Till innehållet

Slamfärg, rödfärg

Slamfärg är en av de äldsta och samtidigt mest använda färgtyperna i vårt land. Med slamfärg avses vanligen rödfärg, men slamfärg har också förekommit och förekommer återigen i andra kulörer. Rödfärgen användes på 1600- och 1700-talen främst på högreståndshus, men kom från och med början av 1800-talet framförallt att bli landsbygdens husfärg. Den röda stugan med vita knutar blev något av en nationalsymbol för Sverige i början av 1900-talet och användningen av slamfärg nådde då sin kulmen. Slamfärg är en matt täckande färg. Med slamfärg menas färgpigment uppslammade i en vätska (vatten). Falu rödfärg är den vanligaste slamfärgen i Sverige. Traditionellt har jord- och mineralpigment använts. Gemensamt för dessa pigment är att de utöver det färggivande ämnet även innehåller en rad ämnen som har betydelse som konserveringsmedel för färgen. Rödfärgen består av järnvitriol som utvinns ur ”rödmull” som är en restprodukt av svavelkis vid Falu koppargruva.

Det finns en stor variation på recept och som bindemedel och lösningsmedel har allt från blod, öl, urin, tran, sillake, lut, tjära till linolja använts. Bindemedlet består dock huvudsakligen av stärkelseklister som oftast görs av finmalet råg- eller vetemjöl. Idag innehåller färdigkokt slamfärg även 4-8 procent kokt linolja. Rödfärg utan linolja, så som den användes förr, måste beställas. Rödfärg utan tillsats åldras vackrare.

Förutom bindemedel innehåller den röda slamfärgen, rödfärgspigment samt järnvitriol. Järnvitriolen skyddar mot solens uttorkning av träets eget bindemedel samt mot bildandet av mögelsvamp. Järnvitriolen kan ge viss grånad till ljusa slamfärger används zinkvitriol istället. Pigmenten till ljusa slamfärger är krita och jordfärg. Alla jordfärger kan i princip användas men ockragul är den vanligaste. Pigmentet heter guldockra.

En ohyvlad brädpanel eller timmeryta har av tradition målats med slamfärg. Slamfärg är både billig, lätt att stryka på samt lätt att underhålla. En slamfärgsmålad yta ska inte målas med annat än slamfärg. Färgen åldras genom att den vittrar eller tvättas bort av väder och vind. Den är mycket lätt att underhålla och inför ommålning krävs endast avborstning med stål- eller rotborste så att lös färg eller lavar försvinner. Hur ofta man behöver färga huset beror på klimatzonen men var 8 – 10 år brukar räcka. I samband med färgningen är det lämpligt att samtidigt måla lister och foder. 

Faluröda bodar och boningshus på Harö, Värmdö. Foto: Rolf Källman

close-icon