Återskapade kvinnoplagg från 1930-talet

Namn: Karin Wennerberg, förpackningsdesigner

Tidsepok: sent 1930-tal

Social status på dina kläder: Övre medelklass

Vad har du på dig?
Jag skall kanske börja med att kommentera att jag har smink. Det är inte massor men det är puder, lite rouge, läppstift, en aning svart på ögonfransarna och ögonbrynspenna. Givetvis enligt 1930-talets ideal. 

Men när det kommer till kläder så startar jag med det understa. Jag har en lång behå, det är helt enkelt en behå som inte slutar direkt under bysten utan är lite längre och slutar i midjan. Den är mjuk men hjälper ändå till med hållningen och ser till att skapa en fin form.  Jag har korta mamelucker, så kallade pettipants. Sen har jag också strumphållare. Vilket är ett måste för att kunna hålla strumporna uppe, det här är ju tiden innan strumpbyxor! Mina strumpor kommer ur en ask oanvända originalstrumpor från tiden innan nylon blev allmänt tillgängligt på den svenska marknaden efter kriget, de är i en blandning av silke, viskos och bomull. De rynkar sig så där fint vid fotleden, som bara strumpor med sydd söm utan stretch gör. 

Den puderfärgade underklänningen är i ett viskostyg, med lite hålsömsbroderier över bysten, och den räcker mig ner till knät. Skråddskuren, vanligt tunt viskostyg, tuskaft. Jag har haft tur och lyckats köpa underkläderna. Alla är gamla, antingen ungefär samtida eller lite senare i modeller som stämmer för tiden. Den här tiden är inte så långt bort och det finns mycket originalplagg kvar fortfarande. Jag har också sytt egna underkläder för tiden, men det är inte dom jag har på mig idag. Men det går att sy egna, det är nog bra att säga det, så att man inte blir avskräckt att sy sig kläder från den här tiden för man inte hittar underkläder i rätt storlek eller så.

Blusen har jag sytt själv. Den är sydd av ett smalrandigt bomullstyg. Modellen är kort med en kort ärm med en diskret puff över axeln. Den har insnitt fram och bak för en mer kroppsnära passform. Ärmarna är lagda så att ränderna ligger horisontellt istället för lodrätt, ett effektivt sätt att spara tyg men också att skapa ett utseende typiskt för tiden.

Min kjol har jag sytt av ett svart ylletyg med tydliga kypertränder. Modellen på kjolen är A-formad och ganska slät. Den räcker min precis under knät. Den har en fast linning och stängs med en knapp mitt bak där också en dragkedja är infälld. Den har också en liten ficka precis under linningen. Kjolen är ofodrad. Underklänningen ersätter foder, underklänning var vanligare än fodrade kjolar.

Min jacka som jag har på mig är en klassiskt skräddad jacka. Den är sydd i så kallad kavalleritwill. Kavalleritwill är det tyg som användes till uniformer, särskilt ridbyxor, eftersom den där speciella dubbla kypertbindningen ger en del stretch även med stumma fibrer. Det är ett korpsvart ylletyg med ett ganska tungt fall. Alltså helt perfekt till en dräktjacka! Jackan har en krage med ganska stora slag, precis som tidens mode anbefaller. På bröstet är två bälgfickor med ficklock. Under dessa har jag sytt två infällda fickor med ficklock. Ficklocken på de båda fickorna ser givetvis likadana ut. Samtliga fickor stängs med stora knappar. Det är samma sorts knappar i framkanten på jackan. Dom är stora svarta plastknappar. De är av den där typen som imiterar flätade läderknappar. Foderet i jackan är i ett vinrött foder i viskostyg. Det är en snygg kontrast mot den mörka jackan. 

På slaget sitter en stor brosch. Den lättar upp en annars rätt mörk klädsel. Broschen kommer från Etrusceana, ett märke som producerades av Rice Weiner år 1941, med inspiration hämtad från Alexander Kordas storfilm ”Thief of Baghdad”. Hatten är från sent 1930-tal, den är av ull. Skorna är också ett par originalpumps och de är tillverkade i patentläder.  Pumpsen är sent 30-tal eller tidigt 40-tal. Det var det hela! 

Material: Ylle, bomull, viskos, silke.

Hur har du jobbat med dina kläder?
Dräktjackan är sydd för några år sedan, med en annan kjol i samma tyg som är lite för snäv för att passera helt som sent 1930-tal. Den är kraftigt inspirerad av flera av mina autentiska 1940-talsuniformer, inklusive det typiska uniformstyget ”kavalleritwill” med sin typiska yllediagonal, och sydd med ganska tidstypiska skrädderi- och tidiga konfektionstekniker. Jag använder den periodvis mer som ytterplagg och periodvis mer som dräktjacka för inomhusbruk och flyttar knapparna hit och dit efter olika behov – de behöver egentligen flyttas igen just nu. Kjolen tillkom lite senare för att jag ville ha en ledigare, mer A-linjeformad kjol som skulle funka till. 

Blusen är snålsydd av en överbliven bit skjortbomull som jag tyckte mycket om, och har en skjortblusklänning i. Det fanns för lite för att det skulle räcka till en blus som går att stoppa in i kjolen, så jag gjorde en lite västliknande utanpåmodell som jag vet att det finns kommersiella mönster att köpa till från den här perioden, med ärmar lagda på tvären för att klämma ut så mycket som möjligt ur tyget jag hade. Det blev en del skarvande både här och var. Knapparna är gamla i både jackan och blusen. Alla tre plaggen ingår i min vardagsgarderob.

