En kulturmiljö nära dig

Nu när Covid-19 härjar och tvingar oss till hemarbete och möjligen en utflykt till och från närmaste matbutik finns all anledning att hitta nöjen hemmavid. Själv njuter jag av promenader i mitt närområde och förundras över hur genomtänkt hela miljön är.

De allra flesta av oss har tillgång till inte bara naturområden runt knuten, utan också till kulturmiljöer av olika slag. Det mesta i byggd väg som vi bor och lever i utgör en kulturmiljö av något slag. Det är bara en fråga om hur vi betraktar vår omgivning. Den kanske varken är q-märkt eller byggnadsminnesförklarad men har kulturhistoriska värden att uppmärksamma. Sätt på er antikvariehatten och häng med.

Var bor du? Själv bor jag i en lägenhet från 1947 i en förort strax söder om Söder. Det är ett enkelt hus i tre våningar med sadeltak i lertegel. Ingen märkvärdigt men gediget och genomarbetat. Huset är murat av lättbetong. Fasaden är putsad med cementbruk i en grågrön nyans, porten är av ek och fönstren var, innan de byttes ut för ett antal år sedan, vita kopplade bågar av trä med två lufter. Jag liksom mina grannar har balkong, vilket när byggnaden uppfördes hade blivit standard. En god bostad, välplanerad och luftig med sina 2,60 i takhöjd, två tilltagna sovrum och en rymlig klädkammare. I all sin enkelhet är huset typiskt för sin tid och har arkitekturhistoriska värden att bevara. Hur ser din bostad ut och var ligger den? Vad betyder området för dig och vad kan du lära dig av det? Titta runt omkring dig och fundera över när och hur din bostad planerades och varför den ser ut som den gör.

Bor du i en bostad från 1900-talets andra hälft och den ligger i en tätort eller förort till Stockholm, är det stor sannolikhet att den är planerad av en arkitekt. Att området den ligger i planerades av kommunens planarkitekter och att du har gångavstånd på max 10 minuter till en tunnel- eller pendeltågstation. Det gäller även om du bor i villa på Lidingö eller i lägenhet i Sollentuna. Från 1910-talet kom arkitektkåren i Sverige att bli alltmer intresserade av bostadshuset som arbetsuppgift, något som inte var fallet tidigare. Och från 1930-talet ägnade en majoritet arkitekter sig åt att både rita hus och planera hur ett trivsamt bostadsområde skulle organiseras och var det skulle placeras.

Jag går ut ur min tunga port av ek och tittar på tallarna på gården. Runt hörnet ligger vad som skulle kunna vara naturlig natur men det är det inte. Växtligheten på gårdarna, grönytor och grönstråk med lekplatser och gångstråk är precis som bostadshusen genomtänkta och avsedda för de promenader vi nu i vår virusisolering kan ägna oss åt. Såväl gårdar, grönytor som skogsområden är planerade av trädgårds- eller landskapsarkitekter. Här har vi en ofta förbisedd kulturmiljö att njuta av. Stammar över en viss diameter sparades, tallskog kompletterades med lövträd, buskar planterades längs husen för att mjuka upp övergången mellan hårda ytor. Perenner planterades för att ge färgvariation och lysa upp uterummens gröna nyanser. En typisk kulturmiljö från 1900-talets mitt alltså som ringar in begreppet kulturmiljö: en miljö som är påverkad av mänsklig verksamhet och aktivitet. På Riksantikvarieämbetets hemsida kan du läsa mer om kulturarv och kulturmiljö https://www.raa.se/kulturarv/definition-av-kulturarv-och-kulturmiljo/

Lekskulpturen Vikingaskepp av konstnären Kerstin Kjellberg-Jacobsson i förgrunden, Sköndal. Foto: Lenita Gärde

Lägenhetens planlösning, bostadshusets läge i förhållande till stad och förortscentrum med butiker, skola, bibliotek och kollektivtrafikförbindelse, placering i naturen och i relation till kvarteret i övrigt är resultat av efterkrigstidens bostadspolitik och den forskning som genomfördes vid Hemmets forskningsinstitut, KTH, Chalmers och Svenska Slöjdföreningen från 1930-talet och framåt. Mänsklig aktivitet och verksamhet som sagt. Genomtänkt var ordet.

Vill du veta mer om ditt bostadsområde, undersök detaljplanen för ditt område och bygglovsritningarna. Du hittar dem hos din kommun. Du kan också läsa mer om bostadsarkitektur och planering på vår hemsida under rubriken Byggwebben.

 

Om skribenten

Stina Hagelqvist

Stina Hagelqvist arbetar som bebyggelseantikvarie på Stockholms läns museum.

Skriv en kommentar

E-posten publiceras inte, obligatoriska fält är markerade med *

close-icon