treklöverformat trävalv. Sannolikt har trävalven likt de senare tegelvalven varit bemålade. I rekonstruerad form går det att se ett trepassvalv på Historiska museet i Stockholm. Här finner vi rester av Ärentuna kyrkas äldre dekorerade trätak som ersattes på 1430-talet med tegelvalv. Collage Ska vi flytta upp stycket?

Gotiska tillbyggnader och tillägg

Uppförandet av Mariakyrkan i Sigtuna under 1200-talets början markerar en nyorientering inom kyrkobyggandet i länet. Det är framför allt tre egenskaper som skiljer denna nya byggnadsperiod från tidigare. För det första ersätts den runda bågen i dörrar, fönster och valvbågar av en spetsig båge vilket är ett gotiskt stildrag. För det andra introduceras en ny planform – salkyrkan, delvis av liturgiska skäl, delvis under inflytande av de nya klosterordnarna som betonade predikan och själavård och som därför byggde sal- och hallkyrkor och kyrkor med öppnare kyrkorum som tillåter ut- och överblickar. För det tredje är kyrkan uppförd i tegel som introduceras som byggnadsmaterial under 1200-talet genom handelskontakter med Baltikum, Danmark och Nordtyskland.

Här ska bilder med d e tre egenskaperna in.

Collage med de tre egenskaperna

Mariakyrkan grundades 1237 och stod färdig runt 1255. Det är en av dominikanerordens första kyrkor norr om Lunds biskopssäte som då var danskt. Under 1270-talet påbörjades bygget av den nya katedralen i Uppsala, som när den färdigställts 1435 var Nordens största kyrkobyggnad. Också den är i tegel och har höga spetsbågiga öppningar och ett strävsystem likt de gotiska katedralerna på kontinenten. Dessa byggnader är exceptionella i sin skala, detaljrikedom och materialval. Tegel är ett arbetskrävande och därför dyrt material som påträffas endast i begränsad utsträckning i sockenkyrkorna – på gavelrösten och kring fönsteröppningar och portaler. 

Det var framför allt i södra Uppland som det skedde en fortsatt intensiv byggverksamhet av nya kyrkor men antalet minskade även där från mitten av 1300-talet.

En stenkyrka.
En stenkyrka.

Mariakyrkan, katedralen i Uppsala och österhaninge kyrka.

Kyrkor byggs om och förändras

Få medeltida kyrkor på Södertörn är byggda efter 1200-talets mitt. Österhaninge kyrka, uppförd under 1320-talet utgör ett undantag. Däremot byggdes många kyrkor om och till, eller förändras genom större och spetsbågiga fönster och portaler som öppnar upp kyrkorummet och släpper in mer ljus. Troligen är det förändringarna av hur gudstjänsterna utfördes som bidrog till förändringen. Påven Innocentius III kallade till kyrkomöte och vid detta fjärde Laterankoncilium betonades vikten av nattvard och bikt. Församlingen skulle från långhuset medverka genom knäböjande i och betrakta mässundret då brödet och vinet förvandlas till Kristus kropp och blod. Ombyggnaderna av de romanska kyrkorna, bland andra Salem, Ösmo och Sorunda från 1200-talets slut och framåt med nya kor, breddade långhus, syftar alla till att förbättra förbindelsen mellan kor och långhus. Såväl salkyrkan som större fönsteröppningar i koret svarar också mot förändrade gudstjänstmönster. Faktaruta förändringar

I vissa fall breddas även långhuset för att ge plats åt de fler gudstjänstbesökare som en växande befolkning bidrog med, som exempelvis i Grödinge kyrka, i andra fall förlängdes långhuset åt öster, som hos Botkyrka kyrka, för ge rum åt helgonkulten kring Sankt Botvid under 1300-talet, eller åt väster.

De nya gotiska salkyrkorna får en ny takresning och andas en rymd och höjdsträvan som minner om både Mariakyrkan, den blivande Uppsala domkyrkan och kontinentens gotiska katedraler. Både Rimbo och Roslags-Bro kyrka får i jämförelse med de romanska kyrkorna, en lite spetsigare takvinkel som kan sägas vara ett gotiskt drag, medan murarna i Frötuna höjdes vilket gav kyrkorummet en annan rymd än tidigare. Den spetsiga formen återkommer i de smala fönstergluggarna i Roslags-Bro kyrkas sydfasad och i flertalet av de fönster och portaler som vidgats för att släppa in mer ljus i långhus och kor. I Estuna och Söderby-Karl kläddes dessa större öppningar dessutom med tegel, något som inte var lika förekommande söder om Stockholm, och Mälaren.

Under 1200- och 1300-talen kompletterades långhus och kor med sakristior och på 1400-talet tillkom vapenhusen. Sakristior och vapenhus i sten kunde också ha tillfogats kvarvarande träkyrkor och alltså vara äldre än den stenkyrka som byggts efter att träkyrkan rivits. Så är fallet avseende några av de nya salkyrkor som uppförts under 1300- och 1400-talen, exempelvis Kårsta (1400-talets slut) och Frösunda kyrka som båda har äldre sakristior än långhus. I hela Uppland ersattes så många som ett fyrtiotal träkyrkor med sten.

Stjärnvalv skapar en ny karaktär

Den allra största förändringen för kyrkorummet under senmedeltiden var de nya stjärnvalv av tegel som slogs över långhus och kor. Dessa hade tidigare haft öppna takstolar, platta undertak eller valv av trä. Enklare tunn- eller kryssvalv i sten förekommer sedan tidigare, inte minst i domkyrkor och klosterkyrkor men även i sockenkyrkornas mindre utrymmen som kor och sakristior. Under 1400-talet andra hälft eskalerade valvbyggandet. Under en förhållandevis kort period på cirka hundra år fick nästan alla kyrkor valv, slagna i tegel och med tydliga ribbor som delade in dem i intrikata stjärnmönster. Bild på stjärnvalv

Genom de nya rikt utformade och bemålade tegelvalven fick kyrkorummet en helt ny karaktär. Förutom den förhöjning som ornamentik, bildberättelser och valvribbornas mönster ger, har kyrkorummet en annan rytm än tidigare då valvens i princip kvadratiska grundform delar in långhuset i travéer.