Jag använder återigen gärna äldre konstruktionssystem. För den här perioden utgår jag gärna från Harriet Pepin’s Modern Pattern Design från 1942, bland annat.

Hatten är en makalös svensk hatt från sent 1930-tal som har tillhört en väns mormor, en fullkomligt makalös present tillsammans med några andra hattar från samma tid, bland annat en dramatisk Jean Patou- hatt. Ingen i den familjen kunde ha hattarna, som är små i storleken, eller hade någon användning för dem, så jag fick dem. Det är och förblir något av det mest fantastiska jag någonsin fått i den vägen, och just Patou-hatten är en dramatisk favorithatt som jag använder så ofta jag kommer åt. Den här är lite mer lättburen, men lika rolig.
Skorna har en liten platå, som är populärt runt 1940.

Inspiration:
Jag inspireras av dräkter och uniformer från tiden strax innan och i början av beredskapsåren. Jag kikar lite extra på Svenska m/1942 kv, Svenska Röda Korsets m/1939 och m/1941, Schiaparellis skräddade dräkter från sent 1930-tal. Här är två exempel på de plagg som jag har inspirerats av. Både en svensk och en och en fransk

Skor?
Pumps i patentläder med liten platå, sent 30-tal eller tidigt 40-tal, just dom här har jag köpt på second hand.

Hur lång tid har det tagit dig att få ihop allt till denna outfit?
Det är alltid svårt med tidsuppskattningen. Men jag har lagt en hel del arbetstimmar på framför allt jackan. Det har blivit några års letande och allmänt intresse för att samla ihop underkläder, skor, hatt och andra detaljer. Att uppskatta tiden till allt i min klädsel är så klart svårt.

Var hittar du material till dina kläder?
Jag köper tyget i ganska vanliga tygaffärer men också i second hand.

Vad är svårt?
Det här är min hemmaperiod, jag bär lite stillsammare versioner av den här sortens kläder även i vardagslag, så generellt sett tycker jag att det här är hyfsat lätt. Men skrädderi är arbetsintensivt och svårt att få helt perfekt, och det kan vara svårt för mig att helt separera ut den återskapande sidan av den här epoken från det som mest bara är mina kläder, ibland.

Vad är lätt?
Teknikerna som används under den här perioden är i mångt och mycket nästan samma som jag lärde mig när jag började sy ordentligt, så sömnads- och konstruktionstekniskt är det inte så mycket som avviker från hur jag hade sytt vilket nutida plagg som helst. Det finns återigen kopiösa mängder källmaterial, och det är synnerligen lätt att bara titta på hur saker är gjorda i plagg från tiden. Relativt lätt att komplettera med autentiska accessoarer, underkläder och annat också.

Varför syr du historiska plagg från denna tid?
För att det är en intressant tidsperiod som hänger mycket ihop med min egen samtid. Mitt främsta intresse som återskapare är försvarsnära kvinnliga frivilligorganisationer, särskilt i Sverige och under beredskapsåren, så det här är den epok jag sysslar mest med och kan mest om. Jag är intresserad av hur de här organisationerna, arbetet i dem och den ökade uniformeringen av kvinnliga yrken överlag bidrog till att synliggöra kvinnors arbete, och beredskapsåren är ett sådant tydligt och klassiskt exempel på det. Jag tycker återigen att det är snyggt, dessutom, jag känner mig hemma i den här typen av plagg och jag gillar att det här faktiskt är kläder jag kan bära i min egen vardag, mycket och ofta, även utanför rena historiska kontexter. 

En stor del av det roliga med den här epoken är att den är så nära vår egen tid, den finns fortfarande kvar i det allmänna minnet och det finns gott om synliga spår av den i vår samtid. Det gör det lätt att göra små lättsamma, roliga tidsresor utan hela den enorma apparat äldre epoker kräver. Det går att doppa tårna i mellankrigstiden och beredskapstiden med mycket små medel, och jag tycker om att det är så nära och så enkelt att resa en smula i den här tiden. 

När använder du dom?
Ofta, till vardags, till fest eller när jag gör utflykter. Det här är kläder jag har användning för, så det är mycket lättare för mig att rättfärdiga för mig själv att jag syr den här sortens grejer än andra epoker. Jag syr större delen av min egen vardagsgarderob, och jag har ofta perioder då ren, praktisk behovssömnad av kläder jag kan ha på jobbet måste gå före sömnad av kläder jag använder kanske en gång om året eller mindre. Att sy 1930- och 40-talsinspirerade kläder jag faktiskt kommer att använda till vardags är en fungerande kompromiss.

Tack Karin för att du delar med dig!
/ Maria Neijman- Slöjd Stockholm

HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från Vikingatiden
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från sent 1300-tal
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från 1680-talet
HÄR kan du läsa mer om återskapande plagg från 1760-talet
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från 1808
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från 1890-talet

Om skribenten

Maria Neijman

Maria Neijman arbetar som hemslöjdskonsulent för barn och ungdom på Stockholms läns museum/Slöjd Stockholm

close-icon