Sök
Till innehållet

Ekerö, Lovö

Lovö är en plats inom projektet Stockholm  Region Unstraight.

Vid Lovö kyrka anställdes vid 1700-talets början Magnus Johansson som klockare, det vill säga för att sköta klockringningen och leda kyrkosången. Vad ingen visste var att Magnus Johansson egentligen var kvinna, klädd som man.

Magnus Johansson hade fötts på Åland som Maria Johansdotter och kommit till Stockholm med sin styvfar. Till en början försörjde hen sig genom att spela nyckelharpa på olika krogar. Några kroggäster övertalade henne att klä sig som man, en krogbesökare försåg henne med falskt pass och som Magnus Johansson började hen försörja sig som dräng, skomakarlärling och slutligen som klockare.

Magnus fick traktens pigor på fall, förälskade sig så småningom i pigan Maria Andersdotter och friade. Kärleken var besvarad och Maria Andersdotter tackade ja, medveten om att Magnus var kvinna. Före bröllopet avslöjades Magnus av en präst i en församling där hen tidigare uppträtt som kvinna. Hen ställdes inför rätta i Svartsjö 1705 och inför rätten berättade Magnus/Maria att hen redan under uppväxten på Åland hade burit byxor och ägnat sig åt både dräng- och pigarbete. Magnus/Maria avslöjade även att hen hade beslutat sig för att bara älska vackra flickor. 1706 dömdes Maria Johansdotter till åtta dagar med vatten och bröd och kyrkoplikt för att ha brutit mot förbudet mot att bära manskläder.

Magnus/Maria var ingalunda ensam. Under historiens gång har flera personer uppmärksammats för att uppträda som det motsatta könet.

Inom forskningen finns flera olika förklaringar till varför kvinnor har bytt dräkt. En vanlig sådan är att kvinnor som vi idag kallar lesbiska saknade ett samtida begrepp för att förstå sin egen sexualitet. Dragningen till andra kvinnor gjorde att de valde att klä sig som män, det blev logiskt eftersom män attraherades av kvinnor. En annan var att kvinnor var utestängda från många yrken och att ta sig en förklädnad kunde i vissa av fallen innebära en möjlighet till försörjning. Några av dessa kvinnor tog värvning i armén under falskt namn och förklädnad. Andra kvinnor var troligen heterosexuella och hade äventyrliga eller romantiska motiv. De kunde förklä sig till män för att inleda kärleksrelationer, få tillgång till mäns rörlighet eller för att kunna följa med sin make ut i krig. Ytterligare andra identifierade sig troligen som män.

Den dominerande synen idag, som har varit rådande sedan 1800-talet, är att det finns två kön, ett manligt och ett kvinnligt. Innan dess rådde den så kallade enkönsmodellen. Man tänkte sig att det fanns ett kön och att vaginan var en inverterad penis. Dåtidens rådande syn på kropp och kön bidrog till att människor tilläts att göra formella könsbyten. Olika kroppsvätskor styrde temperamentet samt om kroppen blev manlig eller kvinnlig. Därför tänkte man sig att det också fanns mellanformer, det som kallats hermafroditer. Detta gjorde att det för rätten var angeläget att ta reda på en persons anatomi. Var man faktiskt tvåkönad, såsom man tänkte att det var möjligt, så var ett könsöverskridande beteende mer accepterat. Om man däremot till exempel saknade penis men utgett sig för att vara en man blev det för rätten en fråga om bedrägeri vilket ansågs vara väldigt allvarligt.

Första vistrycket om Åhrman och Lundmark, tryckt i Stockholm 1800. Kungliga biblioteket (Ob 1800d). Reproduktion: Jens Östman.

 

 

I artikeln ”Twenne pigor som gifte sig med hwarandra”: historien om ett brott i skillingtryck, beskriver Karin Strand, biträdande arkivchef på Visarkivet (Musikverket) en liknande händelse som blev föremål för en visa i ett skillingtryck. Lyssna också till arkivchefen Dan Lundberg som sjunger och spelar sin egen tonsättning av texten.

Lovö kyrka, interiör Fotograf: Mattias Ek

Lovö kyrka ligger mitt på Lovön och har medeltida anor. Den långsmala kyrkan uppfördes i gråsten utan sockel. Under perioden 1699-1935 var murarna putsade men fick därefter tillbaka sitt medeltida utseende. Tornet, som troligen uppfördes under andra hälften av 1100-talet, är kyrkans äldsta del. 1670-71 kompletterades byggnaden med ett gravkor efter ritningar av Nicodemus Tessin den äldre för den nyligen bortgångne fältmarskalken Lorenz von der Linde. Koret uppfördes i tegel och är idag putsat i ljusgult med pilastrar i grått. Tornspiran är ritad av Michael Sonntag och uppfördes 1727-28. Kyrkan har ett tjärat spåntak, förutom över gravkoret som är täckt med kopparplåt. Inne i kyrkan finns ett trettiotal gravstenar, flertalet tillhörande personer med anställning på Drottningholms slott. På kyrkogården finns ett cirkelrunt, gräsbevuxet gravmonument över skalden Olof von Dalin och matematikern Samuel Klingenstierna, som båda var lärare till Gustav III. Monumentet, som kröns med en marmorobelisk, ritades av Jean Eric Rehn. Utanför kyrkan, på kyrkogården, finns även fem runstenar som tidigare var inmurade i kyrkoväggen.

 

close-icon