Till innehållet

Äldre kakelugnar

1400-tal (Medeltid)

De äldsta kända kakelugnarna var uppbyggda av lerkärl, så kallade skålkakel, och kallas för skålkakelugnar eller pottkakelugnar. Skålkaklet drejades och trycktes sedan till så att det bildade en fyrkant som sedan murades runt en eldstad. De medeltida skålkakelugnarna hade antingen oglaserade eller blyglaserade kakel. I Norden finns inga skålkakelugnar bevarade. 

1500-tal (Renässans)

Formpressade kakel med reliefmönster uppträder i Norden under 1500-talet. Metoden utvecklades i Tyskland och importen skedde vanligen inte av kakel utan utav kakelformar. Kakelugnarna var murade i flera avsatser, avsmalnande uppåt. De formpressade reliefkaklen hade ofta bibliska motiv men furstemotiv var också vanliga. Motiven var genom importen av kakelformar av tyskt ursprung. Kakelugnarnas reliefkakel hade svarta eller mörkt gröna blyglasyrer. 

 Kakelugn

Illustrationen kommer från affischen ”Kakelugnar i Sverige”. Copyright: Cecilia Björk, Margareta Cramér och Laila Reppen 1993.   

1600-tal (Barock)

Under barocken var kakelugnarna, liksom under renässansen, ofta murade i flera avsatser, avsmalnande uppåt. Kaklen var relativt små och kvadratiska och hade en lägre mönsterrelief än tidigare. Mot slutet av 1600-talet blev det vanligt att kakelugnar placerades i anslutning till öppna spisar, med vilka de hade gemensam rökgång. Tanken var att när elden i spisen slocknat, skulle glöden flyttas över till kakelugnen som skulle ge eftervärme.        

1700-talets början (Senbarock)

Kring sekelskiftet 1700 ersattes reliefkaklen av släta kakel. Kaklen var enfärgade eller mönstermålade i koboltblått mot vit botten. Man använde sig av en vit tennglasyr, som sällan var helt vit utan snarare tonad och krackelerad till sin karaktär. Den blev dominerande under hela 1700-talet. Dekoren gjordes ännu vanligen efter tyska förebilder och kunde bestå av blommor, figurscener eller landskap. Varje kakelplatta på kakelugnen var försedd med samma ornament. Tidens enklare kakelugnar var ofta glaserade i en djupt grön färg. Den gröna blyglasyren var vanlig under 1700-talets förra hälft men användes seklet ut. Till formen var kakelugnarna flata eller runda. 

Delftinspirerat kakelugnskakel, tidigt 1700-tal. Kakelugnarna under det tidiga 1700-talet var enfärgade eller mönstermålade i koboltblått mot vit botten. Dekoren kunde bestå av figurscener, blommor eller landskap. Motivet hade ofta en målad inramning och alla kaklen på ugnen hade samma motiv. Figurmåleriet brukar kallas Delftkakel då det är besläktat med holländskt fajansmåleri. Foto: Mattias Ek

 

close-icon