Djur i konsten 

De sover, de leker, de hänger och klänger. De dyker upp lite varstans och har gjort så sedan lång tid tillbaka. Djur i konsten tycks vara ett älskat motiv.

Bortom kön och ålder

I Täby charmas vi av djuren i Vänortsparken. Ett litet spökdjur som klamrar sig fast i en stång och stirrar på oss med stora ögon, en tamadua som hänger i en annan stång medan en wallabee lugnt lutar sig tillbaka med en uppslagen bok i knät. Konstnären Eva Fornåå säger att djur är intressanta eftersom vi inte kategoriserar dem lika lätt som människor. Ålder och kön underordnas djurens uttryck. Jag håller med. Huruvida spökdjuret är en hane eller hona känns inte särskilt viktigt, inte heller hur gammal den är. Det som framträder är hur liten den ser ut, hur hårt den håller i stången, de stora ögonen och det busiga leendet. 

Spökdjuret. ©Eva Fornåå/Bildupphovsrätt, Foto: Eva Dahlin 

Hästar med olika uttryck

På en av utegårdarna i Flemingsberg kämpar en häst för att resa sig upp. Den är gjord av Asmund Arle, och hästar var ett återkommande tema i hans konstnärskap. Men hans hästar liknar inte de vi brukar se i stadsrummet, som till exempel den stolte hästen som Gustav II Adolf rider på mot Stockholms slott. Arle skildrar det sköra, det utsatta hos djuren. Hans uppväxt på en bondgård spelar in. Han glömde aldrig när han som liten pojke fick se ett dräktigt sto som döttskäras upp för att det döda fostret skulle plockas ut.  

Häst som reser sig. ©Asmund Arle/Bildupphovsrätt 2020, Foto: Rebecka Walan 

Intresse för det ursprungliga

I Märsta får man speja ordentligt för att upptäcka djuren vid gångstråket som löper vid vattendammarna. Högt uppe i en lyktstolpe hittar vi en liten gorillaunge av Hanna BelingOm du vill slå dig ner på en av parkbänkarna får du vackert dela den med en liten näsbjörnsunge som obekymrat vandrar omkringEtt signum för Belings skulpturer är ögonen som framträder på ett särskilt sätt. Inte sällan gnistrar de eftersom konstnären ibland använder stenar till just ögon. För att kunna skulptera den lilla gorillan lånade konstnären en uppstoppad gorilla från Naturhistoriska riksmuseet. Hon är intresserad av det ursprungliga, det primitiva hos djuren. 

 

Gorillaunge. ©Hanna Beling/Bildupphovsrätt 2020, Foto: Elisabeth Boogh 

Varför djur?

Varför är djur ett så älskat motiv i konsten? Handlar det om att vi sedan urminnes tider har omgett oss med djur? Eller är det tvärtom så att antalet djur runt omkring oss har minskat och att vi därför har ett behov av dem, och att detta uttrycks genom konsten? 

Om vi vill hitta äldre djurbilder kan vi gå ända tillbaka till grottmålningarnas tid. Hästmålningarna Lascauxgrottan i Frankrike är daterade till c15 000 f.Kr, liksom djuren Altamiragrottan i Spanien.  Djur i konsten har alltid fascinerat människor. Vad dessa målningar har haft för syfte kan ingen veta eftersom det inte finns några skriftliga källor från den här tiden. En del tror att målningarna har tillkommit i jaktmagiskt syftedet vill säga att tron på att måla ett djur skulle leda till att det lättare gick att fånga. Men det är en spekulation. Ingen vet. Själv tänker jag att det kan ha varit så att någon i befolkningsgruppen hade stor lust att måla, en person som tyckte om att uttrycka sig, alltså en slags konstnär, och att den personen hade svårt att stå emot en tom vägg i grottan. Djur var ett motiv som låg nära till hands, de fanns runtomkring och var viktiga. Att skapa konst utifrån det som upptar människors tankar görs också idag. Det är mänskligt.  

På ett berg i Gustavsberg travar Aline Magnussons två bronshästar – Stella och Watson. Aline berättar att det är ett sto med sin fölunge. Liksom Asmund Arle växte Aline Magnusson upp på en gård, den låg på Irland, men hennes hästar uttrycker inte skörhet utan istället frihet där de springer högt uppe på berget. 

I Brageparken i Haninge finns en skulptur av en hind med ett litet kid. Mamman spejar vaksamt medan ungen försöker dia. Arvid Knöppel har gjort flera djurskulpturer runt om i landet. Han tillbringade många timmar på Skansen där han tecknade av olika djur. Så småningom inrättade han ett reservat i Värmland där han i lugn och ro kunde iaktta djuren.  

På Beckomberga skolgård ligger en luffarspindel och sover lugnt i en sovsäck. Den märker inte av barnen som leker kull runtomkring, eller de som sitter ovanpå och pratar i lugn och ro. Lisa Jeannin har gjort spindlar i olika former ända sedan 2003 då hon valde spindeln som sitt alter ego. Hon berättar att luffarspindeln är en art som fått sitt namn eftersom den verkar ha luffat in till Sverige. Den påträffades först vid järnvägsrälsar och vid ÖresundsbronJeannin tänker att den är resenär som sett och upplevt saker. Spindlar finns också i hennes animerade filmer. När jag intervjuade konstnären 2019 sa hon så här om sina spindlar:  

“Den är ett slags självporträtt, en konstnär som väver. Det är en skör existens, rätt vad det är kan spindelnätet bara försvinna. Spindeln ser också ur ett annat perspektiv. Den kan hänga upp och ned, det den befinner sig i är ingen stabil konstruktion, inget är konstant för spindeln. Den skapar också sin egen verklighet. “ 

Temat djur förenar konstnärer inom olika genrer. Det finns både inom beställd och obeställd konst, som i gatukonst. Ett exempel är Klisterpeters fint tecknade rådjur som du kan hitta lite här och var i Stockholm. 

Även om djur är ett tema i konsten så har varje konstnär sina skäl, sin lust och drivkraft för att skapa djur i olika former och med olika uttryck. 

Vilka djurkonstvek har du sett? Finns det någoteller några, i närheten av där du bor? Och vilket uttryck och vilken känsla tycker du att de förmedlar? Berätta gärna för oss i kommentarsfältet. Kanske kan du gå på djurspaning tillsammans med någon nu när värmen är här. Får du lust att teckna av djuren får du gärna dela med dig av bilder här. 

Länktips: 

https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/hind-med-kid/ 

https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/nasbjorn-liten-gris-och-gorillaunge/ 

https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/djur-i-vanortsparken/ 

https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/stella-och-watson/ 

https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/hast-som-reser-sig/

Om skribenten

Rebecka Walan

Rebecka Walan arbetar på Stockholms läns museum som konstintendent med särskilt ansvar för förmedling av offentlig konst.

Skriv en kommentar

E-posten publiceras inte, obligatoriska fält är markerade med *

close-icon