Stockholms läns museum
Stockholms läns museum

Munat

Munat

Konstnärer: Gösta Lindqvist, Rolf Palm

Tillkomstår: 1964

Material: Betong


Kommun: Huddinge

Besöksmålstyp: Offentlig konst

Adress: Solhagavägen 6 i Vårby

Närmaste SL-hållplats: Masmo tunnelbana

Abstrakt konst på betongvägg. Bitar av betong i olika färger som tegelrött, guld och blått bildar ett oregelbundet mönster.

©Gösta Lindqvist och Rolf Palm/Bildupphovsrätt 2025. Foto: Rebecka Walan

Munat är ett av de åtta konstverken på byggnaden Ormen långe i Masmo.

Bitar av betong är utspridda över väggytan, till synes utan ordning. De är målade i blått, rött och guld. Konstverket är abstrakt, men vi människor brukar ändå försöka bringa ordning i det till synes slumpartade genom att associera till något igenkännbart. Vad liknar det? Finns det någon koppling till verkligheten?  

Konstnärerna har här gett oss en ledtråd. Vad händer om vi vänder på titeln Munat? Jo, det blir Tanum, alltså den plats i Bohuslän som är känd för sina hällristningar. Här har bilder knackats in i berghällarna 1700—300 år före Kristus. Bilderna föreställer människor, skepp och djur. Här finns också cirklar, vagnar, träd och plogar. Hur bronsåldernas människor valde sina motiv vet vi inte. Ibland ligger bilderna ovanpå varandra vilket ytterligare försvårar tolkningen.

I området finns två stora hällar. Den ena heter Fossum och den andra Balkan. Balkans mest kända motiv är den så kallade Solhästen. Ristningen består av en häst med en stor rund skiva fäst vid manen, och den vanligaste tolkningen är att det är en häst som drar solen över himlavalvet. Förutom hästen finns på hällen också bilder av skepp, människor, träd och andra djur.  

Är det en häst vi ser här på väggen i Masmo? Med den guldfärgade betongbiten som öga? Eller spelar en önskan om att läsa in något som är hämtat från verkligheten in i tolkningen? Vad tycker du att konstverket liknar?   

 

Ormen långe

Ormen långe är en 300 meter lång byggnad som slingrar sig efter Masmo-berget. Den är döpt efter ett vikingatida skepp känt för sin storlek som var 37 meter långt. När byggnaden stod klar 1964 var Ormen långe Storstockholms största bostadshus med 408 lägenheter som skulle rymma 1200 människor. Arkitekt var Andreas Carstens. Storskaligheten blev kritiserad, bland annat för att så många som 400 barn skulle trängas på ett litet område. Ett sätt att tillmötesgå och blidka kritikerna var att införa konst på byggnaden. Med konstverk vid portarna skulle det också bli enklare för de boende och deras barn att hitta hem. Fastighetsbolaget Huge utlyste en tävling och fick in över hundra bidrag. Av dessa blev åtta utvalda.  

Konsten

På fasaden finns åtta väggfält med konstnärlig utsmyckning av lika många konstnärer. Två portar delar på ett konstverk, eftersom byggnaden sammanlagt har sexton ingångar. Alla verk är från samma år då huset byggdes. Konstverken är också lika stora, 14 kvadratmeter, och gjorda på samma nivå på byggnadens socklar. Tack vare att de är i ögonhöjd är de lätta att se, de flesta har också taktila värden då det finns reliefverkan i flera av verken.  

Konstverken är gjorda av betong eller mosaik. Verken är mer eller mindre abstrakta och titlarna underfundiga på ett för 1960-talet typiskt sätt, som till exempel XYZ, Oktett G, TU och Miklagård. 

Eftersom konstverken hör ihop med portuppgångarna kunde, och kan ännu, de boende relatera till konsten. Att ett av verken heter Att hitta hem är ingen tillfällighet och signalerar just att Ormen långe var en storskalig byggnation för sin tid där man behövde hjälpa de boende att hitta rätt.  

Ett kulturarv

Konstverken har hållit väl över tid, både det konstnärliga uttrycket och materialmässigt. Konsten på Ormen långe är ett fint exempel på satsningen på så kallad byggnadsanknuten konst. Byggnaden och konsten är en del av kulturarvet. Tillsammans bildar de ett unikt sammanhang som minner om folkhemmets historia, och som även pekar framåt för framtidens boende.