Till innehållet

Timmerstomme

Sol, vind och vatten 

Timmerstocken lakas ur under årens lopp genom naturlig nedbrytning. Vårveden eroderar först så att det bildas rännor mellan åsar av höstved, men det tar lång tid innan det blir allvarliga skador. Sydväggen är vanligtvis mest utsatt för erosion genom solens UV-strålar. Torksprickor kan leda in vatten i timret. Norrsidan hinner inte alltid torka ut, så här finns risk för rötskador. 
Genom underhåll med trätjära eller falu rödfärg fördröjs processen. Man kan också klä stommen med träpanel. Ibland får man rådet att man bör ge plats för en ventilationsspalt mellan timret och panelen för att undvika röta. Ett gammalt timmerhus kan då få en alltför stel ”överrock”. 

Knutarna 

Knutarna håller samman huset och, det är mycket viktigt att knuten är tät. Torksprickor i stockarnas ändträ kan suga upp fukt och man började klä in knutskallarna med panelbräder i början av 1800-talet. Senare under 1800-talet, när man började klä in hela stommen med panel, blev det vanligt med slätknutar, dvs knutar utan knutskallar. I senare tider har man till och med sågat av utknutarna för att ge huset ett modernare utseende – följden kan bli att stommen glider isär. 

Gavelröste 

Stockarna i gavelröstena hålls inte ihop av några knutar utan med hjälp av dymlingar. De två gavelröstena hålls samman av takåsarna om huset har ett så kallat åstak. I vissa fall krävs ett extra stöd på vinden eller en utanpåliggande så kallad följare för att inte röstena ska falla ur.  

Timret under fönstren 

Timret under fönstren är ofta dåligt. Det beror på att vattenavrinningen från fönstren inte fungerar, utan istället tränger in i stommen. Det är vanligt att vatten rinner från fönsterglaset ner i otätheter mellan karm och vägg. Även vid sidan av fönstret kan timret vara skadat. Man kan hitta gamla lagningar av alla möjliga material; tegel och masonit är några exempel. Det är inte någon större fara så länge syllen är frisk men ersätt fukthållande lagningsmaterial som tegel och masonit med trä. Undanröj orsaken till skadan genom att täta mellan fönster och stomme, se till att fönsterfodren täcker skarven och led bort vattnet. 

Syllstock och remstycke 

Kontrollera att syllstock och remstycke, nedersta och översta varv, har en frisk kärna. Annars måste dessa stockvarv bytas ut. Var uppmärksam på att knutarna i de övre stockvarven kan ha en profilering. Sprickor som lutar inåt, där vatten kan ansamlas, kan behöva dräneras. Det gör inte så mycket om ytveden är lite skadad.  

En tät och jämn timmerhusknut. Foto: Anna Ulfstrand

Skarvar mellan olika byggnadsdelar 

Skarvar mellan stugan och tillbyggnader, som förstuga eller veranda är alltid särskilt utsatta.  

Nya öppningar  

Många hus har under årens lopp försetts med nya eller större fönster och dörrar. När det gäller större hus kan man ibland se hur gamla öppningar blivit igensatta med stående timmer. Ofta innebär inte dessa gamla lagningar någon fara för huset. 

Innerväggarna 

Även innerväggarna är viktiga för stommens stabilitet och de kan också vara bärande. Ta inte bort innerväggar utan att noggrant undersöka vad de har för funktion i huset. Såga inte heller upp stora öppningar i väggarna. Det är också önskvärt att den ursprungliga planlösningen kan bibehållas om det är möjligt. 

Grunden 

Grunden bör vara väl luftad och ej tätad med cementhaltigt bruk. Se till så att inte vatten samlas i skarven mellan grund och stomme. Har man gjutit en betongsockel – tag bort den om möjligt. (Se vidare under rubriken Grund). 

Sättningar 

En gammal timmerstomme av torrt virke rör sig inte särskilt mycket. En stomme av liggtimmer är väl lämpad att klara mindre sättningar i grund och mark. Större sättningar kan dock skada murstocken, påverka dörr- och fönsteröppningar med mera.

close-icon