Lieslåtter – att slå ängsmark med lie

I modern tid går höproduktionen snabbt, med hjälp av effektiva maskiner och ensilagen ligger kvar i rundbalar utomhus och brådskar inte på samma sätt att ta med sig in. Gräsmattor och vägrenar ansas också fort med gräsklippare och trimmers. För hundra år sedan täcktes ungefär 15 procent av landskapet i Sverige av slåttermark. I dag finns inte ens en procent kvar. 

Förr slogs de näringsfattiga ängsmarkerna med lie under högsommartid, från andra hälften av juli, när arterna spirat och fröat av sig. Metoden var ett varsamt sätt att vårda ängslandskapet, och har en flertusenårig historia. Att slå ängsgräset med lie ger ett friskt och skarpt snitt. Att mekaniskt gå fram i steniga, tuviga marker med lie lämnar floran i behåll. Metoden är varsam mot växterna vilket gynnar den biologiska mångfalden. Flera hotade arter trivs i ängsmarken, men utrotas snabbt om marken övergår till näringsrik betesmark, då djuren betar och göder marken.  

Många personer var förr inblandade i slåttern. Allt gs skulle slås och torkas och bli till hö för att utfodra djuren under resten av året. När allt var klart hölls en avslutande fest som kallades för slåttergille. 

Idag anordnas kurser där deltagarna vill bevara kulturlandskapet och lära sig hur tidigare generationer gjorde, eller önskar starta småskalig höproduktion på den egna gården. Liar finns att köpa i byggvaruhusen och det finns även hantverkare som tillverkar liar. En bra lie har ett justerbart handtag, så att rätt position kan hittas för att kunna gå rak i ryggen under arbetet. 

Det finns en tjock skrift som heter Liehandboken som går att ladda ner gratis från Internet, Stenholm Jakobsen, 2015. 

close-icon