Carl Eld växte upp i Films socken utanför Uppsala. Han var skulptör i Stockholm och utbildade sig i Stockholm och i Paris. Han har gjort flera offentliga verk och monument.
Ville bli skulptör
Han har berättat hur det började:
“Som pojke började jag redan skära gubbar i trä och fortsatte med det under uppväxtåren.”
Det tidigaste kända alstret är reliefen Linnea i skulpterad i ek från 1886. Efter folkskolan fick han plats hos en mjölnare som även var en duktig finsnickare. På så sätt kunde Carl Eldh dela arbetat mellan kvarnen och snickeriet.
Han berättar:
“Men jag längtade ut i världen och hade många drömmar om att bli en skicklig träsnidare.”
Efter tiden hos mjölnaren gick han i lära hos en ornament-bildhuggare som hette Österberg i Uppsala, och därefter hos en Melin i Stockholm.
Till Paris
Liksom många andra konstnärer vid den här tiden, åkte Carl Eldh till Paris. Där stannade han i åtta år, mellan 1896—1903. Flera verk tillkom under perioden, bland annat Modersorg för vilken han belönades med guldmedalj på Paris-salongen och som sedan köptes in till Glyptoteket i Köpenhamn. I Paris kom han i kontakt med Auguste Rodin som stilmässigt blev hans viktigaste förebild. Han besökte också Rodins ateljé. Under Paris-tiden gjorde han flera varianter på temat Den sörjande modern.
1915 gifte han sig med Elise Persson, hon blev härefter också ett motiv i hans konst.
Flera offentliga uppdrag
Konstnären var en av dem bidrog med konst till Ragnar Östbergs Stadshus i Stockholm med skulpturerna Sången och Dansen, Målaren, Författaren och Poeten från 1920-talet. Ragnar Östberg blev sedan den arkitekt som ritade Carl Eldhs ateljé, numera ett museum. Carl Eldh gjorde flera tolkningar och skildringar August Strindberg, en av dem hittar du just på klippan vid Carl Eldhs Ateljé Museum.
Ett monumentalt verk är Branting-monumentet från 1952 vid Norra bantorget där Hjalmar Branting står med knuten näve mitt i demonstrationståget där demonstranterna och framträder i relief ur bronsen.