Komfort och energi

Byggnader ska användas och behöver därför underhållas och ibland även moderniseras, annars förlorar de i både bruksvärde och ekonomiskt värde. En av de viktigaste faktorerna för att en byggnad ska kunna brukas och fortleva är att det finns värme, vatten och avlopp. Detta gäller alla byggnader, gamla som nya och oavsett om de finns i stad eller landsbygd. Till och med i sommartorpet är det bekvämt med modern standard även om vi ibland kan acceptera torrdass och utedusch. Idag behöver vi dessutom tänka på mängden energi vi förbrukar, vilken energi vi konsumerar och hur vi på bästa sätt kan förbättra energiprestandan i våra hus utan att byggnadens kulturvärden och kvaliteter försvagas.

Enligt Plan- och bygglagen (PBL 8:14) ska en byggnad underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper bevaras och anpassas efter byggnadens kulturhistoriska värde. Hur kan detta gå till? Här kan du som äger eller förvaltar en äldre byggnad lära dig mer om hur du kan förbättra byggnadens energiprestanda utan att åtgärderna undergräver byggnadens kulturvärden. Genom att varsamt underhålla och förvalta din byggnad på ett antikvariskt sätt, bidrar du till Sveriges miljömål och det generationsmål som Sveriges Riksdag beslutade 1999. 

Utformningen av en byggnad är från början bestämd. Ofta men inte alltid av en arkitekt, beroende på sin tids funktionsbehov och ekonomi, byggnadsteknik och tillgängliga byggnadsmaterial samt smak och normer kring hur olika typer av byggnader skulle se ut. Resultatet blev vad vi idag kallar tidstypiskt. Den tidstypiska utformningen berättar mycket om byggnadens ursprung, boendes och brukares levnadsvanor och samhälleliga normer och föreställningar. Byggnadens utformning är därför ofta bärare av höga kulturvärden, inte minst kulturhistoriska. 

Genom att ringa in byggnadens kulturvärden och särskilt de kulturhistoriska värdena, är det möjligt att bevara dessa. Detta kan göras genom en så kallad antikvarisk förundersökning som identifierar vilka egenskaper och kvaliteter  byggnaden eller miljön har. De identifierade värdena kan därefter dokumenteras i en vårdplan vilken beskriver hur byggnaden ska underhållas och vilka material och metoder som ska användas för att de kulturhistoriska värdena ska bibehållas. För att få hjälp med detta bör du kontakta en antikvarie. På Boverkets hemsida hittar du certifierade sakkunniga antikvarier avseende kulturvärden (KUL) 

PBL 

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan–och-bygglag-2010900_sfs-2010-900 

Boverket

Kunskapsbanken om underhåll av byggnader https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/Allmant-om-PBL/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan—och-bygglagen/krav-pa-byggnadsverk-och-tomter/underhall/ 

Boverkets lista på certifierade sakkunniga avseende kulturvärden (KUL) 

https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/Allmant-om-PBL/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan—och-bygglagen/lov-byggande-och-kulturvarden/sakkunnig-kulturvarden/ 

 

Generationsmålet 

Som fastighetsägare och därmed förvaltare, oavsett om du låter andra planera och sköta underhållet av ditt hus, förvaltar du en byggnad som kanske redan har stått i 30, 50, 100 år eller mer Förhoppningsvis kommer den att användas av ytterligare generationer, boende och brukare.  Med ett varsamt förhållningssätt kommer den även i framtiden att berätta om byggnadsskick och levnadsvanor från förr liksom dagens livsmönster. Varje ny generation bidrar med ytterligare tidsskikt till en byggnads historia. låt oss gemensamt visa framtiden 2020-talets förhållningssätt till fastighetsförvaltning – ett som både förvaltar kulturhistoriska värden och tar hänsyn till de utmaningar som klimatförändringarna bidrar med. Kulturarvet är en begränsad ändlig resurs som riskerar att urholkas om detta inte behandlas varsamt. Med varsamhet avses här den inriktning som Plan- och bygglagen anger och de allmänna råd som Boverkets byggregler (BBR 1.2211) bidrar med. Det finns ingen egentlig motsättning mellan att värna kulturvärden och att samtidigt förnya för att uppnå nya energikrav, förbättra funktionaliteten eller öka tillgängligheten hos en äldre byggnad. 

Generationsmålet innebär att till nästa generation lämna över ett samhälle som löst de stora miljöproblemen utan att ha orsakat ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet är det övergripande svenska miljömålet och styr riktningen för de övriga 16, varav god bebyggd miljö utgör en. Detta betyder att vi behöver förvalta våra fastigheter utan att belasta miljön och klimatet ytterligare. En viktig strategi i detta avseende är att i så stor utsträckning som möjligt bevara det som bevaras kan. Bevara hela byggnader såväl som delar av byggnader, och hela eller delar av inredningar och inredningsdetaljer, återanvänd och återvinn så mycket som möjligt. Det är hållbart att ta hänsyn till den befintliga bebyggelsen och bevara denna på ett varsamt sätt. Genom att redan i förvaltnings- och underhållsplanen ta höjd för kulturvärden är det möjligt att spara pengar, minska energianvändning, och bevara kulturarvet. Det behöver inte vara så svårt.   

