En kvinna håller ett litet barn i sin famn. Hennes huvud är böjt så att hennes ansikte skyddar barnet. Kvinnan är klädd i klänning och har en sjal över axlarna. Håret är uppsatt i knut. Barnet är lindat något som liknar en filt. Uttrycket är ömsint och beskyddande.
Tre gestalter
Bakom kvinnan med barnet står en flicka. Hon har huvudet gömt mot kvinnans axel. Även om vi inte kan se hennes ansikte uttrycker kroppshållningen sorg. Vi kan ana och nästan höra hennes snyftningar. Hon har klänning och är barfota. Genom titeln förstår vi att det handlar om en mor och hennes två barn. Mamman håller om det lilla barnet och flickan håller om mamman.
Andra skulpturer på samma tema
Skulpturen finns i en liten park vid Nora torg där den under sommartid är omgiven av träd och grönska. Det är så lummigt att det kan vara svårt att få syn på den. En liknande skulptur av Carl Eldh finns som heter Mamma tröstar Lillan, men den kompositionen saknar den stora flickan. Han gjorde också en liggande naken kvinna som håller om sitt barn, med titeln Moderssorg. Temat med den sörjande modern var något han utforskade under tiden i Paris där han vistades 1896—1903.
Skulpturens historia
På Carl Eldhs Ateljémuseum finns en annan uppgift om titeln på skulpturen på Nora torg. Där står att skulpturen heter Sörjande mor och även att skulpturen förut varit placerad i Trygghuset som ligger vid Humlegården i stan. Här står också att den flyttats till sin nuvarande placering på 1980-talet. Trygghuset är ritat av arkitekten Erik Lallerstedt och stod klart 1910. Byggnaden var ämnad för Svenska lifförsäkringsanstalten. För att ge huset ett unikt uttryck anlitade Lallerstedt konstnären Carl Eldh till att bidra med inredningen, som detaljer i trapphuset och lampor. Konstnären gjorde då också ett par skulpturer. Här hade Mor och barn en annan funktion. Skulpturen signalerade omhändertagande som gick i linje med vad försäkringsbolaget ville förmedla. Hur skulpturen hamnat i Danderyd är ännu inte klarlagt.
Vad har hänt?
Titeln Sörjande moder stämmer bättre överens med skulpturens uttryck än Mor och barn. Men vad har hänt? Är kanske det lilla barnet sjukt, eller till och med dött? Det finns ett svårmod. Det är inte svårt att föreställa sig att både modern och den stora flickan gråter. Att flickan är barfota leder också tanken till fattigdom. Den lilla gruppen är ömsint skildrad.
