Löpare- mer än bara nån som springer

En löpare är väl känd för de flesta av oss. Men hur många känner till den textila bordslöparen?

” Löpare (eller bordslöpare) är en långsmal bordsduk. Den skiljer sig från en duk just däri att den är smal i förhållande till det bord den ska ligga på och lång. En duk kan vara smal och lång utan att gå under benämningen löpare, men har då i gengäld en större bredd än den smalare löparen. En löpare kan vara broderad eller vävd, med eller utan fransar.

Traslöpare är löpare i mattrasor, som regel vävd med enkelt inslag, det vill säga en ensam remsa, och företrädesvis lite smalare än till trasmattor för att ge en tunnare duk än matta.

Festremsor lanserades som begrepp på 1960-talet av hemslöjden för löpare i färgglada randningar i cottolin. – källa: Wikipedia

När jag lärde mig väva på sent 70-tal var begreppet löpare välkänt. Alla som kunde väva ville ha löpare och producerade löpare. Det vävdes hundratals meter av löpare i de egna hemmen och i vävstugor runt om i landet.  Hemslöjdsbutikerna sålde också mängder av löpare.

Idag ser vi sällan löpare på våra bord. Vi har färre textilier framme i våra hem idag, än vad som användes förr. Och löparen verkar nästan helt ha försvunnit. I dag är det få som har bordsdukar på matborden utöver festliga tillfällen. Vardagsduken tycks ha försvunnit. Men jag vädrar en trend och tycker mig se att intresset för att duka med bordsduk har ökat, speciellt bland dom födda i början på 90-talet. Många äldre har heller aldrig slutat med bordsduken. Så jag tror att vardagsduken är i antågande, dock så anar jag att löparen kommer att förbli bortglömd.

Vi är säkert många som har flera handvävda löpare i våra gömmor, förråd och linneskåp. Jag har flera egenvävda. Det egna handvävda har jag lagt mer tid och möda på än dito köpevara. Därför finns de kvar i vårt hem trots att jag inte alltid har använt dem. Egentligen är de ganska praktiska, kanske mer praktiska än en stor hängande bordsduk, de skyddar en del av bordsytan och de kan pigga upp ett rum med en dekorativ färg. Trots det så kommer de aldrig till använding.

Cottolingarnet är ett vävgarn och är en blandning av bomull (cotton) och lin. Garnet användes av många vävare till just löpare, vilket gjorde att garnet fick en enorm spridning. Många med mig blev nog lite trött på cottolingarnet efter ett tag. Men vävar med cottolin i varpen och lin i inslaget är en otroligt bra kvalité som även duger till bra mycket mer än bordslöpare.

Så vad kan man göra av gamla handvävda löpare? Det vore ju synd att bara kassera bra, handvävt, stadigt och slitstakt material. Men låt mig tipsa- de är faktiskt perfekta att sy tygkassar av!  Att sy en kasse kräver inte en stor löpare och kassen kan fungera utmärkt till att bära hem varor från affären i. Den blir stadig och tålig samt går att tvätta när den är smutsig. Jag sydde en kasse av en löpare som fanns hemma. Den fodrades med ett mönstrat tyg, för att få den ännu något starkare. Man kan sy på symaskin eller för hand. Det krävs inga fina stygn utan vanliga förstygn, bara upp- och nerstygn.

1 maj 2020 fick vi en ny skatt för plastpåsar. Många har nog märkt av prishöjningarna i butikerna. Detta är bara ytterligare en anledning att sy sig några nya tygkassar!

Här har vi samlat ihop länkar till beskrivningar och instruktionsfilmer av hur man syr egna tygkassar med diverse olika finesser och i olika utföranden. Ett perfekt litet sommarprojekt för överblivna stuvbitar och för återbruk av textil. Varför inte kolla om det ligger en oanvänd bordslöpare i linneskåpet? Hittar du ingen där, finns det garanterat en på första bästa loppis. Lycka till med sömnaden!

Instruktionsfilmer
Fodrad tygkasse från Slöjd.nu 

Länkar och beskrivningar
Tygkasse utan bottensöm 

Stadig kasse av vaxat tyg 

Den klassiska gympapåsen
/ Charlotte Hellsten Husman

 

 

 

close-icon