Att fånga en plats

Jag har jobbat på Stockholms läns museum sedan 2016 och har arbetat lika länge med projektet Platsverkstan. I höstas lanserade vi den digitala utställningen Kungens kurva stories som är ett resultat av projektets verksamhet i Kungens kurva. I den här bloggtexten ska jag ta dig med på en tur till Kungens kurva och ge dig ett smakprov på hur det kan gå till när vi arbetar med insamling av material, och att hitta ingångar till vad som senare ska bli en utställning.

I projektet Platsverkstan riktar vi i tur och ordning fokus mot de så kallade regionala stadskärnorna. Det här är platser i Stockholmsregionen som är särskilt viktiga för länets utveckling. Det byggs nya bostäder och man vill locka människor till platsen. Det pågår med andra ord stora förändringar här med siktet inställt på framtiden. Men vad är platsen idag? Vilka minnen och berättelser finns här? Genom Platsverkstan undersöker och dokumenterar vi platserna och 2019 hade turen kommit till Kungens kurva.

Tidigare har vi varit på platser som Märsta, Flemingsberg och Barkarbystaden, platser där det bor människor. Men Kungens kurva? Oj, tänkte vi. Hur ska vi kunna samla berättelser härifrån? Ett enda stort handelsområde, kan det verkligen finnas något att berätta härifrån? Nåväl, detta måste undersökas. Jag och två andra kollegor från museet anländer till platsen en solig septembermorgon för drygt ett år sedan. Med pennor, papper och mobiler i högsta hugg ger vi oss ut. Vi försöker se på platsen med nya ögon, bortom det mest uppenbara. Inför det som så småningom ska bli utställningen Kungens kurva stories letar vi ledtrådar. Hur ser det ut här, egentligen? Och vilka spår av människor kan vi hitta? Vilka lager av historia går att finna? Här är ett utdrag ur mina anteckningar:

”Utanför IKEAs entré står vi en stund och tittar. Så öde, bara en stor tom yta. Storskaligt. En riktig bilplats, finns det inga bänkar att sitta på? Det borde finnas ett konstverk här, eller en fontän? En joggare springer förbi. Vem joggar här? Människor går med sina lastade vagnar med varor från möbelvaruhuset. En palm sticker upp bakom något vitt och stort. Till höger om entrén lägger vi märke till tre stora gamla ekar och en björkdunge. Vi tittar oss omkring och ser skogen som sticker upp bakom Segeltorp, och träden utanför IKEA fårplötsligt ett sammanhang och hänger ihop med skogen. Träden bär också vittne om att platsen sett helt annorlunda ut innan köplador och vägar skar genom landskapet. En truck fullastade med kundvagnar kör förbi. Vi vänder söderut och fortsätter gå längs med fasaden på Kungens kurva shoppingcenter.

Fortsätter gå mot nedlagda Toys’r’us. Stannar till vid ett slags naturområde. I en liten bäck samsas en vält kundvagn med diverse skräp. Vi får syn på en slags rund byggnad och när vi stannar upp och tittar lite närmre ser vi att det sitter människor på bänken. Skulle vi passa på att också prata med folk nu när vi är här? Lite oplanerat, men vi tar tillfället i akt. En kvinna på bänken säger att hon är från Polen och inte kan svenska. Vi siktar vidare mot två herrar som sitter vända mot solen och lutar sig mot byggnaden som är en mobilmast. Den ena reser sig raskt och försvinner när vi kommer. Den andra mannen sitter kvar. Vi presenterar oss. Han verkar tycka det är trevligt att prata med oss. Det visar sig att han heter Tommy Moberg. Han brukar ofta sitta här säger han, som en oas här i området. En fin plats vid det lilla vattendraget. Alldeles lugnt och allt oljud stängs liksom ute. Man hör vinden rassla i träden och Tommy berättar att han brukar se vattenråttor och änder bland vassen. Vattnet är alldeles rent, källvatten som rinner ur ett litet rör. Men han har inte badat, säger han och skrattar. Samtalet blir mer och mer i form av en intervju och vi får veta att han bor i Erikssons gamla byggnad, högst upp. Det finns olika typer av boenden, familjer och andra är avskilda från varandra. Han bor högst upp och har bott där sedan maj 2019. Tidigt på morgonen hör han ljud från bygget som drar i gång. De ska bygga en park utanför, säger han.

Vi går vidare och utanför Lager 157 ser vi några food trucks. Vad händer här? Vi närmar oss och en pratglad man kommer ut. Han heter Jesper och har stått med sin vagn i Gamla stan i 20 år och är känd för sina kryddstarka korvar. Helldogs heter företaget. När coronan kom uteblev hela hans inkomst och han har inte kunnat betala hyran berättar han. Sedan fick han nys om den tomma parkeringen i Kungens kurva och efter många vändor lyckades han tills slut ta reda på vem som ägde marken. Nu hyr han här och har också fått dit fler vagnar och håller på att fixa en ny vagn med vedugnspizza.

Ett spegelblankt klot på en stensockel.

Hur ska vi kunna berätta om allt spännande vi upptäcker här? Kanske svaret finns i en spåkula utanför Heron city. Foto: Moa Beskow.

Vi fortsätter in i skogen bakom Stadsmissionen. Vi hittar mycket skräp och vad som ser ut som elsladdar av olika slag.  Vi funderar på om någon kanske har försökt utvinna koppar. Vi ser kläder, eldstäder, någon har ställt en liten turkos plastuggla på en sten. Cement, asfalt och betong överväxt med mossa. Kundvagnar, skor, kläder. Något som ser ut som en boplats. Kläder upphängda. På tork? Vi går en runda i skogsdungen och kommer ut på andra sidan, mot avspärrningarna där det håller på att byggas bredvid Kungens kurva shoppingcenter och mot Heron city. Bredvid skogsdungen står två husvagnar uppställda. En bil med förtäckt framruta. Kanske bor det människor här?”

Under året som gått har vi fortsatt vårt sökande efter historia, samtid och framtid i Kungens kurva. Förutom Tommy och Jesper har vi hittat fler människor som kan berätta om platsen. Vi har letat i arkiv och sökt i historiska källor och i september i år blev den digitala utställningen färdig för dig att ta del av. Kolla in Kungens kurva stories här på vår webb.

Nu tar vi oss vidare mot nästa plats; Haninge. Undrar vad vi kommer hitta här? Följ oss på sociala medier så får du veta mer!

Länk till utställningen Kungens kurva stories>

 

 

 

 

 

 

close-icon