Till innehållet

Dekorationstekniker

Stänkmålning 

Stänkmålningen går ursprungligen tillbaka på olika former av stenimitation, som var vanlig på slott och herrgårdar under 1600- och 1700-talen.  

Stänkmålning kan göras med limfärg eller med äggoljetempera, eller med en något förtunnad linoljefärg. Modern färg, till exempel akrylatfärg kan också användas. Om det är en äldre byggnad bör man hålla sig till traditionella material. Dessutom får limfärgsmålning en unik matthet. 

Stänkmålad vägg som avslutas upptill med en schablonerad bård. Foto: Mattias Ek

Till stänkning används en björkvisp eller en diskborste i plast, som försiktigt doppas i den valda kulören och stänker mot väggen. Den ena armen kan användas som stöd, att slå armen med vispen emot för att skapa ett ryck som stänker iväg dropparna.  

Stänken kan vara små, stora eller av blandad storlek, ljusa mot mörk grund eller tvärtom. I ett skickligt stänkt rum är rytmen jämn, åstadkommen av att handens läge varit detsamma och att förflyttningen skett i jämn takt mellan stänken. 

Täck golv och snickerier innan du stänker. Även tak kan behöva täckas. En medhjälpare kan hålla en stor pappskiva för taket. 

Den färg som skall stänkas bör vara något tjock i konsistensen så att inte stänken bildar rinningar. 

En färg som innehåller olja, till exempel äggoljetempera bildar fettfläckar om den stänks på limfärg.  

Schablonmålning

Schablonmålning är känd i Sverige sedan medeltiden. I äldre tid var tanken med rapportrytmer (återkommande mönster) och mönsterbildningar att skapa en känsla av dyrbara vävda sidentapeter. Under 1800-talet frigjorde sig tekniken från förebilderna och utvecklades till en speciell mönstervärld.   

Flera schablonmönster kan kombineras med varandra och tillsammans bilda ett avancerat mönster i flera färger och lager. 

Schablonmålning på pappersklistrade timmerväggar. Foto: Mattias Ek

Schabloner skars av tradition i näver, papp och andra material som schellackerades eller impregnerades för att inte blötas sönder. I dag tillverkas schabloner ofta av plast. Vid användning av plastfärg bör plastschablonerna först behandlas med schellacklösning för att inte lösas upp och bli bucklig.

Mönstret skärs ut och lodhållningen markeras på schablonen. På väggarnas bottenfärg markeras lodlinjen och mönsterdistansen i sidled med tunna blyertsstreck. 

Därefter stöpplas färgen över schablonens utskurna delar på väggen med hjälp av en korthårig rund pensel eller syntetsvamp, det vill säga trycks eller ”duttas” färgen på mot mönstret, inte stryks. 

Ta ytterst lite färg på penseln, torka av överflödet, annars kryper färgen bakom schablonen och förstör mönstret. 

Marmoreringsmålning

Tekniken att i målning imitera marmor och andra stenmaterial går tillbaka till 1600- och 1700-talen, men levde kvar ända in på 1920- och 1930-talen. Marmoreringen utvecklades till en konstart i sig där resultatet var mycket fantasifullt och låg långt ifrån den ursprungliga förebilden. Målarna ute på landsbygden kanske aldrig själva hade sett riktig marmor. 

Marmorering är en konstart som kräver viss talang, men framförallt mycket övning. I målerihandböckerna finns det beskrivningar av hur den utförs och vilka redskap som bör användas. Den teknik som oftast beskrivs hör hemma i 1900-talet, och stämmer inte alltid överens med den fria teknik som det ofta är fråga om i allmogebebyggelsen. Därför bör hänsyn tas till från vilken tid marmoreringen härrör och hur en eventuellt tidigare marmorering ser ut vad beträffar teknik, mönster, färgtyp och kulör. 

Ådringsmålning  

I början av 1900-talet blev det populärt att ådringsmåla fast snickeriinredning, såsom spontade väggpaneler för att efterlikna dyrbarare träslag som björk, ek och mahogny. 

 

Vanliga redskap vid ådringsmålning. Foto: Mattias Ek

Ådringskamning av våt lasyr. Foto: Mattias Ek

Laseringsmåleri

Under nationalromantiken på 1910-talet laserades ofta snickerier, dörrar och tak för att se äldre ut, till det användes linoljefärg i minst två nyanser.  

Till riktig träimitation används en rad specialpenslar. De vanligaste är idragare, stöpplare, kam och liten konstnärspensel. Lasering kan utföras med olika typer av redskap och penslar beroende på vilket resultat som ska uppnås. 

Om du ska restaurera en äldre ådrings- eller lasyrmålning är det viktigt att ta reda på exakt vilken kulör och vilken färgtyp som tidigare har använts. Om det är djupa märken i målningens spackelfärg och trä kan dessa behöva ilagas med lite linoljespackel. Därefter blandas de kulörer fram som ingår i den tidigare målningen. Antingen kan torrpigment användas eller så används brytfärg på tub. Som bas används linoljefärg i närliggande kulör. Det är inte så svårt med lite tålamod. 

close-icon