Sök

REFOTOGRAFERING

För några somrar sedan traskade jag runt i Märsta, inför projektet ”Platsverkstan Märsta” (gå till sidan). Jag hade en idé om att försöka hitta några av de miljöer som fotograferades av Alf Nordström redan på 1960-talet. Mitt mål var att fotografera nya bilder av platserna för att kunna jämföra hur de har förändrats. Hur ser platserna ut nu? Skulle jag ens kunna hitta rätt platser? Det visade sig inte vara helt enkelt, för trots att husen står kvar ser platserna annorlunda ut. Dessutom var informationen om de äldre bilderna knapphändig, vilket riktade mig åt fel håll. 

Länets första landsantikvarie

Alf Nordström var den förste landsantikvarien i Stockholms län, och senare även länsantikvarie och chef för kulturmiljöenheten på länsstyrelsen i Stockholm. Förutom att han var en hängiven förespråkare för bevarandet av kulturmiljöer i länet var han också en produktiv fotograf. Enligt de som jobbade med honom var han oskiljaktig från sina kameror. Vart han än reste i länet följde kameran med och han tog bilder vid varje tillfälle. Alf Nordströms stora fotografisamling bestående av ca 9000 svartvita fotografier med tillhörande negativ och 15 000 färgdia, från tidigt 1960-tal till början av 1980-talet, finns numera hos oss på Stockholms läns museum.

Metod

Genom refotografering fick jag nu tillfälle att närma mig Alfs fotografier från sextiotalet. Refotografering är en beprövad metod inom fotografin och har länge använts både inom naturvetenskap och samhällsvetenskap för att mäta och undersöka hur en plats har förändrats. I och med digitaliseringen har tekniken utvecklats men i grunden går det ut på att fotografen uppsöker en plats som fotograferats i en annan tid – av en annan fotograf. För bästa effekt använder du samma kamera, film och brännvidd som den första fotografen, och bilden tar du vid samma tidpunkt på dagen och under samma årstid som det ursprungliga fotografiet. Sedan lägger du bilderna bredvid varandra och jämför dem. Ett område där metoden har använts är till exempel inom glaciärforskningen. När nya fotografier tagna av forskaren Tyrone Martinsson jämförs med Nils Strindbergs fotografier från Andrées polarexpedition 1896-1897 syns tydligt hur isen dragit sig undan i Arktis. Här kan du se en av hans publikationer (gå till sidan).

Dessa två fotografier är också från Tingvallavägen, Alf Nordströms svartvita foto från 1962 och mitt foto taget 2016. På originalbeskrivningen till Nordströms foto står det att platsen är Valstaområdet, vilket förbryllade mig när jag skulle försöka återfinna platsen. Valsta är ett annat område i Märsta som tillkom under miljonprogrammet (1965-1975), husen på Tingvallavägen började byggas 1959.

Strövtåg i Märsta

Bilderna från mina egna strövtåg i Märsta visar inte på lika drastiska förändringar som i polarområdet. Men växtligheten har skjutit i höjden, fasader har i viss mån förändrats och människorna som befolkar bilderna har andra kläder. När vi lägger bilderna bredvid varandra blir effekten av förfluten tid ganska slående. Även om jag nu inte använt exakt samma kamera och film som Alf Nordström, eller tagit bilden vid samma årstid. När Nordström fotograferade på sextio-talet var områdena nybyggda och det fanns knappt någon växtlighet att tala om.

Bostadsbebyggelse på Dalgatan/Stationsgatan. Alf Nordströms svartvita bild är tagen i april 1963 och min i augusti 2016. På Nordströms bild leker några barn, strax bakom där bilarna står parkerade på min bild. De ser ut att vara i ungefär fyra till fem år och bör alltså idag vara i sextio års åldern. Undrar om de förblivit Märstabor?

Om skribenten

Elisabeth Boogh

Elisabeth Boogh har en fil. Kand. i fotografi och arbetar på Stockholms läns museum som bildantikvarie med särskilt fokus på digital insamling.

close-icon