Stadsplanering - Villamattan

Villa, Volvo och vovve är under 1960- och 1970-talen både ideal och norm för familjelivet i enfamiljshuset även om förortslivet ibland ses som en kvinnofälla. Villalivet blir genom de stora grupphusområdena som också uppförs inom ramen för miljonprogrammet tillgänglig för inte enbart den växande medelklassen utan grupper i samhället som tidigare får nöja sig med en lägenhet.

1960-talets grupphusområden

Samma byggföretag som bygger flerfamiljshus bygger också enfamiljshus med utgångspunkt i typritningar, uppförda med standardiserade element i trä eller betong och med rationaliserade effektiva byggmetoder.

Ett litet bygge som visar två hus och ett par träd.
Modell av WP-villan som uppfördes i bland annat Berghem, Järfälla och Ramsdalen, Haninge. Arkitekt var Tomas Warne. Fotograf: Stenbergs fotofirma, Widmark & Platzer.

Planerna antar mer geometriska och rätvinkliga former då grupphusområdena ofta anlades på platt åkermark. Ofta upprepas samma hustyp och planform. Grupphusområdena brer ut sig över stora områden likt mönstrade mattor. Repetition, enhetlighet och enkelhet i såväl stadsplan som arkitektur utmärker tiden. Södersluttningarna utnyttjas för att ge ljusa bostäder. Tätt och lågt till skillnad från högt och glest präglar grupphusområdena. Tomterna är mindre än de styckvist byggda villornas tomter och gränserna är tydligt markerade med häckar eller staket.

Tre hus som står bredvid varandra, en buske syns i förgrunden.
Villamattan breder ut sig i Ramsdalen, Haninge. WP-villor fotograferade 1969. Fotograf: Okänd, Widmark & Platzer.

Till Salemstaden flyttar dryga 2 000 familjer in i enfamiljshus och radhus mellan 1966 och 1971 då området är färdigbyggt. Här lever familjerna nära varandra, både fysiskt och socialt med gemensamma gårdsfester, syjuntor och barnaktiviteter. Lekplatser anläggs i de grönområden som planeras mellan grupphusenheterna.

Det är mycket folk och de verkar ha kalas. Några går på ett par stolpar.
Familjefest sommaren 1967 i grupphusområdet Berghem i Järfälla. Fotograf: Harry Arvidsson, Stockholms läns museum.

Omkring grupphusområdet löper matargatan som leder trafiken från bostadsenheternas gemensamma parkeringar och garagelängor och (återvändsgator) och vidare till centrum, arbetsplatser, externa köpcenter, speciellt planerade för bilburna, andra förorter och ut på motorvägarna ut i landet. Riktlinjerna i SCAFT (Stadsbyggnad, Chalmers, Arbetsgruppen för Trafiksäkerhet) styr planeringen. På andra sidan matargatan hittar vi flerfamiljshusområdet och däremellan skolan som enligt tidens politik skulle låta barn från olika socialgrupper träffas. Segregationen mellan områdena börjar märkas och enformigheten kritiseras.