Till innehållet

Färg under medeltiden, 1500- och 1600-talen

Medeltiden

På 1400-talet bodde de flesta i Sverige i trähus på landsbygden. I städerna fanns det dock både trähus och stenhus. På landsbygden var det främst socknens kyrka som kunde vara uppförd i sten. De medeltida stenkyrkornas takfotsbräder och andra detaljer kunde vara konstfullt snidade och ibland förstärktes mönstereffekterna genom att de utskurna mönstren fylldes i med svart färg. Kyrkdörrarna kunde också vara bemålade som en kontrast mot de svarta järnsmidesornamenten. Även på städernas borgarhus förekom målade portar. Trähusens fasader var ännu omålade. Tjära användes till de förnämsta husens spåntak, men aldrig till fasaderna. Beroende på utsatthet för väder och vind samt träets kvalitet skiftade de timrade husens fasader i grått, ibland nästan silvervitt, och brunsvart. Timret kunde istället vara dekorerat genom huggning och sniderier och ibland med målade ornament. 

1500-talet

Kungamakten försökte reglera trähusbebyggelsen i städerna och strävade, delvis på grund av brandrisken, efter att fler hus skulle byggas i sten, tegel eller korsvirke. Trähusens trätak och knutar kunde ibland strykas med tjära blandad med kimrök eller rödfärg. Det förekom även att allmogen dekorerade sina dörrar med ornament i rödfärg.

1600-talet (senrenässans och barock)

Under 1600-talet blev det allt vanligare att högreståndsbostäderna, som fortfarande mest byggdes i trä, rödfärgades. Stormaktstiden innebar att pengarna började strömma in i Sverige och för att manifestera sin rikedom och makt byggde de mäktiga stormännen vackra stenpalats i städerna i den rådande senrenässansstilen. Till denna arkitekturstil hörde färgsatta tegelfasader oftast i rött med stendetaljerna målade i ljusgrått. De flesta adelsmän var dock inte så rika att de kunde uppföra stora palats i sten. Den vanligaste adelsbostaden under det sena 1600-talet bestod av ett opanelat timmerhus med säteritak. Dessa hus härmade stenarkitekturen i färgsättningen. Fasaderna målades med rödfärg och fönsterfoder, dörromfattningar och vindskivor målades i en ljus avvikande färg för att efterlikna stenhusens naturstensdetaljer. Timmerhusens knutar var röda eller ibland inklädda i knutlådor som målades i blågrått eller vitt. Fönsterbågarna och dörrarna målades ofta med terrafärger för att imitera ek, eller ströks med tjära. Rödfärgspigment blandades i tjära vilket gav en brunröd färg med en täckande yta. Ren tjära användes till ekonomibyggnadernas fasader.

Mot slutet av 1600-talet förekom även panel på högreståndsbyggnader och kyrkor och det förekom att dessa färgsattes i något ljusare kulörer som anknöt till de sena 1600-talets stenhusbebyggelse i barockstil. 

1600 – 1750, Illustration: Johan Nilsson. Boverkets affisch ”Färger för trähus. Idé: Göran Gudmundsson.

close-icon