Sveriges miljömål och generationsmålet 

http://www.sverigesmiljomal.se/ 

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd  

https://www.boverket.se/contentassets/a9a584aa0e564c8998d079d752f6b76d/konsoliderad_bbr_2011-6.pdf 

Varsamt underhåll och hållbar utveckling 

Genom ett varsamt underhåll minskar vi vårt ekologiska fotavtryck och bevarar dessutom kulturvärden för framtiden. Den definition av hållbar utveckling som presenterades i den så kallade Brundtlandrapporten redan 1987 ”Vår gemensamma framtid” stämmer väl överens med kulturmiljöoch byggnadsvårdens målsättning: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Förutom att kulturarvet bidrar till kunskap och ger möjlighet till en variation av upplevelser kan den också sägas möta vårt behov av gemenskap, tillhörighet och identitet. En mångfald kulturmiljöer berättar om skilda gruppers livsföring och livsvillkor. Alla grupper i samhället har rätt till representation och bevarande och utveckling av äldre miljöer och byggnader oavsett slag är därför en demokratifråga. Det är viktigt att en mångfald kulturmiljöer bevaras och att alla typer av miljöer, områden, byggnader och rum bevaras, fina som fula. 

Kvaliteter och kulturvärden i 1800- och 1900-talens flerfamiljshus 

I Stockholms läns stadskärnor och tätorter finns det många flerfamiljshus. Från slutet av 1800-talet och framåt blev Stockholmsregionen och huvudstaden en kulturell och ekonomisk magnet med ett växande behov av framför allt bostäder. Flerfamiljshuset blev en kostnadseffektiv lösning som skulle motverka bostadsbrist och trångboddhet. Högt och tätt, tre- till femvåningshus i putsat tegel kom från 1870-talet att gradvis uppföras på Stockholms malmar, den så kallade stenstaden och i närförorter som Aspudden, Gröndal och Sundbyberg. Idag är Stockholms malmar tillsammans med Djurgården ett riksintresse för kulturmiljövården och visar hur denna täta hyreshusbebyggelse kan ta monumentala former. Den industriella expansionen i Södertälje innebar en högre och tätare stenstad även här. Ofta räckte dock inte antal bostäder eller antal rum till. Trångboddhet och mycket låg hygienisk standard bäddade för sanitära problem långt in på 1900-talet 

Under 1910-talet kom de första statliga bostadsreformerna, kooperativa bostadsformer och kommunala bostadsbolagen. 1923 bildas HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening) och med dem förbättrades hyresgästernas standard genom sopnedkast och tvättstugor i flerfamiljshusen. Tio år senare tillsatte den nytillträdda socialdemokratiska regeringen den så kallade Bostadssociala utredningen som 1947 lämnar sitt slutbetänkande.  

Från 1950-talets början drevs, med utgångspunkt i Bostadssociala utredningens resultat, en aktiv och medveten statlig politik. Den skulle förse landets och länets alla invånare med goda hygieniska och relativt sett rymliga bostäder – ofta i form av lägenheter i flerfamiljshus. Efterkrigstidens flerfamiljshusområden breder ut sig i Stockholmsregionen och är lätt identifierade. Det är nu som bostadsproduktionen verkligen ökar och förser länets invånare med både fler, större och mer hygieniska bostäder. Varje årtionde utmärks av sina respektive typiska material och karaktärsdrag. Gestaltningen är ofta enkel men raffinerad och har stora kulturvärden. De är känsliga för förändringar och behöver hanteras varsamt.  

Egenskaper, kvaliteter och kulturvärden 

Flerfamiljshusen bildar ofta bakgrund till de offentliga byggnaderna som skolor, bibliotek, stads- och kommunhus vilka intar mer framträdande roller i stadsmiljön och kan därför uppfattas som anonyma och enkla. Flerfamiljshusen är ofta mycket medvetet utformade och har stor variationsrikedom när en tittar mer noggrant: fasadmaterial och putsdetaljer som lister, våningsband och fönsteromfattningar, detaljer som portar och dörrblad, fönstersättning, balkongernas utförande och placering, takmaterial, takfallets lutning och takfotens utformning med flera andra byggnadsdetaljer bidrar till att skapa en nyansrik arkitektur med flera kvaliteter.  

Även till synes små förändringar kan få stor betydelse för dels helhetsupplevelsen av byggnaden, dels byggnadens kulturhistoriska värden. Det är med andra ord lätt att många små ändringar gradvis förändrar byggnadens helhetsgestaltning och minskar dess kulturhistoriska värden. Bevara därför i så stor utsträckning som möjligt byggnadsdetaljer, utformning och material från byggnadens tillkomsttid. 

close-icon