Från finnjävlar till nationell minoritet 

Mina föräldrar kom hit som arbetskraftsinvandrare från Finland på 60-talet. De var finnar, men jag då? Jag föddes i Stockholm 1975, växte upp i Hässelby gård och pratade finska, men bara hemma. Under uppväxten kände jag mig varken finsk eller svensk. När ordet sverigefinne blev allmängods på 2010-talet var det som att hitta en saknad pusselbit.  

År 2016 gjorde jag boken Finnjävlar, där 15 andra generationens sverigefinnar skriver personligt om frågor som språk och identitet. Jag började hålla föredrag i hela landet och mötte hundratals sverigefinnar, särskilt äldre, som ville dela med sig av sina erfarenheter av diskriminering och språkförtryck och höra mer om hur vi utsatts för rasforskning men också hur vi kämpat för våra rättigheter i det land som var ett och samma i nära 800 år.  

Sverigefinskheten hade börjat bli lite poppis redan med författare som Susanna Alakoski och musiker som Anna Järvinen. Nu blev vi ännu mer synliga. Och det fanns ett stort sug att berätta. Snart ledde jag också Finnjävlarpodden i Sveriges Radio. Men efter att ha fokuserat på min egen generations berättelser blev det naturligt att börja blicka tillbaka. Jag hade ju träffat många äldre under föreläsningarna och var nyfiken på att veta vad föräldragenerationen hade att säga om hur det var när de kom till Sverige.  

När jag fick frågan om att ta fram material till guiden Sverigefinska berättelser i appen Upptäck historien  tackade jag ja direkt. I guiden samlar vi lokala historier från 1600-talet till idag i text, ljud, film och bilder. Historiska platser som varit viktiga för sverigefinnar får liv genom enskildas minnen.  

Många berättelser rör förstås just arbetskraftsinvandringen. Det kom ju 400 000 finnar till Sverige mellan 1950 och 1980. Det var lätt att få jobb i industrin, på byggen och i vården. Finnarna utgjorde ofta halva styrkan. Jag har sammanställt historier från Botkyrka kommun där AB Separator (Alfa Laval) i Hamringe var en av de stora arbetsgivarna. Det var ett ofta hårt och smutsigt arbete och många bodde trångt i ungkarlsbaracker. Det är en av de platser man kan besöka i guiden. 

Men historierna handlar inte bara om arbete utan också om föreningsliv. Vad gjorde man på fritiden på 70-talet? Kanske dansade till finska toner i Tumba folkets hus eller idrottade på Rödstu Hage IP. Raimo Mononen, en eldsjäl i Tullinge-Tumba finska förening, var med och odlade hundratals friidrottstalanger varav flera blev svenska mästare.  

Berättelserna visar också varför sverigefinnar är en nationell minoritet. Vi har bott på den här sidan om Östersjön långt före arbetskraftsinvandringen och jobbat på bruk, i gruvor och som tjänstefolk. På 1600-talet kom skogsfinnarna och satte en prägel på Sveriges landskap och kultur. En historia handlar om ett kontor i Norsborg som man kunde komma till med klagomål till kungen. På finska. På 1700-talet. Det är rätt häftigt.  

I dag kallas vi inte längre invandrare eller finnjävlar. Med den nyvunna minoritetsstatusen har våra historier blivit angelägna och värda att lyssna på. Guiden Sverigefinska berättelser skildrar en viktig och tidigare ofta okänd del av Sveriges historia och det har varit ögonöppnande och roligt att få vara med och ta fram den.  

Porträttbild av en man med glasögon och jeansjacka

/Gästbloggare Kristian Borg 

Journalist och förläggare på Verbal förlag. Författare till boken Ett halvt sekel av sisu för vilken han utsågs till Årets murvel 2021 av Sverigefinska publicistföreningen. 

Ladda ner appen Upptäck historien via Google Play eller AppStore.

close-icon