Till innehållet

Takets konstruktion taklaget

Åstak

Den äldsta och enklaste takkonstruktionen är åstaket. Principen är att kraftiga stockar, en mittås och två eller flera sidoåsar, vilar på gavlarna och på eventuella timrade mellanväggar. På äldre hus är åsarna inknutade i gavelröstet, på senare byggnader är de inlaxade. Konstruktionen hör traditionellt till knuttimrade hus. 

Frilagd takås. Foto: Anna Ulfstrand

Takstolar

Takstolar har funnits sedan medeltiden men blev vanliga först efter 1850. Takstolen möjliggjorde brantare takfall, stora takutsprång och placering av skorstenar mitt på nocken. En enklare form av denna konstruktion kallas sparrtak. Namnet sparre avser den sågade eller bilade virkesdelen som bär taket, även kallad högben. 

Om takstolarna är utförda av sågat virke har de troligen tillkommit under 1900-talet. I äldre takstolar är virket bilat.

Yttertakets konstruktiva stomme och bärningen för taktäckningen, som panel eller läkt, kallas med ett gemensamt namn för taklag.

 Åstak och tak med takstolar. Teckning: Mats Vänehem

Takstolar som delvis renoverats. Stora smedjan i Vira bruk. Foto: Karin Myhrberg

Imponerande taklag i Ösmo kyrka. Foto: Hedvig Bellberg

Takfot

Takfoten är en viktig detalj och en del av husets arkitektur. Utformningen av takfoten beror på huset i övrigt. Ett murat hus kan ha en murad takfotslist och ett trähus en utskjutande takfot. Det vanliga på villor, uthus och smalhus från 1930, -40 och –50 –talen är att takfoten är uppbyggd av trä och försedd med en utanpåliggande hängränna. 

Takfot med profilerad takfotlist, 1925. Foto: Anna Ulfstrand

close-icon