Betong – en surdeg?

Utan betong stannar Sverige – bokstavligen. Mycket av vår infrastruktur som broar, vägar och kulvertar liksom en majoritet av vår bebyggelse från 1900-talet är utförd i betong. Betong byggde välfärds-Sverige men den åldras, vittras och smutsas. Det är inte alltid vackert, men det skulle det kunna vara. Nyligen genomförde Hantverkslaboratoriet i Mariestad en kurs i hur betong ska renoveras, sannolikt den första och förhoppningsvis inte den sista. Kunskapen om hur betong ska underhållas och behandlas är koncentrerad till ett fåtal specialister medan behovet är enormt. Betongbyggnaderna far också illa i debatten och beskylls för allt från att vara bara fula till att också vara skadliga för vår mentala hälsa.  

Betong är något av en surdeg: klimat- och miljömässigt, antikvariskt och dessutom rent faktiskt. Den kräver likt en deg, handpåläggning. 

Bergshamra kyrka, 1962. Arkitekt: Georg Varhelyi. Foto: Mattias Ek. 

Problemområden 

Tillverkningen av betongens bindemedel – cement, bidrar starkt till växthuseffekten genom den stora mängd koldioxid som släpps ut dels när kalksten som bildar cement hettas upp, dels av de fossila bränslen som används i cementugnarna. Enligt Naturvårdsverket bidrar tillverkningen av cement till 19% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Kalkstensbrytning och sandutvinning påverkar vidare närmiljön på lokal nivå, och brotten lämnar stora sår i naturen. Men utan betongen stannar inte bara Sverige utan hela världen. Betong är idag världens mest använda byggnadsmaterial. Vi har dessutom, för att hålla oss inom Sveriges gränser, ett enormt stort byggnadsbestånd i betong, minst en miljon bostäder, som idag behöver tas om hand.  

Så hur ska vi förhålla oss till ett byggnadsmaterial som har en så stor påverkan på klimatet och dessutom mycket begränsad livslängd? För trots betongens beständighet bryts materialet ned och skapar svårlagade sår i konstruktion och yta. Det är både etiska och estetiska frågor som betongantikvarien behöver ta ställning till. Betong är ett känsligt material och behöver behandlas därefter, som en surdeg – enligt recept och med stor noggrannhet och varsamhet. 

Under kursen om hur betong ska renoveras fick vi se betongsår, betongskador och betongbyggnader som farit illa och förvanskats. För trots betongens robusta karaktär och hållfasthet är betong både sprött och ömtåligt. Varje delmaterial och delmoment i betongtillverkningen behöver sin särskilda hantering och bidrar på olika sätt till slutresultatet. Receptet är centralt, gjutningen behöver utföras enligt särskild instruktion, liksom vibrering, härdning och ytbehandling. Det får inte vara för varmt under härdning och inte heller för kallt. Gjutformen måste ha särskilda egenskaper eftersom den påverkar betongens ytkaraktär, ibland oavsiktligt.  

Betongbyggnadernas skilda karaktär ställer antikvarien inför flera frågor rörande hur konstruktion, detaljer och inte minst ytstruktur ska tas om hand under rivning, rekonstruktion och renovering?  

Betongens innehåll och utseende 

Betong är en komposit. Det betyder att den är sammansatt av flera olika material, varav bindemedlet cement är ett. Vatten ett annat. Sand ett tredje. Ytterligare ingredienser behövs för att påverka betongens egenskaper. För att göra betongen frostsäker eller vattentät bland annat. Mängden och egenskaperna hos respektive delmaterial påverkar betongens kvalitet och utseende. Det är helt enkelt många komponenter att hålla reda på när betongen går sönder, för det gör den, förr eller senare. Och då behöver den lagas.  

 

Bergshamra kyrka. Detalj av vägg interiört. Betong gjuten med ohyvlade brädor. Foto: Mattias Ek

Förutom kalkstenens kemiska innehåll som bland annat påverkar cementens kulör har ballasten stor betydelse. Ballasten bidrar förutom till bulk, till slitstyrka men framför allt till betongytans karaktär. Och det är nu betongens variations- och nyansrikedom blir tydlig. 

Ballastens storlek, färg och form kan fullkomligt förändra en byggnads uttryck. Vita släta finkorniga fasader med stor andel finmald ballast kan anta en närmast abstrakt prägel på håll. Betongelement med frilagd mjuk bärnstensfärgad sjösten får händer att smeka över ytan. Småkorniga ytor löses på nära håll upp i en färgkaskad av röda, orange och gråa prickar och ser på långt håll ut som en varmgrå textil. Kontraster mellan släta och skrovliga ytor lurar ögat att se två olika kulörer. Slipad och polerad, frilagd, ballast närmast glänser i solsken och skimrande glimmer reflekterar solens strålar när de träffar ädelsputsens släta yta. Valet av ballast ger oändliga estetiska möjligheter, för att inte tala om den rikedom som avtryck av gjutformens yta kan medföra.  

Med lite god vilja finns det skönhet även i ett platsgjutet parkeringshus. För att inte tala om gamla Arkitekturskolan på Östermalm. 

Betongens nyansrikedom, den stora variationen på uttryck och särskilt konstruktiva möjligheter har gjort betongen till ett flexibelt och funktionsdugligt byggnadsmaterial som har format stora delar av 1900-talets kulturarv, inte minst miljonprogrammet. Detta är nu åldrat och behöver tas om hand. Handpåläggning gäller om inte betongens gråskala och nyansrikedom ska gå förlorad. När viktiga betongmonument förvandlas till det sämre, ett flertal kulturhistoriskt värdefulla betongbyggnader i Stockholmsområdet har redan förvanskats medan andra står inför kraftiga förändringar, behöver betongens kulturhistoriska värde uppmärksammas. Värna om en betongbyggnad nära dig! 

Om skribenten

Stina Hagelqvist

Stina Hagelqvist jobbar som bebyggelseantikvarie på Stockholms läns museum.

Skriv en kommentar

E-posten publiceras inte, obligatoriska fält är markerade med *

close-icon