Till innehållet

Exteriör färg och färgsättning

De två kanske främsta färgtyperna inom byggnadsvården är slamfärgen och linoljefärgen. Den första används främst på ohyvlat virke medan den andra används på hyvlade ytor. 

Rödfärgen användes främst på högreståndshus, på 1600- och 1700-talen, men kom från och med början av 1800-talet framförallt att bli landsbygdens traditionella husfärg. Den röda stugan med vita knutar blev något av en nationalsymbol för Sverige i början av 1900-talet. Då nådde också användningen av slamfärg sin kulmen. Idag är slamfärgen ganska populär igen. Den är lättanvänd och mattas bara ur med tiden.

Oljefärgen, oftast baserad på linolja, slog igenom på 1700-talet i städerna. Till en början var man sparsam med den dyra färgen. Ibland målades endast gatufasaden med linoljefärg. Även linoljefärgsmålning används idag mer och mer till allmänt bruk.

När det gäller färgsättning har rött, brunt, grått, mörkgrönt, ljusgrönt och gult förekommit ofta på väggarna genom historien. Vitt har använts till omfattningar. Kring 1930 slog dock funktionalismen igenom. Den renläriga funktionalisten förespråkade endast en färg, nämligen vit. 

Rödfärgskokning, Stora Västanberga.  Foto: Elisabeth Boogh

close-icon